De flesta länder har skrivit under den så kallade Washingtonkonventionen som bland annat säger att det är förbjudet att gräva upp vildväxande lökar. Men inte Turkiet. Där gräver man upp 30-40 miljoner smålökar i bergstrakterna varje år. Nu är bland annat
Köper snödroppar
Så gör man redan nu i England till exempel. Där köper man snödroppar “in the green” på våren, eftersom det är nästan enda sättet att få dem att ta sig!
Snödroppslökar – och en del andra smålökar – klarar nämligen inte alls av någon lagring och absolut inte att lagras över hela sommaren som de små torra lökarna som vi köper i augusti-september har gjort. Får man sådana lökar att ta sig ska man ha en stor portion tur! Det vi som konsumenter kan göra nu är att vägra köpa de torra, oftast döda, lökarna och be våra trädgårdsbutiker ta hem krukodlade snödroppar i stället! I våras hade en av de mest välförsedda trädgårdsbutikerna i Stockholm tagit hem snödroppskrukor. De fick en strykande åtgång. Och många skickar sedan länge efter sina plantor från England. Har man tur kan man förstås få gräva upp en tuva överblommade snödroppar på våren hos någon välförsedd bekant. Och genast gräva ner dem hemma i sin trädgård. Det är det allra säkraste sättet att skaffa snödroppar! Och det mår plantorna bara bra av. De behöver delas vart tredje eller vart fjärde år.
Fuktig jord
Vill man få en matta av snödroppar ska man se till att sätta dem i en jord som om våren är ganska fuktig och basisk eller kalk-rik. I skuggan av ett träd brukar vara perfekt. I naturen växer de på cirka tusen meters höjd över havet i lundar och skogar från Pyrenéerna i väst till Kaspiska havet i öst. Som nordligast växer de vilt i mellersta Tyskland och som odlingsgräns i vårt land brukar man räkna södra Mälardalen. Blomsterkungen Linné gav snö-droppen dess vetenskapliga namn Galanthus efter grekiskans ord för mjölk (gala) och blomma (anthos). Det finns 18 arter och tre underarter av släktet men ungefär 500 framodlade sorter av dessa! I England finns snödroppssällskap och snödroppsutställningar. Och nu, med det ökande trädgårdsintresset, verkar detta ha kommit även till oss. Allt fler vill ha ovanliga sorter och experimenterar ibland med att få fram egna varianter.
Släkt med amaryllis
Ett ovant öga ser inte så stor skillnad på snödroppe och snödroppe. Man får krypa i markhöjd och skåda in i blomman för att upptäcka skillnader. Oftast är de mycket obetydliga. Snödroppen är släkt med amaryllisen och tittar man närmare efter så ser man snart att likheterna finns. De har båda äkta lökar som lagrar näringen under jord under långa tider och långa eleganta blad, av vilka ett är ombildat till en slida som skyddar skottet när det växer upp ur marken. Men snödroppen får enbart ett bladpar och den får bara en blomma per stängel. Själva blomman består av två kransar med vardera tre kalkblad. De inre tre bildar liksom ett rör runt fruktämnet som oftast är grönt men ibland gult. Vissa sorter är helvita, på andra finns små så kallade sinusmärken i grönt. De kan se ut som hjärtan, prickar eller hästskor. På några är insidan av kalkbladen randiga i grönt och några stöter i gult. Kryper man riktigt nära kan man varma vårdagar känna en doft av äppelblom eller mandel från blomkalken!
Förväxla dem inte
En söt liten vårblomma som en del förväxlar med snödroppen är snöklockan (Leucojum vernum). Men på den har kronbladen vuxit samman till en liten klocka med en grön prick i varje spets. Det finns varianter av den som blommar under sommaren och ända in på hösten också.
Av: Gunnel Nilsdotter
