Johan Croneman

"Livscoacherna är vår tids alkemister"

Johan Croneman

Jag ramlar in på Aftonbladets webb-tv och ser en intervju med före detta målvakten, fotbollsproffset Magnus Hedman. Han har skrivit böcker om sitt liv, sitt missbruk, sin karriär, sin kändisfru och sina barn – är det något enda litet som vi har missat?
Nu åker han landet runt och föreläser. Vi kan anta att han sällan dyker upp för mindre än 50 000 spänn. Han är numera livscoach också, har “klienter”, hjälper dem att göra rätt val i livet. Finna mening med tillvaron. Förverkliga en dröm.
Jag googlar på “livscoach”, det tar aldrig slut, det är ett ösregn av humbug.
En bra livscoach skall givetvis ha kört i diket minst fem gånger i livet, gått in i väggen, gått på heroin, klantat sig monumentalt, skilt sig lika ofta som vi andra bytt skjorta, suttit häktad åtminstone en handfull gånger, samt ha förmågan att åstadkomma en kvällstidningsrubrik genom att bara stå rakt upp och ner och skrika: Vrålmuck!! Typ.

Jag är förvisso allvarligt politiskt deprimerad i största allmänhet, när ni läser det här förmodligen också sänkt av julhetsen och julhandeln – men det finns nog ingenting som för tillfället dränerar mig på mer livslust än just dessa människor, deras idéer, detta moderna lurendrejeri och geschäft.
Jag förstår inte varför man skulle skräda orden. Måste man verkligen försöka sansa sig, bli lite nyanserad?
I sådana här fall: Njet!
Är man sjuk behöver man en läkare som efter sex års studier och 15 års klinisk
erfarenhet kan ställa en cancerdiagnos. Vill man dra om elektriciteten hemma
anlitar man en utbildad erfaren elektriker som jobbat länge i yrket och vet vad han/hon gör. Råkar man i klammeri med rättvisan vill man ha en bra advokat med stor erfarenhet.
En certifierad (!!?) livscoach har gått en kbt-kurs, haft ett privat helvete och kan därpå så mycket mumbo-jumbo att du inte ens minns vad du betalat för.

Livscoacherna är vår tids alkemister. Förlåt all världens guldframställare – det är kanske en orättvis betraktelse?! Kanske är bondfångeri bättre?
Men å andra sidan, också rätt fördomsfullt gentemot hederliga, strävsamma, hårt arbetande lantbrukare.
Hjälp mig: Vad skall vi kalla detta intellektuella sjöröveri?
Och är det “vårt eget fel”, eller kan vi skylla lite på tjyvsamhället och samhällsutvecklingen?
Jag har, som sagt, bara min egen onyanserade bild av det hela: Man vill bara lägga sig ner och skämmas å mänsklighetens vägnar. Är det okej?

 

Av Johan Croneman

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top