Stefan gick från hemlös narkoman till advokat: ”Jag skulle göra inbrott när jag fann Heidi livlös”

I tio år levde han som hemlös narkoman. Stefan Olafsson var säker på att han skulle dö på gatan. Men när hans väg av en slump korsades med 76-åriga Heidis – och Stefan räddade Heidis liv – skedde något. Idag är Stefan advokat och brinner för att hjälpa människor ur missbruk.

Staden sov, han skulle göra inbrott. Men då fick han syn på en bil där en äldre dam halvlåg i förarsätet. Det visade sig att kvinnan, den då 76-åriga Heidi, fått en stroke. Stefan Olafsson ringde 112 och när Heidi förts i väg med ambulans bestämde sig Stefan; den här natten skulle han inte smutsa ner genom att begå brott. 

– Jag hade aldrig tänkt på hur det skulle vara att rädda en annan människas liv. Men det kändes stort. Jag blev helt uppfylld av det. De poliser som kom först till platsen skakade dessutom hand med mig, tackade och tittade på mig som om jag vore en bra kille.  

Stefan Olafsson

Ålder: 50 år.
Bor: Solna.
Familj: Mor och syskon – egen familj under utveckling.
Gör: Brottmålsadvokat på Advokatfirman De Basso.
Intressen: Träning, personlig utveckling och uppbyggnaden av ett vackert hem.
Förebild: Eckhart Tolle.
Motto i livet: Mindset is everything.
Hemlig dröm: Att ge ut en bok – en dröm som kommer förverkligas.

Började dricka alkohol i mellanstadiet

Det var i maj 2009 och Stefan levde som hemlös sprutnarkoman på Stockholms gator. 

– Jag brukade vakna i någon port, visste aldrig var jag befann mig och sov inte mer än två-tre timmar per natt. Dagar och nätter ägnades åt att få tag i pengar till knark. 

– Jag växte upp i ett välfungerande hem, ändå började jag dricka alkohol redan i mellanstadiet. Det fyllde ett inre tomrum… I sjunde klass drack jag mig plakat varje helg. Men i skolan höll jag jämna steg med kompisarna. 

Polisens bild av Stefan. Han fick sin första fängelsedom när han var 20 år.

Efter nian lämnade Stefan hemmet i Nyköping för att bli kockelev i Stockholm.

– Jag fortsatte dricka men alkoholen gjorde mig knäpp. Jag gick ut på krogen och slogs. När jag var 20 år fick jag min första fängelsedom.

Åren gick. Droger kom in i bilden. Stefan nådde en punkt då han, efter att ha insett hur stora problem han hade, försökte ta sitt liv. 

Blev hemlös och levde på kriminalitet

– Kanske var det ett rop på hjälp… Dagen efter mådde jag oerhört dåligt. Jag ringde min langare och sa att jag ville testa med sprutor. När jag ser tillbaka låg det nog en form av självbestraffning i det. Efter att jag använt sprutor för första gången gick jag rätt ut på gatan och började min hemlöshet. Men det tog ett halvår innan det slog mig att jag var hemlös. 

– Jag trodde att jag hade nått botten och ringde mamma från en telefonautomat. ”Jag är hemlös sprutnarkoman nu, det går inte att sjunka lägre”. Det höll hon med om och grät. Som jag minns det var tanken överrumplande. Jag var hemlös och levde på kriminalitet. Där vill ingen hamna. Jag tror att jag ringde mamma bara för att konstatera det. Men vi visste inte då att min botten låg mycket djupare än så. Jag fortsatte sjunka i nästan tio år till.


LÄS ÄVEN: Sune bjuder hemlösa på fika: ”Det finns en omsorg om varandra här”


De första fem åren stal Stefan i butiker för att få pengar till knark. Men till slut såg han för sliten ut. Det gick inte att vistas i affärer. 

– Då gjorde jag i stället inbrott, kvällar och nätter.

Vid ett tillfälle då Stefan satt häktad knackade dock en uppsökare från Kriminalvården på dörren.

