Hon for till Afghanistan för att skriva om flickorna: ”Skrev mitt testamente innan jag åkte”

Det är 20 år sedan hon slog igenom med ”Bokhandlaren i Kabul”, boken som blev en internationell bestseller. Åsne Seierstad har rapporterat från krigshärdar som Syrien och Irak, och när ­talibanerna tog över i Afghanistan var det dags att återvända dit. Med ett nytt säkerhetstänk – men lika ­nyfiken på vad som driver människor.

Under två decennier har Åsne Seierstad inte satt sin fot i Afghanistan. Men när talibanerna tog över, och Åsne satt hemma i soffan och såg bilderna från Kabuls flygplats, då desperata människor klängde sig fast vid planen, kände hon att hon ville tillbaka.

– Allt förändrades över en natt. Hur kunde det ske? Vilka är talibanerna och vad är det som driver dem? Plötsligt uppstod ett tillfälle att försöka närma sig talibanerna. 

I januari 2022 bar det iväg första gången. Under tre perioder, en månad varje gång, bodde Åsne Seierstad i huvudstaden Kabul. Nu har det gått ett år sedan den första resan och resultatet av arbetet ligger på bordet framför oss, där vi ses på en hotellrestaurang i Stockholm. Åsne är i Sverige för att lansera den nya boken. Hon trivs i Sverige, det är ju här hon har sina allra trognaste fans och läsare. Boken hann knappt släppas förrän den nådde toppen på försäljningslistorna, och gick om självaste prins Harrys självbiografi. ”Only in Sweden”, konstaterade Åsne ironiskt på sitt Instagram. 

Åsne är en av få journalister som fått tillträde till talibanernas värld. Här med en av dem hemma hos krigsherren Bashir. Foto: Privat

Rapporterade från kriget i Irak 2003

Åsne Seierstad blev ”Åsne” med svenska folket då hon rapporterade från kriget i Irak under den amerikanska invasionen 2003. Hon var en av få reportrar som stannade kvar i Bagdad, och i många veckor var journalisthotellet Jerusalem Hotel hennes hem. Hon rapporterade direkt från konfliktens hjärta, explosionerna stod som spön i backen och Åsne Seierstad – iklädd hjälm och skyddsväst – hukade i direktsändning. Till slut var hon den enda skandinaviska journalisten på plats och hon rapporterade för åtta dagstidningar, fem tv-stationer och lika många radiokanaler. 

Åsne Seirstad

Ålder: 52 år. 
Gör: Journalist och författare. 
Familj: Dottern Sol, 12 år, och sonen  Embrik, 14 år. Åsne och pappan, jazzmusikern och saxofonisten Trygve Seim, är skilda. 
Bor: Lägenhet i centrala Oslo. 
Läser just nu: ”Gulag-arkipelagen” av Aleksandr Solzjenitsyn, om de sovjetiska fånglägren. Jag läser också hans självbiografi. Jag har alltid flera böcker på gång samtidigt och växlar mellan tryckta och ljud. 
Tittar på: Jag hinner inte titta så mycket på serier. 
Aktuell: Med boken ”Afghanerna”, bokförlaget Polaris. 

Att påstå att någon ”slår igenom” under ett krig låter kanske cyniskt. Men det var vad Åsne Seierstad gjorde. Expressens krönikör Cecilia Hagen kallade henne för ”allas vår favoritnorska”, och det talades mycket om Åsnes rockstjärnestatus och snygghetsfaktor. 

Åsne Seierstad har skrivit sju böcker

Sedan dess har Åsne Seierstad skrivit sju böcker, och sist ut är alltså ”Afghanerna”, en skildring av det samtida Afghanistan där Åsne tar avstamp i tre människors öden: Jamila (född 1976) – den polioskadade flickan som kämpat hela livet för sin egen, och alla andra flickors, rätt till utbildning, och som till slut blev en högt uppsatt politiker. 

Ariana (2000) – toppstudenten i juridik som precis ska ta sin examen, men som, när talibanerna kommer till makten, får beskedet att hon ska gifta sig med en okänd, äldre man. 

Bashir (1987) – som rymde hemifrån för att strida i Guds namn och som nu är en av talibanernas mäktiga krigsherrar.

Jamila träffade Åsne redan i Norge, de andra två fick hon kontakt med på plats. 

– När jag kom till Afghanistan var jag tvungen att anmäla mig hos det afghanska utrikesdepartementet. Jag träffade vice utrikesministern och jag berättade att jag ville intervjua en taliban. ”Lycka till”, sa han.

