• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Måns möter Carlo Barsotti

    Ge maten tid! säger Carlo Barsotti och bjuder på fyrarätters från hemlandet Italien. Han är inte bara regissör och skådespelare utan också den internationella Slow Food-rörelsens representant i Sverige.

    Fasan all'Artussi med mammas ärter.
    Foto: Björn Tesch

    Penne alla Puttanesca med oliver och kapris.
    Foto: Björn Tesch

    Dadlar med masarpone.
    Foto: Björn Tesch

    Mån och Carlo Barsott.
    Foto: Björn Tesch

    – Carlo, säger den fryntlige regissören och sträcker fram näven.

    – Måns, presenterar jag mig och trycker hans hand.

    – Ah, Moms, som moms på maten.

    Jag försöker förtydliga stavning och uttal av mitt namn, men med tveksamt resultat, och måste till slut lämna över ett visitkort för att bringa klarhet.

    Klicka på rätterna och kom direkt till recepten!
    1. Insalata caprese mozzarella och tomat
    2. Fasan all'Artussi med mammas ärter
    3. Penne alla Puttanesca med oliver och kapris
    4. Dadlar med mascarpone


    Efter denna något röriga hälsningsceremoni tar vi en snabb rundvandring i den stora sjurummaren belägen mitt i Vasastan i Stockholm.

    Inredningen är ytterst personlig och ombonad, med mycket konst och fotografier. I ett av rummen står ett stort biljardbord.

    – Jag älskar att spela biljard, berättar Carlo. Men det här bordet fyller en annan funktion också. Man kan sitta över 20 personer runt det och äta.

    När min maestro, Dario Fo, var här i samband med att han fick nobelpriset så var vi 22 personer.

    Detta är så klart en kille med ett matintresse utöver det vanliga. Men när vi kommer in i det lilla, men väl inredda och utrustade köket så gör Carlo ett blekt försök att tona ner detta.

    – Mat är viktigt men jag lever inte för det, säger han medan han skär upp tomaterna till den inledande mozzarellasalladen. Det är något som man ska ha tre gånger per dag.

    Ja, men du har skrivit en kokbok, jobbar med Slow Food och har köttkvarnen framme på bänken. Lite större intresse än medelsvensson måste du väl ha?

    – Det är sant, en del äter med samma intresse som när de tankar bilen.

    Mat är ett sätt att umgås och är det gott och vällagat så blir man på bättre humör och öppnar sig för socialt umgänge. Då sitter man längre och smälter maten bättre. Det är det Slow Food går ut på.

    Slow Food-rörelsen startades i den italienska staden Bra 1986 av journalisten Carlo Petrini. Syftet var att rädda lokala mattraditioner och småskaliga producenter från att utrotas helt.

    Den utlösande faktorn för projektet var att McDonalds öppnade en res- taurang vid Spanska trappan
    i Rom.

    Carlo Barsotti var, tillsammans med vännen Dario Fo, en av de tolv personer som grundande Slow Food.

    Därför var det naturligt att han senare tog rörelsen till Sverige och bildade dess första internationella gren här.

    – I början var vi ett tiotal medlemmar, mest vänner till mig, och vi ville inte växa.

    I dag är vi 14 lokalföreningar runt om i Sverige, berättar Carlo medan matlagningen i hans kök går vidare under skrammel och skvätt.

    Stekpannan till fasanen blir för varm och spolas av i en kaskad av ångor.

    Hur ser en vanlig matdag ut för dig?
    – Frukosten klarar jag av snabbt, bara en kopp kaffe och en bit bröd. Till lunch gör jag något mycket enkelt som en sallad eller pasta.

    Sällan vin till lunch, men det händer. På kvällen äter jag och min fru alltid med svärmor som bor här ovanpå. Jag lagar två rätter, även till vardags.

    Men det ska inte vara komplicerat. En soppa eller insalata caprese som vi gör här som förrätt, och en saltimbocca, risotto eller fisk till varmrätt. Alltid vin, men bara ett glas per skalle.

    Carlo växte upp under ganska enkla förhållanden i staden Livorno i Toscana.

    – I Toscana har alla, oavsett klass, ett nobelt förhållande till mat. Man ser aldrig någon slarva med bordsskicket eller hålla vinglaset så här, säger han och håller sitt glas med hela handen runt kupan.

    – Alla i min familj var förtjusta i mat, men det var kvinnorna som stod i köket. Jag fick hjälpa till ibland, det var så jag lärde mig.

    Det var kärleken som fick honom att flytta till Sverige. Carlo mötte sin blivande hustru, svenska Anna, som var på semester i Italien 1965. Tre år senare flyttade han till henne i Stockholm.

    Hur upplevde du Sverige som matland när du kom hit?
    – Jag var så kär att jag inte funderade på det, skrattar Carlo.

    Men efter ett tag så gick det upp för mig att vitlök gick nästan inte att köpa, och olivolja fanns bara på apoteket, det var ganska chockartat.

    – Men Annas familj lärde mig hur mycket god svensk mat det finns. Så nu tillhör ärtsoppa, sill, strömming, löjrom och ål mina absoluta favoriter.

    Att vi ägnar allt mindre tid åt att laga mat och att njuta av maten är något som bekymrar Carlo. Kunskapen om hur man lagar riktig mat håller på att försvinna.

    Hur ska vi få den trenden att vända?
    – Det är en långsiktig fråga och jag tror inte på någon myndighetsutövning. Vi måste börja redan i småskolan och lära barnen om mat och råvaror.

    Tyvärr så tror jag att vi redan har en förlorad generation bland dagens unga vuxna.

    Medan vi sitter och njuter av den helt fantastiska fasanen med Carlos mammas ärter till så funderar jag på en sista fråga.

    Äter du aldrig fast food?
    – Jo då, om jag har bråttom! Bara det är kvalitet. Min favorit är en kokt korv med bröd och en god senap till.

    Av: Måns Falk

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!