Det händer att jag sneglar i andra kunders varukorgar när jag står i kassakön i mataffären. Kanske är det för att få tiden att gå, kanske för att få lite matinspiration. Det är i alla fall lätt att börja fantisera kring andras liv. Vad de ska äta till middag. Vem som köper miljömärkta varor. Vem som ska ha gäster till helgen. Och så vidare.
Kanske är det min egen nyfikenhet som gör att jag har lite svårt för toalettpappersbalar. När barnen var små blev det alltid sådana, och jag kände mig alltid lite fånig när jag släpade den där balen genom kassan. Ungfär som om de andra tänkte: “Jaha, nu vet vi vad hon ska hem och göra i helgen…”. Som om toabalen blev själva symbolen för att jag levde ett förväntat familjeliv i förorten.
Jag tror inte jag är ensam om de här köfantasierna, och om kassabiträden hade tid att fundera skulle de nog kunna berätta ett och annat om oss kunder och våra liv.
I ungdomen jobbade jag en period i matbutik, och jag kommer mest ihåg stressen när man såg hur kön tornade upp sig vid ens kassa. Det kom ofta i skov. Först var det jättelugnt, en stund senare plötsligt en lång svans av otåliga kunder.
Visserligen kunde man försöka tävla med andra kassabiträden om vem som fick kösvansen att krympa snabbast. Roligare var det att stå i butikens bröddisk. Då fick man till exempel äta upp de kokosbollar eller kakor som råkat gå sönder, fick jag veta av min mer erfarna kollega. Och kakolyckor hände förvånansvärt ofta, kan jag väl erkänna så här 25 år senare.
Nuförtiden har jag lämnat toabalarna med grådaskigt grovt papper bakom mig till förmån för mindre förpackningar med mjukare innehåll. Det låter säkert löjligt men det är faktiskt en vardagslyx jag bestämt mig för att unna mig. Jag har till och med börjat klassa hotell efter toapapper. Strävt och skrovligt “kräppapper” drar definitivt ner det totala intrycket. Det hjälper inte om de så vikt små fåniga hotellflikar på rullen, strävt är strävt.
I det här numret testar vi just toapapper, och ni kan ju gissa hur många skämt som flugit runt på redaktionen när testpatrullen suttit och känt och klämt på papperet. “Ett riktigt skitgöra”, “Nu spolar vi det här”, och så vidare.
Nästa test på planeringsstadiet är maskindiskmedel (det ska bli ett “rent” nöje att läsa resultatet) och smörgåsgrillar (då finns det chans att det hettar till). Sådärja, nu har jag föregått testpatrullens ordvitsar, nu återstår bara själva grovjobbet med testerna.
Välkommen till en välfylld höst med Icakuriren!
