Cecilia Düringer är vår historielärare i ”P3 Historia”: Min man blev kär i min röst

Cecilia Düringer är läraren man själv hade velat ha i skolan. Från katedern gick hon till populär programledare i ”P3 Historia”, för att sedan bli folkkär genom att för andra året i rad gå till final i ”På spåret” tillsammans med parhästen Jonatan Unge. Vi kan konstatera att plugghästen tagit revansch!

Trendspanarna hävdar att bildning är ett ideal på uppåtgående. Beläsenhet har blivit åtråvärt eftersom det tar tid och inte går att fejka eller köpa. Och en som gett allmänbildningen ett ansikte är gymnasieläraren och radioprofilen Cecilia Düringer. Tillsammans med komikern Jonatan Unge sopade hon i fjol banan med motståndet i klassiska tv-frågesporten ”På spåret”. I år landade de på en andraplats.

– Fast jag är inte mer allmänbildad än den genomsnittlige gymnasieläraren. Folk kommer fram och säger ”Du kan ju allt!”, bara för att jag råkat få några frågor som jag kunnat svara på i tv. Men jag kan inte speciellt mycket, hävdar hon själv.

Cecilia Düringer

Ålder: 43 år.
Bor: I Stockholm.
Gör: Programledare, läroboksförfattare, tidigare gymnasielärare i historia och svenska.
Familj: Sambon David Rune.
På fritiden: Gå på krogen med vänner. Bada från bryggorna på västra Södermalm. Hoppas få tid att börja rida igen. Entusiastisk svampplockare.
Priser: Guldörat 2022 för Årets programledare i kategorin Podd. Stora radiopriset 2017 i kategorin Årets rookie. Tillsammans med Jonatan Unge vinnare i SVT:s ”På spåret” 2022 och tvåa 2023.
Aktuell: I radioprogrammet/podden ”P3 Historia”.

Nähä, men för oss tittare verkar det i varje fall som att hon lyckats lagra rätt mycket av det hon någonsin hört eller läst, eftersom hon på sekunden kan fiska upp bilmodeller, rockband, grundämnen, spannmålssorter, havsbukter och ingredienserna i mjödtillverkning. Med mera.

Men Cecilia Düringer vidhåller att hennes talang handlar mindre om att ha en massa kunskaper och mer om att kunna förmedla dem. Det var därför hon bokstavligen från första lektionen som inhoppad lärarvikarie kände att hon hade hittat sin grej. Att hon hade förmågan att fånga även motspänstiga åhörare och väcka deras intresse.

– Jag hade läst historia och litteraturhistoria på universitetet och behövde ett jobb, tog ett vikariat och blev omedelbart kär i läraryrket. Gymnasieeleverna var snabba, roliga, jobbiga, utmanande och intelligenta på en och samma gång. Det var en så intellektuellt stimulerande miljö. I den åldern kan ungdomar lära sig nästan vad som helst på kort tid om man bara kan locka in dem på rätt spår.

Programledare i ”P3 Historia”

Så Cecilia pluggade in lärarbehörighet och undervisade i 14 år innan hon snubblade över nästa drömjobb, som är en slags förlängning av lärarjobbet. 

– Radion sökte unga historielärare för en historiepodd och jag skrev och bad att få komma och göra en provinspelning trots att jag hunnit bli 37. Återigen kände jag direkt att detta var något jag verkligen ville hålla på med. De fick nästan släpa ut mig ur studion. 

Programmet ”P3 Historia” sänds varannan vecka på söndagskvällar och finns som podd i snart 150 avsnitt att lyssna på när som helst. Det är historia berättad genom en persons öden och äventyr, från Aristoteles till Zarah Leander via kungar, drottningar, frihetskämpar, konstnärer, uppfinnare och pionjärer av alla de slag. De manus som Cecilia skriver och läser är rafflande, detaljrika och kräver sin research.