– Hon frågade vad jag skulle kunna tänka mig att göra i stället för att återgå till gatu­missbruket. ”Plugga”, svarade jag. Jag läste upp ett mattebetyg och nästa gång jag åkte in ansökte jag direkt om att få komma till en anstalt med studiemöjligheter. Jag fick en jättebra lärare. Men jag var inte klar. När jag släpptes åkte jag raka spåret till min langare. 

Stefan och Heidi, vars livsvägar av en slump korsades, umgås idag ofta. Foto: Privat

I ytterligare tre år skulle Stefan leva på gatan. Efter ett år skedde mötet med Heidi. Stefan beskriver det som ett rundningsmärke. 

– Jag hade påbörjat en yttre resa genom att läsa upp mina betyg. Men hon tillförde något annat. Ett värde mellan människor. 

Räddade Heidis liv

Under sommaren 2009 tittade Stefan efter Heidi. Han såg henne inte och tänkte ”hon kanske inte klarade sig”. Men en kväll ringde telefonen. ”Är det Stefan? Jag heter Heidi, du har räddat mitt liv”. Kort därefter återsågs de.

– Vi satt och pratade i hennes vardagsrum. Hon trodde att jag arbetade som tidningsbud eftersom jag varit ute klockan fyra på morgonen. Jag sa att jag pluggade. En sanning med modifikation. Men nästa gång vi sågs – hon ville absolut att jag skulle komma tillbaka för att få en belöning – sa jag som det var. ”Jag är sprutnarkoman och skulle göra inbrott den där natten. Jag är ledsen att det var jag som räddade dig”. 


LÄS ÄVEN: I många år kretsade allt kring droger – nu driver Lasse Matakuten


Stefan ler en aning.

– Hon var tyst en stund, sedan lutade hon sig fram, såg mig i ögonen och sa ”det där kommer du komma över”. När jag lämnade hennes lägenhet tänkte jag ”hit vill jag återvända”. Den ärliga relationen, och att bli tittad på så som hon tittade på mig… Det kan betyda mycket för en männi­ska i utanförskap, sättet man blir tittad på. 

Åkte in en sista gång i fängelse

Det gick två år, sedan åkte Stefan in en sista gång i fängelse. 

– Under tiden på anstalt och i behandling spelade jag upp sekvensen i huvudet, hur jag en dag skulle komma tillbaka till Heidi.

2013 skedde det. Stefan beskriver hur de satt på samma plats som tidigare. 

– Jag sa till henne ”vet du vad, jag har kommit över det”. Jag berättade också att jag blivit antagen till juristprogrammet. 

Bestämde sig för att bli advokat

På ett advokatkontor i Stockholm lutar sig Stefan tillbaka samtidigt som han berättar att det på juristlinjen gick en tjej som även hon var straffad. Hon sa ”vi kommer aldrig kunna bli advokater med vår bakgrund”. 

– Men jag hade hela tiden perspektivet ”jo, jag ska bli advokat”. Jag gick in för det stenhårt. Den 23 mars 2023 fick jag min advokattitel.

Stefan ler vid minnet av hur han ringde för att få veta om antagningsbeskedet från Advokatsamfundet kommit.

– Kvinnan frågade ”vad hette du?”. Det var tyst, sedan sa hon ”då får jag gratulera advokat Olafsson”. Jag får gåshud när jag berättar. 

Stefan konstaterar att det är svårt att påbörja drogfrihet i hemlöshet. 

– Det krävs yttre förutsättningar för att det ska fungera. Jag kan inte se att det skulle ha gått att bli drogfri för mig utan hjälp från Kriminalvården. Det känns viktigt att återkoppla till de som betytt mycket under min resa, så att de får veta ”det du gjorde hade betydelse”. Jag har fikat med både uppsökaren och läraren på anstalten. Under ganska lång tid kunde jag bli förvånad när jag kom på att jag levde det liv jag lever nu. Idag kan jag komma på mig själv med att bli förvånad när jag tänker på att jag var hemlös narkoman i tio år. Det känns sorgligt att jag så länge trodde att mitt liv inte skulle bli mer än det. Jag var helt säker på att jag skulle dö på gatan.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top