Känner du till marshmallowtestet? Det är ett amerikanskt experiment som gjordes första gången 1972. Fyraåringar placerades ensamma i ett rum med en smaskig marshmallow eller annan godsak framför sig. Ungarna fick valet att antingen käka upp den på en gång eller att hålla ut i några minuter och då belönas med två. När barnen följdes upp senare i livet visade det sig att barnen som höll ut och fick belöning klarade sig mycket bättre än de som gav efter. Slutsatsen blev att graden av impulskontroll i hög grad avgör en människas framtid. Där och då, i det lilla kala rummet, bedömdes ungens personlighet och sen var hens framtid i princip utstakad.
I våras kom en ny studie som visade att marshmallowexperimentet förmodligen inte säger så mycket om ett barns medfödda personlighet. Det som mer än något annat avgjorde om ungen åt upp godisbiten bums, eller höll ut, var familjens ekonomiska och sociala förhållanden. Att vara fattig eller utsatt förändrar en i grunden, präglar hela ens tankevärld. Om världen ses som osäker, är det en rimlig slutsats att det är bäst att äta sin marshmallow illa kvickt, innan någon tar den ifrån en. Kanske kan det som mättes i experiment snarare beskrivas som tillit? Andra, mycket större marshmallowexperiment tyder på det. Om försöksledaren betedde sig pålitligt eller lurades innan experimentet blev resultaten enormt olika.
Ändå är det bara den första tolkningen det talats om, den bekräftar nämligen vår fördom att människor det går illa för har dålig karaktär. För ett tag sedan fick jag veta att goda vänner till mig sällan haft mat på bordet senaste månaderna. Jag grät. Sen berättade jag det för andra vänner, utan att avslöja familjens identitet. Genast kom förnumstiga expertråd: gå till soc, gå till kyrkan, sälja någon ägodel, laga billig linssoppa på linser köpta i storförpackning. Som om människorna i familjen inte bara var fattiga utan med automatik dessutom en smula enfaldiga och inte kunde räkna ut det själva. Naturligtvis fanns det välvilja bakom råden, men samtidigt var utgångspunkten att situationen berodde på okunnighet. Fattiga människor behöver inte oombedda goda råd och förmaningar. De behöver pengar och trygghet. Och personer som inte har ont om pengar, har oerhört svårt att förstå det. Det finns flera studier som visar att föräldrar som har det dåligt ställt ger barnen mer sötsaker. Så förkastligt, fnyser nog vissa. Men för många föräldrar är godis den enda guldkant de har råd med. Och att göra sina barn lyckliga, om än bara för ett kort tag, är en av mänsklighetens starkaste drivkrafter. Kan man ge ungarna en Ipad eller ett tivolibesök är det lätt att skippa godisgåvor.
Marshmallowtestet säger i alla fall en viktig sak om människor: att de som redan har mycket har de bästa förutsättningarna att få mer.