Cecilia bokstavligen på spåret. ”Jag älskar att vara lärare men är inte alltid lika förtjust ­ i den svenska skolpolitiken”, berättar hon. Foto: Peter Knutson

– Vi är en redaktion som hjälps åt men jag brukar läsa ungefär två biografier om personen, liksom böcker om tiden och sederna. Berättar vi om ett stort gästabud så ska detaljerna stämma; vilka rätter de åt, hur besticken såg ut, hur de var klädda.

Trots allt arbete med att få ihop ett gediget radioprogram, lyckas Cecilia också skriva läroböcker ”på fritiden”. Hon har gett ut en, om litteraturhistoria, och hoppas det ska bli fler. Att förmedla kunskap är som sagt hennes kall.

Började läsa vid fyra

Men om bildning är hett idag så har det inte alltid känts så för Cecilia Düringer. Hennes barndom var både idyllisk och tuff på samma gång. 

Hon växte upp på landet i Östergötland, ”i en by med tolv hus, en busshållplats och en gatlykta”, som den mellersta av tre systrar och med fri tillgång till att rida grannens ponnyhästar. Föräldrarna uppmuntrade till läsning trots att de själva saknade studietraditioner. Bokbussens ankomst till busshållplatsen var högtidsstunder. 

Enligt familjelegenden lärde sig Cecilia läsa när hon var fyra, något hon själv – drillad i källkritik – menar kan vara en överdrift av en stolt men partisk moder. 

– Men jag vet i alla fall att jag kunde läsa när jag var sex och började på lekis och jag slukade allt jag kom över, högt och lågt. Det fanns liksom ingen kanon där jag kom ifrån.

Mager och deprimerad under en högstadietid

I skolan ansågs det däremot inte coolt att vara duktig. På högstadiet var det mopeder, hembränt och snygga tjejer som gällde. En plugghäst var en tönt.

– Det var som att ha ett minuskapital, att ha gjort läxan eller tycka det var kul att läsa, minns Cecilia.

Hon hade dessutom en rygg som växte krokigt och fick opereras när hon var 14.

– Jag hade inte riktigt insett vilket stort ingrepp det var, hur ont det skulle göra eller hur lång tid det skulle ta att återhämta sig. Först fick jag ligga till sängs ett tag. När jag kom på benen igen och började skolan hade jag fortfarande ont och var trött, mager och deprimerad. Jag måste ha uppfattats som gnällig av omgivningen. En dag sprack operationsärret upp. Det visade sig ha blivit infektioner runt metalldelarna som skruvats fast i ryggen och de fick plockas ut igen.

Trivdes på gymnasiet

Högstadiet var helt enkelt en rätt olycklig period men gymnasietiden blev något helt annat. Cecilia hamnade på Folkungaskolan i Linköping och fick kompisar som hade samma intressen som hon själv. Hon kom i kontakt med en bildad medelklass som hon inte stött på ute på vischan. Hennes liv som tönt var över.

Cecilia Düringer är tjejen som gillar raka linjer – hon har exempelvis två knivskarpa streck intatuerade på underarmarna. Här tillsammans med Jonatan Unge i ”På spåret”. Foto: TT

Från och med då blev beläsenheten hennes biljett till det roliga i livet. Förra vintern dök hon för första gången upp i SVT:s långkörare ”På spåret” och visade sig ha den vinnande kombination av stort arbetsminne och slagfärdighet som går hem i det programmet. I en av matcherna tog hon och Jonatan Unge 51 poäng, en av de högsta poängsummorna i programmets historia. Även Jonatan är allmänbildad men döljer det bakom en framtoning av halvsovande slarver medan Cecilia tar på sig lärarminen och börjar resonera sig fram till rätt svar, om hon inte kan det direkt.

Cecilia Düringer kan självironiskt alludera på sin egen skolfrökenaktighet – en lite skarpskuren look (hon går gärna klädd i svart), en röst med auktoritet och en stram hållning (på grund av den delvis stelopererade ryggen).

Hennes aura av välorganiserad lärare gör att man inte heller blir förvånad över att hon som ung jobbade en tid på pappersvaruföretaget Ordning & Reda. Fina anteckningsböcker och kvalitetspennor är mycket riktigt en av hennes laster. 

– Svenskt finpapper ska det vara, helst med en gramvikt över 90, säger hon initierat och tillägger att hon till och med samlar på bitar av extra sympatiskt papper.

