Min dotter vill inte veta av mig
Hej, jag har en dotter som är 25 år och som beslutat sig för att bryta kontakten med mig.
Det började med att jag blev irriterad över att hon inte tar ansvar för saker hon lånat av mig. Hon har slarvat bort delar till en systemkamera som jag låtit henne ha i tre år, förstört min resväska som var väldigt dyr och när jag konfronterar henne vänder hon på saken och vill ha det till att det är mitt fel till slut. När jag ber om att få tillbaka min kamera vägrar hon.
Hon svarar inte på mejl eller sms, utan negligerar mig helt och hållet. Jag har varit ensam med henne under hela hennes uppväxt och hennes pappa har aldrig visat intresse för kontakt. Alltid har jag ställt upp och haft både dagis och fritids hemma, hennes vänner har alltid varit välkomna till och med på semestrar.
Jag har denna sommar varit mycket sjuk och inte ens då är hon villig att hjälpa till, eller visa medkänsla.
Tycker hon beter sig som en trettonåring när hon vägrar att ens gå med på att träffa mig för att överlämna saker, eller hämta saker som upptar plats i mitt förråd.
Min egen mors och min relation har aldrig varit bra och jag har varit utsatt för både fysisk och psykisk misshandel. Nu tar hon min dotters parti i allt och tror hela tiden det värsta om mig. Jag är helt ensam, min far och mina bröder vill inte bli inblandade. Kan du ge mig ett råd?
Ledsen mamma
Svar:
Kära ledsen mamma,
dina närmaste uppför sig verkligen förskräckligt, så som du beskriver det. Jag förstår om du vill säga: otack är världens lön. Finns det inte en enda som du kan luta dig mot om så bara en aning?
Det är lätt att med en gång konstatera att tjat inte fungerar för det har du ju försökt till leda. Det obehagliga med den metoden är att varje gång man tjatar hamnar man i ett underläge. Den man tjatar och gnäller på vet att det aldrig kommer att hända något, mer än missnöjda, uppretade ord.
Nej, det är verkligen inte lätt att råda, men jag tror att du på något sätt måste visa att det är allvar den här gången, att du inte nöjer dig förrän hon kommit tillbaka med kameran, ersatt resväskan och hämtat sina prylar.
Kanske finns det trots allt någon som kan stötta dig och då kan ni väl helt resolut åka hem till henne och hämta kameran, jag menar det skulle i alla fall vara en början och din dotter skulle förstå att du tröttnat på riktigt och menar allvar.
Och kanske skulle det vara skönt att förklara för din mamma att om hon inte har något snällt att säga kan hon vara tyst?
Så, jag tror du måste fundera igenom vad du kan hitta på som du inte försökt förut. Försök vad som helst men gör inte som du gjort tidigare.
Dina olika metoder för att få tillbaka grejerna, respektive bli av med dem, har bevisligen misslyckats. Det finns ingenting som tyder på att vare sig din dotter eller mamma skulle bli så mycket snällare i framtiden, men om du sätter lite hårt mot hårt kanske du får dina saker tillbaka och en stor portion respekt.
