Det här med namn är intressant. Enligt etnologen Charlotte Hagström, som skrivit boken “Man är vad man heter” är namnet det som identifierar en person, “i namnet symboliseras och uttrycks tillhörighet och avståndstagande”.
I min grundskoleklass var vi tre Helena, men i dagens skola lär det knappast kunna hända (av till exempel 2003 års nyfödda var det bara 31 flickor som fick Helena som tilltalsnamn). Däremot hade vi inga Vilda, Månstråle, Tindra eller Anakin i vår klass, som några av dagens skolbarn har.
När jag och familjen skulle på semester till den indonesiska ön Bali lärde jag mig i en guidebok att balineserna bara har fyra förnamn, som dessutom är könsneutrala. Namnet avgörs av placeringen i syskonskaran. Den förstfödda heter till exempel Wayan, det andra barnet Made. Det gjorde att när vi träffade balineser kunde vi genast förstå om någon var storebror eller lillasyster.
Jämfört med hur omsorgsfullt dagens svenska föräldrar väljer namn, så ter sig tanken på bara fyra förnamn avlägsen.
Själv valde jag namnet Emma till min förstfödda för snart 20 år sedan. Det visade sig att ungefär samtidigt hade en stor del av alla andra nyblivna föräldrar också kommit på den idén, och alltsedan dess har Emma haft en topplacering på listan över de vanligaste flicknamnen
i Sverige. Vi som trodde vi valt så eget…
Numera har min äldsta faktiskt gått och bytt namn. Till ett betydligt mer ovanligt (som bara 11 kvinnor i Sverige heter). Så hemma hos oss har vi som ni förstår haft anledning att prata en del om det här med namnens betydelse.
Och jag har märkt några saker: dels att det är fler än jag trodde som faktiskt har bytt namn, för- eller efternamn. Dels att ens namn kanske ändå inte är så viktigt för andra, som det kan vara för en själv. Min dotter är precis samma person som förut, bara med lite ovanligare namn.
För att fira fruntimmersveckan har vi intervjuat sju av våra läsare som snart har namnsdag, sex kvinnor och en Fredrik förstås. Fruntimmersveckan brukar enligt den gamla Bondepraktikan vara regnig. Oavsett hur veckan blir i år, så önskar jag dig ett trevligt sommarfika. Prova gärna några av de kakor som vår matskribent Sigmund bjuder på i det här numret (se sidan 20). Det har jag gjort, och jag lovar, regn eller inte, kakorna är ljuvliga!
