Spring snabbare – och snyggare!

Löpträningen rullar på. Dags för ett nytt mål: Spring fortare! Här är metoden som får dig att flyga fram i spåret.

Spring snabbare  – och snyggare!
Armar. Sträck på dig. Foto: Janne Danielsson
Spring snabbare  – och snyggare!
Knäna. Målet är att skaffa sig ett vasst knä. Foto: Janne Danielsson

Jag brukar springa en runda ungefär två gånger i veckan. Men jag springer nästan alltid på samma tid. Nu ska det bli ändring på det!
Jag har bestämt träff med en professionell löptränare som ska lära mig att springa snabbare.
Vi träffas på Gärdet i Stockholm, jag och löptränaren Fredrik Zillén. Han har utvecklat en metod som han kallar för KALAS. Namnet kommer från den första bokstaven i de fem teknikövningarna som vi ska träna; Knä, Armar, Lutning, Andning och Svanskota.
Enligt Fredrik Zillén kommer jag att springa snabbare och minska belastningen på mina knän och höfter. Dessutom ser det snyggare ut när man springer med KALAS-tekniken, menar han.
Det låter ju nästan för bra för att vara sant.
Vi börjar med att värma upp. Fredrik plockar fram sin mobiltelefon och filmar när jag springer. Mitt löpsteg dokumenteras. Och utvärderas.
– Det ser ut som du bromsar dig själv, säger Fredrik om mitt löpsteg.
De flesta motionärer gör samma fel som jag, vi bromsar upp oss i stället för att använda farten framåt.
– Hur man tror att man rör sig har väldigt lite att göra med hur man faktiskt ser ut när man rör sig, säger Fredrik Zillén.
Det är därför videoinspelningen är så viktig.
– Långa, långsamma steg är det vanligaste felet folk gör. De använder sig av rörelsemönstret för gång – inte det för löpning.
Ett annat fel jag gör är att jag “studsar” upp och ner i stället för att röra mig fram. Det är ett sätt för min kropp att korrigera att jag sätter i foten för långt fram från kroppen.
Men med några få enkla tricks kan även mitt “studsande” korrigeras.

KALAS står för knän, armar, lutning, avslappning, svanskota. Men den lärs inte ut i KALAS-ordning. Armarna måste funka för att kunna göra svanskotetricket, o s v.

1. Armar

Armar. Sträck på dig. Låtsas att du springer med en bok på huvudet. Tryck ihop skulder-bladen och dra bak armarna. Rör dem i färdriktningen.

Hanna: Jag ska testa “servitörslöpning”. Med handflatorna vända uppåt, som om jag bar på en bricka, joggar jag i väg. Fördelen med att vända handflatorna uppåt är att det är svårare att gunga med överkroppen i sidled. Rörelseenergi i sidled vill vi undvika, i stället är målet att använda energin framåt. Dessutom finns det en risk att benen gör som armarna. Genom att trycka bak armbågarna och ha en rak armrörelse, påverkas även benen att springa i färdriktningen, det vill säga framåt. Och genom att vi sträcker på oss när vi springer får vi en bättre hållning.
Efter några försök märker jag att jag inte blir lika trött i armarna som jag kan bli i vanliga fall mot slutet av mina löprundor. Och min hållning blir bättre.

2. Svanskotan

Svanskotan. Tilta fram svanskotan. Hitta rätt läge genom att växla mellan ett neutralt läge och att trycka svanskotan först framåt och sedan bakåt. Genom att trycka fram svanskotan, följer höften med uppåt, vilket underlättar löpningen.

Hanna: Nästa fokus är svanskotan. När jag  trycker fram svanskotan, minskar mitt “studsande” upp och ner, och jag får en jämnare löpning, enligt Fredrik.
Det är inte förrän vid tredje försöket som jag märker någon skillnad. Men då känns det faktiskt som att svanskotetricket fick mig att springa lite lättare, lite snabbare.

