Syskonkonflikt
Hej Ingemar,
Jag tycker att du lämnar så kloka svar på olika problem, skulle vara så tacksam om du kunde svara mig. Jag har en syster och en bror, våra föräldrar är döda och jag har köpt vårt föräldrahem. När min syster besöker mig sker alltid “tråkiga” saker. Trots att vi var ense om delningen av föräldarhemmet, vi drog till och med lott om saker för att allt skulle bli rättvist, verkar hon bitter och sårad. Vid hennes besök hos mig och min man försvinner saker som ägts av våra föräldrar men som jag fått på min lott. Vid hennes senaste besök försvann 2 kaffekoppa, julgardiner efter vår mor, och en släktbok. När jag ställer henne till svars nekar hon till allt trots att det bara var hon som besökt oss då. Jag vill så gärna ha en bra relation med henne, men detta gör mig så frustrerad. Pengar eller andra värdesaker försvinner dock aldrig.
En orolig
Svar:
Kära Orolig,
Det verkar självklart att syskon skulle tycka om varandra och känna det som brukar kallas syskonkärlek. De är ju trots allt av samma kött och blod, har delat en uppväxt, lekt med varandra och fått ungefär samma syn på världen. Men, man får aldrig glömma att syskon också är konkurrenter om samma knappa resurs – mamma och pappa. Inte sällan är något av syskonen favoriserat, eller någon i syskonskaran upplever att någon av de andra är mer älskat och prioriterat.
Du köpte föräldrahemmet och på så sätt fick du ju automatiskt tillgång till hela er gemensamma bakgrund, eftersom huset i varje detalj påminner om familjen som inte längre finns och bara det kan förstås kännas som orättvist.
Er bodelning var säkert så rättvis det var möjligt, men din syster upplever sig åtminstone känslomässigt förfördelad, eftersom hon tar med sig ting som verkligen är förknippade med stunder av närhet. Kaffekoppar som hon antagligen fortfarande kan se din mamma och pappa dricka sitt morgonkaffe i. Att dra lott kan tyckas som en bra idé, men man får inte glömma att det trots allt finns en förlorare. Kanske hade hon också önskat köpa huset, men hade inte möjlighet?
Jag tror ni måste reda ut det här med detsamma. Flickor knyts så hårt till mamma. Prata igenom hur ni upplevde barndomen och er relation till mamma och pappa. Det kan säkert bli plågsamt, men troligen helt nödvändigt. Var generös och fråga om det är fler saker som är avgörande viktiga för din syster. Kanske kan ni alternera – hon har dem ibland och du annars?
Kanske skulle hon vilja bo i ditt hus ibland – en stund på sommaren, eller på julen, tillsammans med dig och de så kära gardinerna?
Kom ihåg att du kan inte förändra din systers inställning på annat sätt än genom dina egna handlingar. Vad som är rättvist eller inte är alltid en tolkningsfråga. Vill man ha en fungerande relation måste man sätta den främst och offra annat.
Livet är alldeles för kort för att du ska ha råd med en dålig relation till din syster, för till slut är det nog så att ni behöver varandra, för att livet ska vara helt och gott.
