Mäklarorden som ska sälja in livsdrömmen: ”Något för den händige!”

Jag vet inte hur många husvisningar jag gått på det senaste året, men det är fler än vad Socialstyrelsen skulle rekommendera. Vintern 2021 var jag personligen med och drev upp priserna till de vansinniga pandeminivåerna på elva villor och radhus (man kan också formulera det som att jag förlorade elva budgivningar) vilket gjorde mig dränerad, uppgiven och mer utpumpad än luften i en sån där värmepump som är en av få saker som vintern 2022 kan höja värdet på ett hus. Sammantaget kan mäklarbeskrivningar vara min mest konsumerade textgenre under året – en genre som sannerligen tål att begrundas!

En mäklares arbete är att sälja drömmen om ett bättre liv. Det är bruksprosa utan krav på verkshöjd, som samtidigt ska locka en bred massa spekulanter att för sin inre syn placera sig i just denna trea i Bergsjön, sekelskiftesvilla i Vilhelmina, sommarstuga på Österlen. Kanske är det inte konstigt att kombinationen resulterar i stundom magstarka eufemismer. Ett ”stenkast” kan syfta på en mycket liten sten kastad av någon mycket stark. En skymt av det lokala träsket blir till sjöglimt, ett fallfärdigt ruckel blir ”något för den händige” eller rentav ”unik möjlighet att sätta din egen prägel”. Jag har stiftat bekantskap med ordet ”renoveringschans” och ja, känt att nog vill man åtminstone ha chansen! 

Mäklarbeskrivningar målar upp framtiden

Samma sak kan förstås sägas om alla sorters försäljning. En framgångsrik säljare ser till att inte bara berätta vad en gräsklippare eller matberedare har för funktioner, utan målar för köparen upp en framtid med silkeslen, kortluggad trädgård och enkelt framtrollade festmåltider, ett bättre liv som kan bli ditt för endast 999 kronor. Men där gräsklipparförsäljaren säljer något som kan finnas i ditt liv, säljer mäklaren något som ditt liv kan finnas i. Där du ska vakna, äta frukost, vila, ha semester, älska, bråka, fira dina högtider och lägga dig på kvällen.

Beskrivningarna av detta liv kan ibland bli så detaljerade att man som köpare frågar sig vem mäklaren tror att man är. I en av annonserna jag läste under mitt husletarår gick mäklaren noggrant igenom de tänkta köparnas framtida leverne: familjens golfare hade nära till greenen, medan kulturkonnässören kunde tillbringa helgerna på det lokala galleriet, där familjens aspirerande konstnär kanske en dag skulle ställa ut sina alster? För det lilla fotbollsproffset fanns fotbollsplaner, för motionären ett elljusspår och för minstingen ett stort utbud av lekplatser. 

”I toppskick inom en snar framtid”

Ett boende för en minsting, en golfare, en kulturkonnässör, ett litet fotbollsproffs, en aspirerande konstnär och en motionär, alltså. Denna barnlösa författare förstod natur­ligtvis att även hon ­skulle kunna trivas i huset, men det är om inte annat en rolig tankeövning att byta ut samhällets idealmänniskor i annonsen! ”Här njuter reumatikern av ett varmt bad medan tågfanatikern bygger en modellbana genom mellanplanet tack vare dess öppna planlösning, och familjens bög söker kärleken på Grindr via den snabba internetuppkopplingen som ingår i samfälligheten.” En sådan annons ser man sällan.

De största utmaningarna har förstås den som ska sälja ett nedgånget objekt i ett ökänt område. Men mäklarna ser möjligheter! Tillåter inte samvetet formuleringen ”populärt område” finns alltid närheten. Bostadsannonserna i Sveriges mest utsatta områden lockar med närhet till affärer, skolor, restauranger, ”kommunal service”, kiosk, naturområden, resecentrum, apotek, busshållplats, förskola, pendeltåg och parklek. 

De förvandlar aversioner till visioner. Ett radhus i Skogås är ”sparsamt renoverat”, vilket får en att känna att andra kanske överdriver med sitt ständiga renoverande, och en mäklare i Akalla får ett kommande stambyte att låta som en dröm med orden ”i toppskick inom en snar framtid”.

Men det är klart, ibland blir det svårt med orden.

Mäklare har inga korrläsare

När jag äntligen lyckats köpa mig ett radhus (unik tomt, charmigt 60-talskök och genomgående fint ljusinsläpp!), var det dags att sälja lägenheten. Mäklaren kände till mitt språkintresse och meddelade att jag gärna fick korrekturläsa annonsen, vilket var ett smart drag på många sätt. Eftersom jag inte ville vara till besvär gav jag inte så många ändringsförslag, men påpekade ändå att ordet livsrum kändes ideologiskt tveksamt. Mäklaren googlade ordet (som alltså har sin direkta motsvarighet i tyskans lebensraum, ett begrepp som användes flitigt av nazisterna) och ändrade det sedan till livsutrymme, vilket visserligen har en lite mindre direkt klang men är fritt från den trista folkmordsassociationen. 

Mäklare har inga korrläsare, vilket journalister och författare ofta har. De har inga redaktörer och inga förläggare, som stryker under och skriver kommentarer som ”klyschigt?”, ”underlig formulering” eller ”upprepning av luftig”. De skriver inte för att recenseras, utan för att locka människor till en visning, och de är dessutom omgivna av andra mäklare som triggar dem med skandinaviskt formspråk, förstklassiga ytskikt och renoveringschanser i souterrängplan. Kom ihåg detta, när ni förfasar er över (autentiska) mäklarcitat som ”härliga middagslagningar vid spisen” och ”åt inget håll finns ett hus framför vilket gör utsikten mer fri”.

Kanske kan vi se tillvaron ljusare med en mäklares blick

Och kanske kan vi andra, tänker jag när jag på ren gammal vana plöjt mig igenom veckans utbud av fräscha interiörer och goda avhängningsmöjligheter, lära oss något av mäklarsvenskan? Kunde vi bara ha mäklarens blick på tillvaron, skulle vi kunna se det mesta i ett ljust skimmer. 

Bilen går sönder. Verkstadschans! 

Man får sparken. Livet öppnar upp för nära familjeliv, hobbies och rekreation!

Tåget är försenat. Rum för stilla reflektion, med närhet till både folkliv och restaurang!

Jag skriver detta i mitt nya hus, där värmen från luftvärmefläkten når halvvägs upp till mitt kontor och jag sitter under en filt i dubbla koftor och handvärmare för att hålla elräkningen nere. Men med min nya mäklarinställning finns det inget med detta som får mig att ens ifrågasätta beslutet att köpa hus i dessa tider. Med ljusinsläpp från två väderstreck och charmigt snedtak i skandinavisk kulör (dvs vit) har jag äntligen chansen att skriva mina böcker invirad i rent vintermys!