När jag väl insåg att jag inte hade sett honom på ett tag, började jag leta. Han kunde väl inte ha gått från festen utan mig? Jag kände inte så många, det var hans gäng, som i augusti träffades i stugan vid vattnet och hade kräftskiva. Efter en stunds letande blev jag orolig. Riktigt orolig. Jag utökade sökområdet till vattenbrynet och skogsdungen.
Någon menade att han nog hade lämnat kräftskivan, och gick jag hem skulle jag säkert se att han redan var där.
Det började verka som en bra plan när jag hörde märkliga ljud bakom cyklarna vid stugväggen. Vid det här laget hade det mörknat, och jag funderade över om det var en tamkatt eller något vildare djur jag skulle hitta när jag låste upp min cykel.
Mina funderingar avbröts av ett brak. Upp från högen av omkullvälta cyklar återuppstod min pojkvän. Han hade tydligen fått sig en nubbe både i ena och andra benet, och bestämt sig för att krypa ihop intill husknuten för att sova lite. Som vi hade letat, och så hade han legat bakom cyklarna hela tiden.
Det här blev en vandringssägen som berättades vid kommande kräftskivor. “Minns ni den gången när vi letade, och sedan hörde ett brak bland cyklarna?” Allt ackompanjerat av en kör av “hö hö hö”-skratt, så som bara en grupp unga män kan skratta. Själv hade jag lättare att hålla mig för skratt.
Vår krönikör Linda Skugge skriver i det här numret av Icakuriren om vår syn på människor som är vad man kallar utlevande. Om hur vårt samhälle romantiserar det beteendet. Medan de som håller låg profil, lever anspråkslöst och finner nöje i att mest finnas till för andra, nästan ses ner på. Som att de vore hämmade, fega tråkmånsar.
Självklart skapas det fler historier om dem som spränger gränser och gör knasiga eller vågade saker. Men att leva nära en person som vispar upp en massa damm är inte alltid behagligt. Läs Lindas krönika!
Vår trädgårdsredaktör Carina Jörsäter bjuder också på 13 gröna sidor att njuta av, oavsett om du bor i södra Sverige där krokusarna redan färgar marken, eller norröver där minusgraderna behåller greppet om naturen ett tag till. Visst längtar vi alla efter grönska så här års!