3. Lutning

Lutning. Luta i gång din löpning genom att luta dig framåt från vristen. Du ska inte böja dig från midjan. För att få till rätt lutning, ta ett träd till hjälp att luta dig mot. Lägg tyngden på framfoten.

Hanna: Lutningen är den teknik som de flesta har svårast att få till. För att hitta rätt lutning får jag öva att luta mig framåt mot en bom. Farten i löpning styrs med hjälp av lutningen på kroppen, ju mer framåtlutning, desto snabbare tar man sig fram. Proffsen styr sin fart genom att ändra vinkeln på kroppens lutning. Med rätt lutning känns det som att man springer i nedförsbacke hela tiden, förklarar Fredrik.
– Barn som precis håller på att lära sig gå har en bra lutning framåt, säger han. De ramlar liksom nästan framåt.
Först tycker jag att det känns lite läskigt, men när jag vågar luta i gång min löpning så inser jag hur mycket lättare det är att komma i väg. Och, ja, det känns faktiskt nästan som att starta i en nedförsbacke.

4. Avslappning

Avslappning. Slappna av i ansiktet så sprider sig avslappningen till resten av kroppen, vilket gör att vi inte spänner oss när vi springer. Blicken ska vara långt bort i fjärran. Munnen ska vara lite öppen.

Hanna: Inför nästa teknik, avslappning, sänker Fredrik Zillén rösten och ber mig att slappna av. Att springa med spända muskler är tröttsamt. Fråga dig själv om ditt ansikte hoppar när du springer. Det ska det göra, då gör du rätt.
Jag försöker att slappna av men det är svårt att göra det samtidigt som jag ska koncentrera mig på att springa avslappnat. Men att fästa blicken långt fram hjälper mig att släppa mitt fokus.

5. Knän

Knäna. Målet är att skaffa sig ett vasst knä. Låtsas att du springer på varmt kol. Börja jogga på stället för att få in rätt teknik.

Hanna: Vi avslutar med K:et i KALAS, knäna. Steget ska vara så rakt ner som möjligt, benet ska inte vifta framför min kropps tyngdpunkt, eller slänga bakom. Målet är att få till ett spetsigt knä. Det ska framåt, inte uppåt. Vilket innebär att jag också kommer att ta fler steg.
Det här låter svårare än vad det är. När jag har joggat i gång på plats, ter det sig naturligt att fortsätta i samma stil fast jag rör mig framåt. Men det känns mer i benen. Jag blir snabbt trött.
 Att jag blir trött i benen beror inte på att jag tar fler steg. Det är faktiskt inte jobbigare att ta fler steg per minut. Det kräver mindre energi än om vi tar stora steg och landar framför vår tyngdpunkt. Anledningen till att jag blir trött snabbt är att det är en ovan rörelse för mina muskler.
När vi är klara med de fem teknikerna filmar Fredrik mitt löpsteg igen. På bara två timmar har min teknik utvecklats från uppbromsande till uppsträckt. Det gör att jag får med mig min fart framåt. Tack vare filminspelningen är det lättare att se att jag faktiskt har utvecklats. Men vad händer sen då? 
Fredrik rekommenderar mig att fokusera på en eller två av KALAS-punkterna när jag ska ge mig ut på nästa löprunda. Och att ha lite tålamod. Det tar musklerna tre veckor att lära in en ny rörelse, sedan sitter det fast i muskelminnet och kroppen gör det per automatik.
Fast man behöver inte vänta tre veckor, viss utdelning får man faktiskt direkt. Och på sikt, med lite tålamod, lovar Fredrik Zillén att jag ska få ut mer och mer av tekniken vi tragglat.
Min första löprunda på egen hand efter kursen är både en aha-upplevelse och en besvikelse. Jag har valt att fokusera på svanskotan och lutningen. Det känns till en början lättare, men jag blir trött ganska snabbt. Efter ett snack med löptränaren förstår jag varför. 
– När du börjar förändra kroppens belastning, blir det ansträngande helt enkelt, säger Fredrik Zillén.
Han förespråkar att förändringen görs lugnt och lite i taget.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top