De jobbar ideellt för bröstcancerfonden parallellt med Rosa Bandet-kampanjen

• YOMI UF: Alla tjejer kan drabbas – därför vill vi hjälpa

Alla tjejer kan drabbas av bröstcancer. Därför bestämde vi oss för att skänka pengarna, som vårt företag tjänar, till Bröstcancerfonden. Då har vi i alla fall hjälpt till lite.

Vi fem går tredje året på samhällsekonomiska programmet på Sjödalsgymnasiet i Huddinge utanför Stockholm. Som projektarbete valde vi att starta företaget YOMI UF som står för you, me, us och UF står för Ung Företagsamhet. Namnet valde vi för att visa att det här inte handlar om oss utan att vi framför allt vill kunna hjälpa andra.

Vi har kommit på en ny typ av fodral för busskortet. Det som finns i dag är så tråkigt. Därför ville vi göra ett eget, ett finare med bättre funktion. Priset för fodralet kommer att ligga runt 25 kronor och vi kommer att låta tillverka 500 stycken till att börja med. Mellan 10 och 20 procent av intäkterna kommer att gå oavkortat till Bröstcancerfonden.

Camilla är vd för vårt företag, Astrid är vice vd och ansvarig för personal och webb. Ylva är inköps- och produktansvarig, Josefine ansvarar för marknad och försäljning och Jennifer för ekonomi.

Vårt fodral kommer att vara rosa, eftersom det är Bröstcancerfondens färg, och smyckat med ett mönster i olika rosa nyanser. Inuti fodralet kommer det att finnas en liten karta över Stockholms tunnelbana och pendeltåg.

På baksidan ska det finnas en reflex. Då kan man hålla upp kortet så att bussen stannar ifall man står vid en liten och mörk hållplats. Vi har själva varit med om att bussen bara har åkt förbi…

Vi känner ingen nära som fått bröstcancer men vi själva eller någon i vår närhet kan drabbas i framtiden. Därför känns det här viktigt.”

• Mikael: Jag lägger in en extra växel för min Lena

Du är ju en riktig man som kan prata väl och varmt om kvinnor och deras sjukdomar. Det kan man inte tro när du håller på med en sådan machosport som racing.

Jag rodnade ända från tårna när ordföranden i den lokala Bröstcancerföreningen kommenterade min öppenhet. Men jag gladdes också över att de tycker om mitt engagemang.

För jag kan inte gå omkring som en mussla och hålla allt inombords, det funkar inte. Därför berättar jag för alla precis som det är: Lena har bröstcancer.

Lena och jag träffades på Täby motocrossbana hemma i Örebro när hon var 14 och jag 16. Båda körde cross. Nu har det gått 26 år och vi har fått två barn, Elin, 13 och Markus, 10. Vi jobbar tillsammans i familjens åkeriföretag, men nu när Lena är sjukskriven får jag klara mig själv.

Den 2 maj 2007 var dagen som vände upp och ner på vårt liv, då fick vi besked om att det var bröstcancer.
På sommaren beslöt jag mig för att starta en insamling till Bröstcancerfonden. Familjens gemensamma intresse är racing. Eftersom jag själv kör i en klass som heter Radical (en engelsk sportbil med mc-motor) föll det sig naturligt att stripa upp bilen med fondens plusgironummer samt bröstcancerdekaler för att väcka uppmärksamhet.

Förra året samlade vi i teamet in cirka 100 000 kronor, bland annat genom insamlingsbössor, auktioner av diverse motorprylar och kläder på de banor vi besökte. I somras hyrde jag en STCC-bil och körde en tävling i Falkenberg. STCC står för Swedish Touring Car Championship och massmedialt är det den största klassen i Sverige.

Bland annat auktionerade vi ut en specialdesignad racerhjälm. Totalt fick vi in över 60 000 kronor! Även i år ska vi försöka få ihop 100 000 kronor totalt på alla banor vi besöker. När Lena fick cancer tänkte jag först på ond bråd död. Nu har lärt mig att det går att leva med sjukdomen. Men självklart hoppas jag att man kommer att hitta ett medel så man antingen kan bota eller förhindra spridning. Det är ett jobb mot klockan och tiden rinner i väg.”

• Irene: Jag hjälper kvinnor att se bättre ut

” Min bransch uppfattas ofta som lite ytlig, därför känns det extra roligt och meningsfullt att hålla sminkkurser för cancerdrabbade kvinnor. Många har tappat hår, fransar och ögonbryn av cytostatikabehandlingen och med det lite av sitt självförtroende.

Jag håller två till tre kurser per termin på Radiumhemmet i Stockholm. Kurserna börjar med att vi konsulenter berättar om hur man ska rengöra och sköta sin hud, vilket är extra viktigt när man är sjuk. Huden blir ofta lite känsligare av medicineringen.

Sedan ger vi sminktips om hur man kan täcka rodnader, trolla bort mörka ringar under ögonen och hur man sätter färg på kinderna. Ögonen sminkas och vi fyller i ögonbrynen i rätt form och på rätt plats så det ser naturligt ut. Ytterligare en punkt på programmet är sjalknytning som alternativ till peruken.

En del kvinnor har aldrig använt smink tidigare och blir överraskade över hur snygga de blir. ‘Nu borde vi gå ut och ha roligt’, är en vanlig kommentar. Många kramar om oss när kursen är slut och säger att det här var det roligaste de har gjort på länge!

Jag började jobba ideellt 2003, då hade jag en moster som fått bröstcancer. Trots att jag har hållit på ett tag är jag fortfarande lite spänd inför varje möte. Många av deltagarna är glada och positiva och tycker att de har en släng av cancer, men en del mår ganska dåligt.

Look Good… Feel Better heter det humanitära programmet som organiserar kurserna. Efter varje tillfälle har vi en genomgång med en kurator för att vi inte ska ta med oss alla känslor hem. Trots det kan jag ibland känna en sorg för dessa kvinnor när dagen är slut. Men mest känner jag en oerhörd tillfredsställelse, det känns verkligen som att jag gör nytta.”

Av: Kersti Byström