Det här med förväntningar är intressant. Tänk att en föreställning man har innan något har hänt faktiskt påverkar hur man sedan upplever själva händelsen. Jag och min bror är filmintresserade, och många är de timmar som vi i telefon har tipsat varandra, eftersnackat om de filmer vi båda sett, återberättat roliga scener och skrattat tillsammans, jämfört tolkningar och diskuterat skådespelarprestationer.
Och jag har märkt att när jag ska tipsa honom om en film, vågar jag inte prata upp den för mycket. Det kan låta ungefär: “I går såg jag den där franska “Jag har älskat dig så länge”. Du kan kanske gilla den, jag tyckte att den var sevärd.” Men vad jag egentligen vill säga är “Åhhhh, jag såg en så underbar film i går. Det hände inte så mycket, men den var så fin och gripande och Kristin Scott Thomas var fantastisk! Jag tyckte jättemycket om den!” Det är bara det att jag inte vill att han ska få för höga förväntningar och bli besviken.
Så kan det i alla fall vara för mig. Filmer och böcker som blir otroligt hyllade kan jag dra mig för att se/läsa. Risken är nämligen överhängande att jag har byggt upp så höga förväntningar att de inte infrias, hur bra det än är.
Samma sak kan det vara med till exempel fester. Häromveckan fick jag en väldigt opretentiös inbjudan till “pizzaslice och ett glas vin kl 18.00–20.00”. Vilket perfekt fredagsmys.
Alla är ganska trötta efter arbetsveckan, och helst vill man kanske hem och bara slappa i soffan. Men man ska ju ändå äta middag. Om man går förbi efter jobbet och tar en bit pizza och säger hej, så har man ändå en bit fredagskväll kvar hemma sedan.
Helt enkelt en bjudning som jag inte hade så värst höga förväntningar på. Inget piffande innan, ingen bordsplacering att vara lite nervös inför, man vet hur pizza smakar. Kvällen blev givetvis oväntat trevlig.
En tidning innehåller också en massa förväntningar. En så kallad varumärkesexpert jämförde under en konferens Icakuriren med en chokladkaka och frågade oss på redaktionen vad som var skillnaden mellan chokladen och tidningen (på ett mer bildligt plan, inte det att det ena går att äta och det andra smakar papper). Och så förklarade hon att chokladen förväntas vara exakt likadan jämt. Oavsett om man köper den i januari eller oktober, oavsett om man köper den i Borås eller Boden. Chokladen ska smaka likadant från kaka till kaka.
Icakuriren däremot ska vara fylld med helt nya ingredienser varje vecka. Och ändå ska vi förhoppningsvis uppfylla de förväntningar som du som läsare har på Icakuriren. Det tycker jag är den roligaste utmaningen i vardagen. Att lyckas leva upp till era förväntningar, men också att, precis som med pizzakvällen, gärna överträffa dem.
I det här numret bjuder vi bland annat på trattkantareller, ett möte med Malin, som för tre år sedan drabbades av bröstcancer, och en rolig genomgång av 1970-talets proggiga barnböcker. Hoppas blandningen ska smaka!
