Annika blev frisk i trädgården

Att se det lilla i det stora – i sin egen trädgård. Det blev Annika Christensens räddning tillbaka till det friska livet efter en lång sjukskrivning.

Kort om Annika Christensen

Ålder: 50.
Bor: I Gånarp utanför Ängelholm.
Familj: Man och två vuxna barn.
Yrke: Trädgårdsfotograf.
Aktuell: Med boken ”En lisa för själen. Trädgård som terapi och friskvård.” tillsammans med trädgårdsskribenten Eva Robild (Ica bokförlag).

Trädgårdsterapi – Så funkar det

  • Sänker blodtrycket.
  • Sänker halten av stresshormonet kortisol.
  • Ger hjärnan vila eftersom enkelt arbete kan liknas vid meditation.
  • Ger bättre sömn, bland annat tack vare dagsljus.
  • Bidrar till att kroppen tillverkar eget D-vitamin som bland annat är viktigt för psykisk hälsa.

Annika blev frisk i trädgården
Annika Christensen.

De pyttesmå daggdropparna på den grågröna pälsen på vallmoblommans knopp. De orangeröda kronbladens fjärilslätta böljande i vinden. Och den lilla krukformade kapseln med sina lila hatt – allt som finns kvar av den ståtliga blomman när sommaren går mot höst.
Annika Christensen blev frisk när hon gav sig tid att betrakta och uppskatta allt som finns omkring oss, både med sina egna ögon och genom kameralinsen.
– Att tillbringa en kvart om dagen i trädgården, varje dag året om, ger ny kraft, berättar Annika, förskolläraren som sadlade om och blev fotograf.
Trädgårdsintresset har hon haft hela livet men det var först när hon blev allvarligt sjuk 2003 som hon förstod vilken rikedom som fanns alldeles utanför hennes eget fönster. Tio år tidigare, långt innan ordet ”downshifta” hade blivit trendig livsstil, hade Annika och hennes man beslutat sig för att flytta med sina två barn, då åtta och tio år, till ett mindre – och betydligt billigare – hus.

– Det var min mans idé från början. Han hade åkt till Ängelholm när han av en slump sprang på en annons i mäklarfirmans fönster och tyckte att vi skulle åka på visning. Jag var motståndare, tyckte huset var alldeles för litet för oss. Dessutom hängde inrökta medaljongtapeter på väggarna. Men när jag fick se trädgården med sina igenväxta gångar och knotiga äppelträd ändrade jag mig.
Som tur är, kan hon tänka i dag. För det var samma trädgård, med anor från 1800-talet, som hjälpte Annika att bli frisk från Ménières sjukdom. Sjukdomen har få likheter med den ständiga tinnituston hon redan hade levt med sedan 20-årsåldern. Det här var något helt annat; som en jättelik gummisnodd som helt oväntat smällde till i hennes vänstra öra. Den akuta smärtan följdes av en yrsel och en egendomlig känsla av att inte vara närvarande.
– Det är ungefär som att känna sig askalasberusad och enormt illamående på en gång, berättar Annika och rör i kaffekoppen.

Utanför fönstret håller marssolen på att tina upp den djupfrusna marken och på bordet står en bricka med sju minivaser, alla med var sin snödroppe, vårens förs­ta budbärare.
Gummisnodden i Annikas huvud hann brista flera gånger innan den återigen tjongade till i hennes huvud i maj 2003. Den här gången rasade hela tillvaron. Annika, som arbetade som förskollärare, var på utflykt med en grupp småttingar. Hon överfölls av en underlig förnimmelse av att det var de små barnen hon höll i handen som förde henne tillbaka till förskolan. En kollega körde henne hem och overklighetskänslan klamrade sig fast i flera veckor.
Inne i skallen pågick ett ständigt alarmerade ljud och bakom ena örat kände hon en brinnande smärta, som av en knipande kräfta. Annika flyttade från sängen på övervåningen till boden ute i trädgården, för att slippa oljudet från diskmaskinen och det plågsamma klickandet när taklampans strömbrytare tändes och släcktes på undervåningen.
Det tog nästan en hel sommar innan misstankarna om hjärntumör var avskrivna och hon fick diagnosen Ménières sjukdom, en kronisk sjukdom i innerörat vars symtom ofta kan kopplas till psykisk stress och oro. På hösten gick hon en rehabiliteringskurs för långtidssjukskrivna.
– Jag hade öronen fullproppade av genomskinlig silikon och en hatt neddragen för att det smärtande örat skulle slippa vinddraget när jag gick inomhus, berättar Annika.

”Om du inte kan jobba med barn, vad vill du göra då”, frågade kursledaren. ”Jag kan ingenting”, svarade Annika uppgivet. ”Vad är det som är meningsfullt i ditt liv”, fortsatte mannen enträget. Hur skulle någon annan kunna hjälpa henne när hon inte förstod själv var hon ville.
Annika blev tvungen att tänka efter: ”Mina barn, min man, vår hund, huset och trädgården…” Hon förstod att hon redan hade allt hon kunde önska sig och kände ingen bitterhet över sjukdomen utan bara en stor tacksamhet för att hon kände sig så rik!

Det var då hon började ta sina dagliga lovar i trädgården. Hon lärde sig att se dess egenskaper med nya ögon; skönheten hos de vajande grässtråna, lustigheten hos den vissna tulpanen och spänningen i humlans plötsliga störtdykning mot den lila lökblomman.
Extra hjälp fick hon av digitalkameran som hon fått av sin man. Genom linsen såg hon naturens skönhet ännu tydligare.
Det gick ytterligare månader och en god vän till Annika visade upp hennes bilder på en lokal trädgårdsmässa, dit Icakurirens reporter kom på besök.
Resten liknar nästan en Hollywoodsaga; Annika blev upptäckt! Sedan dess har Annika skaffat sig professionell utrustning och startat en helt ny karriär – som trädgårdsfotograf. Hon, som knappt kunde hitta on-knappen på en dator, sköter nu allt som har med modern bildbehandling att göra. Och sedan flera år tillbaka frilansar hon inte bara åt Icakuriren utan åt många andra tidningar.

Och har lärt sig leva med sjukdomen. Hon ser till att lägga in fria dagar för återhämtning då hon går ut i sin trädgård och arbetar eller bara vilar. Hon ser alltid till att ta eftermiddagsvila varje dag i trädgården eller i växthuset och jobbar desto mer de dagar hon mår bra. Ibland med sin man Staffan som assistent, han sköter också mycket av det administrativa i företaget.
– Jag ser till att ha tid för mig själv och har slutat att be om ursäkt för allt man borde göra. Ordet ”borde” borde förbjudas.
– Men framför allt har jag lärt mig att uppleva att var tid har sin tid, speciellt i en trädgård.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top