Nu vill vi flytta från barnen
Jag har fyra fullvuxna barn med egna liv, och elva barnbarn. Vi bor alla i Stockholmstrakten. Min sambo och jag har köpt ett ställe i Hälsingland, vi stormtrivs och tänkte flytta dit på heltid för ett år sedan. Alla mina barn reagerade starkt och jag fick ångest och lovade att inte flytta. Men nu vill vi flytta. Det känns som att föräldrar inte får flytta från barnen men barnen får flytta från föräldrarna. Gör mig stark i min argumentering. Tack.
Ångestfylld mamma
Svar:
Det är ju så underbart lätt att tala om för andra vad som är rätt och rimligt, så; rent spontant – Flytta!
Men, det är som om vi föräldrar aldrig riktigt kommer ifrån ansvaret, trots att barnen vuxit upp och klarar sig själva.
Kanske ska ni kalla till familjeråd? Det är orimligt att ni ska vara “fångna” i Stockholm för att finnas till hands. Det måste finnas andra sätt att vara farmor/farfar och mormor/morfar än att hela tiden bo nästgårds. Massor med barn och barnbarn har sina föräldrar och far-/morföräldrar i helt andra landsändar än där de själva bor.
Om ni inte vågar följa era hjärtan nu – vad ska behöva hända för att ni ska det?
För att lantlivet ska bli bra, utan ångest och vånda, blir ni nog tvungna att få till någon form av fungerande överenskommelse med barnen.