Talibanerna är de nya vinnarna

För talibanerna pratar ju inte, de tiger. Så var det i alla fall före maktövertagandet. För när Åsne och hennes tolk börjar åka runt till militärförläggningar och polisstationer så upptäcker de att det inte alls är svårt att få kontakt. Talibanerna är de nya vinnarna, nu vill de föra ut tankar och politik. Och snart hittar hon Bashir. 

Åsne bjöds hem till talibanen Bashir som hon intervjuade, här med ett av hans syskonbarn. Foto: Privat

– Jag kände direkt att han var ­intressant. Vi hade väldigt stimulerande diskussioner, han ställde intelligenta frågor om mig och min bakgrund. Vem är du? Vad har du gjort tidigare? Han är både vaken och nyfiken. Han är ­visserligen skolad i den jihadistiska traditionen, men han kan ändå se saker från olika håll. Jag skulle inte säga att han är en liberal taliban – hans barn får ju inte gå ut, och han har satt dem i en sträng koranskola. Samtidigt tycker han att kvinnor borde få arbeta. Framför allt tycker han att det vore praktiskt med kvinnliga läkare så att hans fruar och döttrar kunde slippa möta en ­manlig. 

Umgås med talibanens tre fruar

Tack vare Bashir får Åsne tillträde till världar där knappt någon annan journalist har varit. Hon bjuds in i hans hem och hon umgås med hans tre fruar och barn. Hon är den första journalist som så ingående har intervjuat en taliban och som dessutom har skrivit en bok om det.  

– Jag var aldrig rädd när jag var med Bashir. Några av hans unga medarbetare, alla med tunga vapen, kunde förstås framstå som lite opålitliga. Det var alltid fullt med folk, andra talibaner, runt Bashir när jag intervjuade honom. De pratade oavbrutet, också om mig: Undrar om hon är gift? Vad har hon på sig? Jag översatte intervjuerna och översättaren tog med allt som sades i rummet.  

Åsne Seierstad har däremot valt att göra sig själv osynlig i boken. Det är bokens huvudpersoner som får stå i centrum. Boken avslutas med ett tjugo sidor långt metodkapitel där hon beskriver hur hon har gått till väga i intervjuer och faktakontroller. Till exempel har alla inblandade fått läsa texten före publicering – två av huvudpersonerna har läst den engelska översättningen, den tredje läste på pashtu. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Åsne har velat undvika ännu en debatt om sitt journalistiska arbetssätt. 

– Jag har inte råd med en sådan sak igen, icke sant?

”Bokhandlaren i Kabul” blev rättslig tvist

För den som inte minns: ”Bokhandlaren i Kabul” kom ut 2002, och blev tidernas mest sålda fackbok i Norge. Den översattes till 44 språk, men hamnade också i en rättslig tvist. Åsne Seierstad stämdes för ärekränkning och förtal av värdfamiljen som hon bodde hos. Hon dömdes i Oslo tingsrätt att betala skadestånd till bokhandlarens fru, men friades i tingsrätten. Idag finns inte längre något groll mellan Åsne och bokhandlaren, och hennes böcker säljs numera i hans butik, noterade Åsne när hon besökte bokhandeln. 

Som en del i researchen till den här intervjun scrollar jag mig igenom Åsnes Instagram. Här ryms främst skidåkarbilder från Lillehammer och Holmenkollen, samt ett och annat kallbad, ibland tillsammans med läkaren och filantropen Gunhild Stordalen som ingår i vänkretsen. Åsne har sitt liv i Oslo, staden har varit hennes bas sedan barnen kom. Hon är skild från barnens far, men de bor i närheten av varandra, och har hittat ett upplägg som funkar, inte minst för barnen: varannan månad byter de hem. Därutöver springer de emellan lite som de vill. När Arsenal spelar match så lockar Åsnes storbilds-tv, och då brukar sonen och kompisarna breda ut sig i soffan. 

Nu kan hon lämna barnen

Nu har barnen blivit så pass stora att det är möjligt för Åsne att ge sig iväg på längre reportageresor igen. Men det är ändå inte som förr. Med åren har hon blivit mer säkerhetsorienterad. Inför ­resorna till Afghanistan skrev hon testamente, dessutom köpte hon en svindyr krigsförsäkring som garanterar evakuering ut ur landet. Man åker inte till Afghanistan utan goda skäl, och man stannar inte längre än man måste, ­poängterar Åsne. Och hon valde att bo i norska Afghankommitténs lokaler, istället för på hotell. 

