Eira Sjödin är tillbaka. Berätta!
– ”Slukhål” är på sätt och vis en mörkare bok, det hörs kanske redan i titeln. En man hittas ihjälsvulten i ett ödehus invid Offersjön. Polisen Eira Sjödin blir engagerad i utredningen samtidigt som hon måste flytta in sin mamma på ett boende för dementa. Det är bok om ensamhet och kärlek, lika mycket som om brott.
Dina böcker brukar prisas och har givits ut på 25 språk. Skulle du skriva även om du inte var framgångsrik?
– Självklart. Jag började inte skriva för att nå framgång utan för att jag hade en historia jag var tvungen att skriva. Jag är oerhört glad för att många människor vill läsa mina böcker, och att jag kan leva på mitt författarskap, men rampljuset är inget jag bryr mig om.
Serien om polisen Eira Nordin utspelar sig i Ådalen, där du själv har ett hus. Hur viktig är platsen för dina böcker?
– Idéerna till mina böcker börjar nästan alltid med platsen. Jag har bott delvis i Ådalen i snart tjugo år och sitter ofta där och skriver. Utsikten över Ångermanälven och de blånande bergen är vidunderligt vacker, men landskapet bär samtidigt på djupaste mörker och vemod: minnet av de som sköts 1931, industrierna som har lämnat, allt som gått förlorat.
Sist, vilket är ditt bästa Ådalentips?
– Att leta upp de gamla industrimiljöerna, timmerskiljet i Sandslån, de övervuxna sågverksruinerna, bruksmiljöerna i Marieberg, fragment av historia som syns överallt i landskapet. Och att ta en tur på älven förstås.
