Förra veckans snackis här på redaktionen var det som många tidningar rapporterade om, nämligen att KappAhls styrelseordförande Anders Bülow sägs ha pratat om klädkedjans kunder som 50-åriga skrynkliga tanter, med kroppar som har fött barn och har vallningar.
Själv menar han i intervjuer att han inte uttryckt sig så, men något har ändå fått 130 anställda att skriva under ett protestbrev till företagets styrelse.
Det är inget ovanligt att det pratas nedsättande om kvinnor över 50, i vårt åldersdiskriminerande samhälle. Förvånansvärt många företag har svårt att fatta att det är vi kvinnor som i hög grad står bakom familjens köpbeslut, vare sig det handlar om bilar, resor, kulturupplevelser eller möbler och inredningsprylar.
Icakurirens läsare lägger över en miljard kronor bara på damkläder per år. Då är skor, smycken och accessoarer inte inräknade. Inte sportkläder, herrkläder eller barnkläder heller, och jag tänker inte ens börja räkna upp vad vi lägger på smink, hudvård, hårvård och skönhetsbehandlingar.
Vi är era viktigaste kunder, eftersom vi tjänar mer än unga kvinnor och inte längre behöver lägga lönen på
blöjor och barnmat.
Ja, det syns på ens kropp när man fött barn. Jag bär min mammakropp med stolthet, eftersom bristningar och kejsarsnittsärr är ett lätt pris att betala för två döttrar. Och vad är grejen med rynkor? De där strecken som livet ritar i våra ansikten, som får män att uppfattas som erfarna och intressanta, men som jag som kvinna helst ska dölja med smink, eller till och med operera bort. Vallningarna då? Ja, var glada ni som slipper dem! De är inte särskilt bekväma, särskilt inte när de kommer under viktiga jobbmöten.
Men tro mig. Vi som har levt så länge att vi fått vallningar, vi har varit med ett tag. Vi har mist någon, misslyckats, drabbats av sjukdom och svåra perioder. Vallningar är en picknick, och ingenting som påverkar våra köpbeslut.
Så nästa gång jag kommer in i en butik, med mina rynkor och skrynklor, glöm inte att mina sedlar är lika släta som någon annans. Och att det allra skrynkligaste på mig är min hjärna. Den använder jag till att vara en medveten
konsument.
Respektera det, tack!
