Krigsvintrarna 1942-43 rådde fruktansvärd kyla i dåvarande Leningrad. Strax utanför staden låg tyskarna. Alla tillfartsvägar var stängda. Vattnet frös i ledningarna och veden tog slut. I 900 dagar kämpade miljoner människor mot hungern. Till slut fanns bara katter och råttor att äta. Men mitt i denna yttersta nöd fanns en handfull människor som sådde och skördade potatis, ris, grönsaker och blommande växter från hela världen. De bröt upp stenen på det stora torget framför Isaksdomen och odlade där. Och hela tiden fick de försvara odlingen mot de svältande Leningradborna! Vavilovinstitutet, där dessa människor arbetade, var världens första genbank för växter. Före Stalintiden och kriget fanns här frön till över 300 000 växter. Efter tyskarnas belägring fanns fortfarande 20 000 av dessa växter vid liv. Det berättas att åtminstone fem av vetenskapsmännen/kvinnorna svalt ihjäl under belägringen – hellre än att äta av fröerna och säden. En man dog bokstavligen på sin arbetsplats medan han försvarade förrådet av ris.
Förråden viktigare än livet
Men hur kunde förråden vara viktigare än deras egna liv? Svaret finns i namnet Vavilov. Nikolaj Vavilov, mannen bakom institutet, var den förste som förstod hur viktigt det är att bevara den bank av gener som finns i växter över hela världen. Gener med egenskaper som kan få betydelse i mat och mediciner i framtiden. Vavilov kom till Leningrad (dåvarande Petrograd, i dag Sankt Petersburg) 1923, som professor för ett institut som skulle ta fram bra växter till det ryska lantbruket. Men han hade en dröm. Det var att samla alla världens växter. Forska om dem och se till att de odlades vidare för framtiden. Med sig hade han en grupp unga studenter, lika hängivna som han själv. Flera av dem var senare med under belägringen och kämpade för att försvara samlingarna. Men då var Nikolaj Vavilov inte längre med. Han satt sedan flera år i fångläger i Sibirien, där han efter 20 år dog av sjukdom och svält.
Till en början uppsakttad
Till en början var Nikolaj Vavilov uppskattad av regimen. 180 resor till andra länder hann Vavilov göra innan han råkade i onåd hos Stalin. Först stängdes gränserna för honom. Därefter försvårades arbetet på institutet och slutligen skickades han som samhällsfiende till Sibirien. Hans brott var att han hävdade arvets (genernas) betydelse i växtvärlden – det som genbanker över hela världen arbetar med i dag. Nikolaj arbetade i Darwins anda och trodde på utvecklingsläran. Växternas ursprungsland var där de utvecklat flest olika sorter. Om detta skrev han böcker och tidningar som spreds över hela världen. Men i Sovjetunionen blev han en nagel i ögat på Stalin som hävdade att växter, liksom människor, kunde härdas till att stå ut i vilken miljö som helst. Nikolaj Vavilov var ett hot mot den teorin. Som många andra skickades han till fångläger för att tystas.
Institutet överlevde både krig och svält
Men Nikolaj Vavilovs deportering, tyskarnas ockupation och många svåra och fattiga år därefter knäckte aldrig institutet. I dag bär det Vavilovs namn och samarbetar åter med alla världens botaniska trädgårdar och genbanker.
Vavilovinstitutet har fortfarande sina samlingar av torra frön omsorgsfullt förvarade i bruna kuvert i plåtlådor. Där finns ett rum med bara havre, ett med råg, ett annat med ris och så vidare. Först de senaste åren har man kunnat bygga kylrum för säkrare förvaring. Institutet odlar växterna på 13 platser i Ryssland, som har sju olika temperaturzoner. Fortfarande samlar man in nya växter för forskning, men nu händer det också att man skickar tillbaka växter till deras ursprungsländer. Sådana som med tiden försvunnit. 1970 fick till exempel Etiopien en sändning med fröer från växter som förstörts under många år av krig och torka i landet. Fröer som härstammade från en insamlingsresa som Nikolaj Vavilov gjorde 1927.
Trehundratusen olika växter
I dag finns det återigen fröer från mer än 300 000 växter. En del kan överleva i många år som frö men andra arter, som potatisen, måste odlas varje år för att hållas vid liv. Man försöker samla så många olika sorter som möjligt av varje växtart. Till exempel finns det 54 000 olika sorters vete. Alla växter bär på egenskaper/gener som kan vara viktiga för vårt framtida behov av mat eller mediciner eller på annat sätt för våra liv. Så när vi äter, njuter av blommor eller använder växter borde vi skänka en tanke åt Nikolaj Vavilov och hans hängivna medarbetare.
Av: Gunnel Nilsdotter