– Tänk dig själv hur många som har nyckel till ens rum på ett hotell. Ska jag ligga där om nätterna och tänka på det? I rummet där jag bodde fanns en järndörr som kan kunde skjuta framför den vanliga dörren, samma sak med fönstren. Det var ett saferoom. 

”Jag gick ut i världen med en övertygelse att en flicka kan göra vad hon vill. Det är raka motsatsen till hur flickorna i Afghanistan har det nu”, säger Åsne Seirstad. Foto: Peter Knutson

Hon gjorde heller aldrig några onödiga utflykter. Chauffören skjutsade henne dit hon skulle, sedan åkte hon raka vägen tillbaka till rummet.

– Det är klart… om jag blev sugen på apelsiner så kunde jag ta på mig burkan och gå till närmaste försäljare. De gånger jag rörde mig ute hade jag svart sjal, munskydd och solglasögon. Ibland även burka. Jag övervägde allt jag gjorde: Är det värt det? Och jag mötte aldrig några andra flickor eller kvinnor på gatorna. 

Åsne Seirstad har sin mamma som förebild

När jag frågar om Åsne har några förebilder kommer hon bara på en person – sin egen mamma: Frøydis Guldahl, 84 år, är astrofysikern som också har skrivit kultboken ”Tjejerna gör uppror”, som publicerades på sjuttiotalet med syfte att få unga tjejer att protestera mot diskriminering och patriarkala strukturer. 

I dag är mamman pensionär, men så aktiv att hon knappt har tid att träffa Åsne. Hon loggar sin egen längdskidåkning i en app, och förra årets vintersäsong kom hon upp i 700 kilometer skidande på längden. Pappa Dag, 86 år, är också utbildad fysiker och politiskt engagerad på vänsterkanten, än i dag skriver han i tidningen ”Klassekampen”.

– Jag fick med mig ett gott självförtroende hemifrån. Mamma och pappa har ett naturligt förhållande både till sig själva och till andra. De gjorde heller ingen skillnad på flickor och pojkar. Jag gick ut i världen med en övertygelse att en flicka kan göra vad hon vill. Det är raka motsatsen till hur flickorna iAfghanistan har det nu. 

Framtiden för Afghanistan ser inte ljus ut

Boken har två olika omslag. Det löstagbara omslaget pryds av en kalashnikov. Åsne har tagit bilden och vapnet är Bashirs. Men under det löstagbara omslaget uppenbarar sig en riktigt färgexplosion. De hårda bokpärmarna pryds av ett folkloristiskt, snirkligt mönster. 

– Så symboliskt, säger jag. Det är hoppfullt – att det trots allt väntar något vackrare därunder. 

– Du tolkar det så? Man kan ju se det på olika sätt. Tyvärr ser det inte ljust ut för Afghanistan, men någonstans måste man väl ändå vara hoppfull. 

Besök i Parwan-provinsen norr om Kabul 2022, när träden blomstrade som mest. Foto: Privat.

Västvärlden har absolut ett moraliskt ansvar att det gick som det gick för Afghanistan, menar Åsne. 

– Trots ett gigantiskt ekonomiskt stöd har man inte lyckats bygga något varaktigt. Man borde ha sett mycket tidigare att systemet man stöttade inte var bärkraftigt. Väst ville vara den goda kraften, men i dag har engagemanget bytts mot tystnad. Alla vill mest glömma Afghanistan. Landet har blivit ett sorgebarn och framtiden ser inte ljus ut. 

Vill möta vanliga människor i Ryssland

Hennes egen framtid då? Vad väntar? Jo, Åsne vill skriva en bok om ett annat land som har format henne som journalist – Ryssland. Hon vill göra om det hon gjorde 1991: åka tåg runtom i landet och träffa vanliga människor. Vad tycker och tänker de? Hur är stämningen bland ryssen på gatan? Det perspektivet har inte kommit fram i rapporteringen tycker Åsne, som talar flytande ryska. 

Åsne Seierstad har bevakat krig i tre decennier, och hon får ofta frågor om sitt arbete. Vad är ondska? Hur kommer det egentligen att gå för det här landet? Hon konstaterar att hon sällan har några svar. 

– Jag är journalist, inte filosof, eller hur? Min uppgift är att rapportera.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top