Det har varit ganska mycket prat (tjat…) om vissa bröllop, och i Stockholm pågår just nu en två veckor lång “kärleksfest”, med en massa program. Arlanda har utropat sig till Official Love Airport, även om det för mig är oklart vad en flygterminal har med kärlek att göra. Efter en period av askmoln är jag glad om flygen kan starta och landa, jag behöver inte bli lovebombad i samband med incheckningen. Däremot vill jag gärna bli bemött med mänsklighet och respekt, och det är mer än man kan säga att en av mina medresenärer fick uppleva för någon månad sedan, på väg från London.
Det var långa köer genom säkerhetskontrollen, och medan jag tog upp datorn ur väskan och la allt på rullbandet stod jag och funderade på om man måste ta av sig skorna (ja) och vilka strumpor det var jag hade på mig (hela, puh!). Då ser jag till vänster om mig en man som just passerat genom den där “pip-porten”. Han har inte bara tvingats ta av sig skorna och bältet i byxorna. Utan hela byxorna, kavajen och skjortan.
Mitt i rusningen på Heathrow Airport i London står den stackars mannen i bara kalsongerna. Han verkar inte aggressiv, han verkar bara väldigt olycklig över att tvingas stå i bara kalsonger inför alla oss andra. Så utlämnad han måste ha känt sig.
Vi skojar lite nervöst, jag och mitt resesällskap, “jaha, ska man behöva ta på snyggaste underkläderna nästa gång man ska flyga?”. Och samtidigt blir vi ganska förfärade. Varför tog inte vakterna undan mannen till ett rum, om de ville undersöka honom?
Jag hoppas inte att en Official Love Airport behandlar sina kunder på det viset.
Här på redaktionen har vi haft en del diskussioner om hur mycket man egentligen vill läsa om det kungliga bröllopet. Vissa av oss är så trötta på all rapportering att det känns som melodifestivalutmattningen. Den som infunnit sig nuförtiden, eftersom alla delfinaler och skriverier har vattnat ur evenemanget så mycket att jag inte förstår hur folk orkar bry sig månader i sträck.
I det här numret har våra reportrar Rolf och Anne intervjuat tre kärlekspar om hur man får äktenskapet att hålla. För hur mycket Stockholm än utropar sig till kärlekens huvudstad, och hur kunglig huvudkudde man än sover på, så krävs det tålamod, ödmjukhet och personligt engagemang för att få ett äktenskap att leva vidare när bröllopsyran lagt sig.
Grattis Jan!
Journalisten Jan Gradvall, som recenserar musik i Icakuriren, har fått Gerard Bonniers stipendium för kulturjournalistik. Vi gratulerar till en välförtjänt utmärkelse!
