finns det högtidsdagar.
Kalenderns röda dagar, påsk, nationaldagen och de andra, känns självklara. Kanske även några till, som Internationella kvinnodagen. Så finns det förstås hedervärda minnesdagar som Världscancerdagen eller Förintelsens minnesdag – även om de flesta av oss nog inte kan placera dem i kalendern på rak arm.
Men Mors dag? Är det också ett slags internationell kvinnodag eller handlar den bara om att kränga blommor och snask?
Och för att komma till pudelns kärna: betänk kanelbullen. Förtjänar kanelbullen verkligen sin egen dag? Oavsett svaret så infaller Kanelbullens dag obevekligen den 4 oktober varje år och innebär att vi svenskar, som ju aldrig är svårflirtade i fikasammanhang, får anledning att äta ännu mer vitt mjöl än vanligt. Men dagen är en nykomling, hårt lanserad sedan 1999 och införd i många almanackor från 2004.
Toppen på ett isberg
Detta är bara toppen på ett gigantiskt isberg. Den som vill kan också välja att fira till exempel Vänsterhäntas dag (13 augusti), Tangons dag (11 december) eller Krama en bibliotekarie-dagen (30
januari). Bland många, många andra.
Ofta infaller flera olika märkesdagar på samma datum, det finns ju många fler intressen och folkgrupper att tillgodose än dagar på året. Den 27 oktober är till exempel rena trafikstockningen – då konkurrerar fem minnesdagar om utrymmet: Skolbiblioteksdagen, Internationella religionsfrihetsdagen, Alla svärmödrars dag, Världsdagen för audiovisuellt kulturarv och Internationella nalledagen.
Om man nu sitter inne med både nalle, svärmor och kulturintresse – hur ska man hinna? Inte ett akut problem för de flesta, det medges, men frågan hänger ändå i luften. Var kommer alla dessa dagar egentligen ifrån?
Minnesdagar är långt ifrån ett nytt fenomen, de har varit en del av alla kulturer så länge det funnits skrivkonst att föreviga dem. Från början var de oftast kopplade till religion. I gamla Rom fanns inga helger eller veckändor då man fick ledigt, men de religiösa dagarna och festivalerna var desto fler och då slapp man arbeta.
Under medeltiden i Europa var söndag påbjuden vilodag men resten av veckan slet man hårt. Skulle man kunna tro. För samtidigt finns bevarade dokument om hur exempelvis stenhuggarna i Notre Dame-katedralen i Paris arbetade: så många dagar att ta hänsyn till! Tredje, fjärde pch femtedag jul var exempelvis självklarheter, liksom dussintals om inte hundratals helgondagar som måste hedras med bön i stillhet. Undra på att bygget tog hundratals år.
Mors dag lanserades
Det var först under den gryende industrialismen som det rensades i almanackan för att samhällshjulen inte skulle stanna alltför länge och för ofta. Samtidigt minskade kyrkans inflytande och dagens icke-religiösa minnesdagar kom på bred front.
Mors dag är praktexemplet på dessa nya dagar. Ett rent kommersiellt fenomen kan man frestas att tro, en helg för blomsterhandlare. Men så var det faktiskt inte från början. På 1870-talet arbetade radikala aktivister i USA för en minneshögtid ägnad åt nedrustning och fred. Tanken var att hedra kvinnor, i synnerhet mödrar som förlorat sina söner under amerikanska inbördeskriget. Inspirationskälla var Ann Jarvis, en hemmafru som arbetade humanitärt för båda sidor under konflikten.
År 1908 firades dagen för allra första gången, lämpligt nog i Ann Jarvis söndagsskola, och sedvänjan spred sig sedan snabbt. Men den kommersialiserades lika raskt: snart tog till och med Jarvis dotter Anna offentligt avstånd från den helg hon själv varit med om att skapa.
Råd för firandet
I Sverige introducerades Mors dag 1919 av författaren Cecilia Bååth-Holmberg, och redan året därpå publicerades praktiska instruktioner om hur Mor skulle firas. “Punkt 1: Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång”, sedan tar kaffe på sängen, serverat av barnen, vid. Far i huset förekommer först i punkt 5, han rycker in under “en liten högtidlighet” på kvällskvisten.
Idag är de nya märkesdagarna ofta resultatet av intensiv lobbyverksamhet och marknadsföring. Intresse- och branschorganisationer bombarderar journalister och politiker med pressreleaser och festförslag. Men ibland växer också initiativen fram underifrån, på gräsrotsnivå. Alla hjärtans dag (med katolskt ursprung) och Halloween (keltiskt) spreds från början till Sverige av utbytesstudenter och aupairer som återvände hem från USA. Sen såg förstås affärsmännen sin chans.
Men det finns ändå något gripande i att småungarna som klär ut sig till spöken i höstmörkret firar en version av det gamla keltiska nyåret, från förromersk tid, som senare inordnades i den brittiska allhelgonahelgen. Vissa traditioner sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden antingen vi är medvetna om det eller ej.
Och så fungerar vi människor. Vi har ett behov att skänka tidens gång mening och vikt. Ett sätt är att ge varje dag sin egen betydelse.
Och om detta desutom innebär en ursäkt att äta några extra kanelbullar? Fikat är ett faktum.