Träffade sin man genom ”P3 Historia”

I nämnda butik träffade hon sin förste man som var amerikan och med honom flyttade hon till New York strax efter millennieskiftet. Hon älskade pulsen, kulturen och de fantastiska bokhandlarna men hade svårt att få något riktigt givande jobb så efter ett par år återvände de till Stockholm och Cecilia hittade läraryrket. Det blev så småningom en vänskaplig skilsmässa.

Sin nuvarande sambo träffade hon när hon kom in på radiobanan. David arbetade på den tiden på produktionsbolaget som gör ”P3 Historia”, hörde hennes provinläsningar och blev kär i rösten, innan han hade träffat henne. I drygt ett år jobbade de tillsammans innan känslorna slog till på allvar.

”P3 Historia” blev snabbt ett av Sveriges Radios populäraste program. Från början var den tänkta målgruppen ung, 18–24 år. Men det har visat att formatet tilltalar människor i alla åldrar.

– En kvinna hörde av sig och berättade att hon lyssnar på ”P3 Historia” varje kväll innan hon somnar. Om någon statistiker råkade upptäcka att hon laddat ner avsnittet om Katarina av Medici 584 gånger så skulle vi inte bli oroliga. Det är hennes godnattsaga. Så vi har lyssnare vi får gå till sängs med, konstaterar Cecilia. 

Kvinnoöden populärt

Historieintresset i samhället präglas även det av trender.

– Det ökar vid större omvälvningar. Under stormaktstiden, när vi skulle bygga ett mycket större land, behövde vi ett förflutet som kändes storslaget. När vi förlorade Finland 1809 fick historieintresset också ett uppsving. Det blev en vurm för forntid och vikingar – vi gottade oss i det fosterländska för att liksom stärka det vi hade kvar.

En stark tendens idag är att ta fram bortglömda kvinnor i ljuset. De senaste åren har det utkommit den ena boken efter den andra om det tidiga 1900-talets föregångskvinnor. Cecilia bekräftar att det finns ett intresse för kvinnoöden men att de patriarkala tankemönstren är sega.

– Vi försöker ha ungefär hälften kvinnor men får ibland kritik för att vi ”bara” tar upp kvinnor. För det är ju så att när kvinnor utgör hälften av en grupp uppfattar många det som att de är i majoritet.  

– På vår egen tio i topp-lista över mest nedladdade program är det fler huvudpersoner som heter Gustav (tre stycken) än som är kvinnor (två). Så det finns en diskurs i samhället om att man vill lyfta fram fler kvinnor men i praktiken väljs ändå män, konstaterar Cecilia.

Hur som helst är intresset för historiska personer jättestort och en nyckel till ”P3 Historias” popularitet. Det är ett av de mest nedladdade av Sveriges Radios alla program och ligger vanligtvis bland de tio mest avlyssnade på Poddindex som listar svenska poddar. För Sveriges Radio P1 har Cecilia även gjort 20 avsnitt av det korta programmet/podden ”Historiska väder”.

Älskar att vara lärare

Klivet ut i offentligheten har lett till att Cecilia Düringer har fått erbjudanden om att göra annat, i radio, tv eller bokform. Kanske blir det så i framtiden men för tillfället trivs hon ypperligt som hela Sveriges historiefröken på ”P3 Historia”. Hon utesluter inte heller att någon gång återvända till klassrumsmiljön.

– Jag älskar att vara lärare men är inte alltid lika förtjust i den svenska skolpolitiken eller att riskkapitalister kan krama pengar ur svenska friskolor. Intressant är dock att det pågår en viss pendelrörelse tillbaka mot mer traditionell katederundervisning, som länge varit ett skällsord. Jag tror att många lärare i tysthet har undvikit att haka på alla nymodigheter som svept genom skolan. Själv har jag nog styrt mina klasser med fast hand.

Vi tror henne. Och vi som inte hade förmånen att få sitta i hennes klassrum får trösta oss med 150 spännande historielektioner i poddformat som vi kan lyssna på när som helst. 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top