Alltid Amaryllis

Amaryllis betyder för de flesta en julblomma på lök. Men nu kommer amaryllisen allt mer som snittblomma. Färgskalan går från röda och rosa nyanser över till gräddvitt och limegrönt, både enfärgade och läckert randiga varianter. Blommorna kan stå i upp till ett par veckor.
– Det är en hållbar snittblomma om man sköter den rätt. Ofta får man flera blommor på en stjälk bara man tar bort dem som har blommat över, säger blomsterinspiratören Malin Hidesäter som tror att amaryllis har tiden för sig.

– Den kommer inte längre att bara vara en julblomma. I takt med att intresset ökar kommer amaryllis att finnas som snitt från tidig höst och en bra bit in på våren. Eftersom det är en sådan maffig blomma passar den bra som solitär eller i arrangemang med några kvistar eller blad. Det behöver inte bli särskilt dyra buketter.

De blommor vi i dagligt tal kallar amaryllis är egentligen inte alls amaryllis. De tillhör släktet Hippeastrum och härstammar från Sydamerika. Den äkta amaryllisen kommer från Sydafrika och har en enda art,
kapamaryllis, Amaryllis Belladonna. Krångligt? Kanske det, men egentligen handlar det bara om en sammanblandning som daterar sig tillbaka till Carl von Linné.

Så här ligger det till: År 1728 kom en ny lökväxt till Holland från Sydamerika. Vid den tiden var Amaryllis Belladonna redan känd i Europa och odlades både i Holland och i Italien. Den vackra lökväxten från Sydamerika var mycket lik kapamaryllisen. I Species Plantarum år 1753, grunden för den vetenskapliga namngivningen av växter, samlade Linné kapamaryllisen och löken från Sydamerika i samma släkte, Amaryllis.

På 1820-talet ansåg en engelsk botanist att de trots likheterna ändå tillhörde olika släkten och gav den sydamerikanska löken namnet Hippeastrum. Det visade sig vara lätt att få fram nya hybrider av de sydamerikanska lökarna och de blev allt populärare. Namnet amaryllis hängde dock med och på 1890-talet gick brittiska trädgårdsmästare ut i en protest mot namnet Hippeastrum som de tyckte var krångligt att uttala.

I Sverige gick den ett tag under det vackra namnet Riddarstjärna som kommer av latinets Hippeos – ryttare eller riddare – och astro – stjärna. Trots att Hippeastrum sedan länge är det vetenskapligt korrekta släktnamnet, så kallas den än i dag amaryllis.

Den pålitliga blomningen och de fantastiska blomkalkarna har gjort den älskad över hela världen. Och det är ju bara att hålla med Carl von Linné som år 1737 skrev så här i ett vetenskapligt arbete: “Ingen blomma har fått så hög couleur och lysande glantz som denne skiöne Amaryllis…”

Olycklig kärlekskapade Amaryllis
I den grekiska mytologin var Amaryllis en nymf, ett vackert och graciöst andeväsen. Hon förälskade sig i den snygge och muskulöse herden Alteo. Men han brydde sig inte alls om henne. Det enda han önskade sig var en blomma som ännu inte existerade i denna värld.
Den olyckliga Amaryllis vände sig då till oraklet i Delfi för att få råd. Oraklet rådde henne att ställa sig utanför Alteos hus och borra en gyllene pil i hjärtat.
Amaryllis gjorde detta varje natt i en hel månad. När Alteo äntligen kom ut ur sitt hus upptäckte han att en underskön blomma vuxit upp där Amaryllis hjärteblod hade runnit. Alteo föll då på knä framför Amaryllis, kysste henne och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Av: Madeleine Appelgren