Jag gick bakvägen

Helan om baktankar.

Jag gick bakvägen
Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren

Det pratas ibland om hur man ska föra matglädje vidare till sina barn. “Låt barnen vara med och hacka, röra i grytan och se hur du själv står och lagar mat, inte bara halvfabrikat”, är sådant som man kan få tips om. För min egen del väcktes intresset definitivt inte genom att skära gurka eller riva morötter.

Det började som för många andra med lättare saker, som chokladbollar. Bara att hälla allt i en bunke och röra. Och så kröna de nyrullade bollarna med kokos eller pärlsocker.
Ibland lät jag min elva år yngre bror vara med. Jag satte honom på köksbänken intill degbunken, och han hjälpte mig att hälla i, och att knåda. Men mest av allt fick jag passa honom så att han inte åt upp för mycket av smöret, något han försökte med hela tiden.
Jag antar att vi hade kunnat ägna oss åt lammfärsbiffar eller gäddqueneller, så som vi rörde och mätte. Men det var liksom aldrig aktuellt.

Middagsmaten har jag inget minne av att man direkt experimenterade med hemma hos oss. Alla råvaror i kylen hade ett syfte. De skulle tillhöra någon sorts maträtt i veckans middagsschema. Däremot mjöl, vaniljsocker och kakao var sådant som bara fanns hemma, som inte kostade som 600 gram färs och som man kunde ta av utan att fråga.
Samma sak blev det med min äldsta dotter, hon bakade obehindrat kladdkakor och muffins långt innan hon gav sig på att laga något mer matliknande över huvud taget (om man inte menar snabbnudlar).

I det här numret av Icakuriren har våra matskribenter Charlotte och Sigmund bakat sig runt Sverige. De bjuder bland annat på Hasselöcookies, Läckökringlor, Rönnskärsformar och Kangoskakor. Och gissa vilka som har fått provsmaka de här läckra kakorna! Vilket inte har känts mer än rätt, eftersom vi andra har suttit vid våra datorer på redaktionen och känt hur den ena ljuvliga kakdoften efter den andra svävat ut från Icakurirens kök.

Det var när jag såg Icakurirens fantastiska välfyllda kakfat i flera våningar som jag mindes min barndoms bakande. Alla mördegskakor, där schackrutor var en absolut favorit. Alla tigerkakor, radiokakor (minns ni dem?) och kärleksmums (fast i min barndom hette de kokosrutor).

Ett av de första kökshjälpmedel jag skaffade när jag flyttat hemifrån var metallformar för vaniljhjärtan. I dag tycker jag nästan det låter stört, men då var jag överlycklig över dem, och använde dem mer än jag vill minnas.
Helt säkert är att mitt matintresse väcktes bakvägen. Allt började med vaniljsocker, bakpulver och kakao…

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top