Jag gillar inte dotterns pojkvän
Hej! Sökte på nätet efter problem liknande mitt och hittade din frågesida.
Mitt problem är att jag känner aversion mot min dotters senaste pojkvän, och har känt så sedan första gången jag träffade honom. Under alla år de varit tillsammans har jag försökt analysera mig fram till vilken orsaken kan vara men inte lyckats.
Min son har träffat en flickvän som han flyttat ihop med och henne älskar jag, så det är inte det att jag är rädd att förlora mina barn, när de träffar partners. Dessutom har jag gillat min dotters tidigare pojkvänner. Har talat med vänner och släktingar om detta problem men ingen förstår min starka motvilja mot hennes pojkvän.
Nu ska de flytta ihop och bilda familj och jag är rädd för hur jag ska klara av att få honom in i familjen, alla gånger jag måste hålla masken. Behöver jag gå i terapi eller kan det vara så att jag har ett sjätte sinne för att denna pojkvän inte är bra för henne?
Vill vara anonym för om min dotter skulle få minsta aning om vad jag känner skulle hon hata mig för alltid.
Smålandsmamma
Svar:
Kära Smålandsmamma,
nej, jag tror inte du behöver gå i terapi och även om du har ett sjätte sinne är det tveksamt om det går att lita på.
Du verkar vara fullt på det klara med hur ditt problem ser ut, men, jag förstår att det ändå kan vara frestande att döma ut honom för att på så sätt ge legitimitet åt de negativa känslorna.
“Man kan inte älska alla”, säger vi lite vårdslöst när det är svårt att gilla någon. Om det är sant eller inte är väl svårt att avgöra, men faktum är att vi verkar dela upp vår omgivning i sådana vi tycker om, de vi förhåller oss neutrala till och de vi aktivt ogillar.
Det finns förstås massor av skäl till varför man kan tycka illa om någon och förbluffande sällan handlar det om att personen faktiskt är en dålig person. Det är väl därför vi använder begrepp som till exempel personkemi för att försöka förklara varför vi fungerar så dåligt ihop med någon. Jag tror mig våga säga att hans tillkortakommanden inte kan vara särskilt allvarliga om du efter så lång tid inte ens kan sätta fingret på vad du tycker så illa om.
Du får förstås inte, precis som du själv också påpekar, andas ett ord om det här till din dotter. Inte heller till någon annan i släkten eller den gemensamma bekantskapskretsen. Hon har valt den här mannen för att hon älskar honom och när de gifter sig blir han din svärson, på engelska “son in law” och det betyder att du faktiskt måste acceptera honom som en i familjen. Ingen kan kräva att du ska älska honom, men du måste visa respekt.
Jag säger som alltid – man kan inte förändra andra. Du kommer att få acceptera din dotters pojkvän som han är. Det du kan förändra är din inställning till honom. Det måste finnas tillfällen när din aversion är ganska liten eller kanske till och med obefintlig. Vad gör ni då? Hur gör du då? Tror du att det skulle gå att göra mer av det? Och det motsatta – det kanske finns situationer när det är i det närmaste outhärdligt och då vore det väl bra att försöka undvika dessa så mycket som möjligt.
Det är lika bra att börja jobba på en gång, för du kommer inte undan. Han är snart en i familjen.
