“Min ursäkt, om jag drogs inför domstol, skulle vara att jag handlade i självförsvar. Hade jag inte dödat henne skulle hon ha dödat mig. Hon skulle ha slitit hjärtat ur det jag skrev.” Så skriver Virginia Woolf i essän Yrken för kvinnor. Hon menade att vi måste döda “ängeln i rummet” innan vi kan skriva.
Men jag menar att det är precis tvärtom, vi måste i själva verket skriva innan vi dödar ängeln, för väntar vi på att döda ängeln kanske möjlig-heten aldrig uppstår och då blir inget över huvud taget skrivet.
Kvinnor måste enligt Woolf döda det änglaideal som stryper vår kreativitet. Men ju mer jag läser om den så låter den där ängeln mäkta lik en bortförklaring, en väntan på “inspiration”. Som något att problematisera kring för dem som inte klarar av att bara sätta sig ner precis var som helst och börja skriva.
Woolf skriver också i Ett eget rum att skälet till att det finns så få kvinnliga författare är att de inte har tillgång till ett eget rum. De saknar varken talang, intelligens eller fantasi utan ensamhet. Det ack så mytomspunna rummet!
Jag tror inte att det finns en enda bok som skrivits “på inspiration” eller i “ett eget rum”, utan de har skrivits på ren och skär vilja, på blod, svett och tårar och en massa tandagnisslan. På tacksamhet, på ödmjukhet, kanske till och med på nåder. Genom att pressa sig långt bortom vad som känns rimligt och sunt för kroppen. Genom att göra upp en tidsplan och sedan följa den, dag efter dag, hur man än mår, sjuk som frisk, trött som pigg. Hur osugen man än är så gör man helt enkelt jobbet. Så förändrar man saker. Så skapar man saker. Så förnyar man saker. Så åstadkommer man saker. Det kan inget eget rum ändra på.
Är det något jag vill skicka med mina barn är det en gnutta realism. Krasshet. Cynism klarar man sig långt på. I väntan på det där änglamordet och det egna rummet som förmodligen aldrig materialiserar sig bör man göra det man brinner för: måtte det vara skriva, plugga, resa, skapa vad som helst, bara det får en att må bra.
Skapa förändring genom att bara sätta er ner och göra det – var som helst! Bara ni gör det! Bara ni får det gjort. De rätta förutsättningarna kommer aldrig att komma. Ingen kommer ge er något. Inspirationen eller flowet kommer aldrig. Utan det enda som gäller är att få det gjort. Timme efter timme. Nöta nöta nöta. Vare sig det gäller att plugga till drömyrket, skriva en bok, bli konstnär eller vad det nu må vara som lockar.
Jag gillar olika, jag gillar att odla min särart, jag gillar alla som är lite eljest och inte skäms för det. Jag gillar att vara ängeln i rummet. Jag har aldrig haft ett eget rum och ingen önskan efter det. Jag uträttar väldigt mycket saker. Har alltid gjort. Långt mycket viktigare än att döda ängeln i rummet är att odla sin särart. Och att få vara exakt som man vill.
