Som nybliven tvåbarnsmamma lyssnade jag på en föreläsning om föräldraskap och barns behov med den kloka barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson. Det som stannat kvar i mitt minne är hans resonemang om syskonskap.
“Det finns bara en sak som är värre för ett barn än att få syskon”, menade han, “och det är att inte få syskon.” Självklart är det ett stort trauma när det dyker upp ett barn till hemma som man helt plötsligt ska dela föräldrarnas uppmärksamhet med. Någon har liknat det med hur det skulle kännas för en själv om ens äkta hälft kom hem en dag med en ny kvinna/man, och presenterade: “Det här är Ulla, hon ska också bo i den här familjen nu.” Det skulle helt klart vara en oväntad och stor omställning.
Förr fokuserade psykoanalytikerna på föräldrarnas roll, men nuförtiden har experterna också börjat se syskonrelationen som något som också påverkar oss människor mycket, både under uppväxten och i vuxen ålder.
Syskonrelationen är ju normalt sett livets längsta relation, och givetvis kan man finna både glädje och frustration i den här relationen.
Som barn önskade jag mig hett en syster, helst en storasyster (inte så logiskt, jag vet). Min bästis hade en, och vi såg båda två upp till den några år äldre systern, som var så mogen och visste så mycket om världen.
Själv har jag haft lyckan att växa upp med tre yngre bröder, men det ska erkännas att jag inför treans ankomst, då jag var på mitt elfte år, hade stora förhoppningar om att han skulle vara en flicka.
Genom åren har jag hört många föräldrar diskutera sina barn i termer av om syskonen leker bra, bråkar mycket, är avundsjuka på varandra och så vidare.
Ofta framförs teorin att två syskon av samma kön gör att relationen blir mer innerlig. Ganska många är också övertygade om att om syskonen kommer tätt efter varandra, så kan de lättare bli lekkamrater och som vuxna få en nära relation.
Utifrån mina egna erfarenheter kan jag bara säga att det inte finns några garantier för det ena eller andra. Den elva år yngre lillebrorsan har jag i dag en minst lika nära relation till som vissa av mina kompisar har med sina systrar. Vi pratar i telefon nästan varje dag, och skrattar väldigt mycket när vi ses.
Läs i det här numret av Icakuriren om två systerpar som berättar om sina syskonrelationer.
