Tillhör du dem som gör vad som helst för sina barn och barnbarn? Precis vad som helst? Finemang, säger forskarna. Då kan du redan idag börja bidra till de förändringar som måste till snabbt för att dina barn och barnbarn ska kunna leva på den här planeten. Och nu händer det märkliga: samma personer som osjälviskt skulle ta en kula för sina barn och slänga sig framför ett tåg för sina barnbarn blir helt ointresserade. Det märkligaste av allt är att de vet att forskarna har rätt.
Det beror inte på ondska eller ens dumhet att så få lyssnar. Människans hjärna är helt enkelt bara skapt för att förstå tydliga och nära samband. Klimatförändringarna är alldeles för abstrakta för att vi ska se sambandet med våra handlingar. Bilresan vi tog till sommarstället blev kanske ett par vattendroppar i regnet som dränkte Houston.
Ibland tänker jag uppgivet att alla uppdateringar i sociala medier borde klimatmärkas. Den saftiga biffen på Lisas tallrik gjorde Fatima i Paki-stan hemlös. Att Lisa flög till stranden på bilden ledde till att vattnet i Peters brunn i Kenya sjönk tre centimeter. Naturligtvis är det både omöjligt att räkna på exakt och dessutom obehagligt att införa en modern skampåle. Men jag är inte ensam om att vara desperat, klimatforskare och opinionsbildare står maktlösa inför uppgiften att kommunicera om klimatförändringar på ett sätt som faktiskt har effekt. Allmänheten vill ha positiva budskap. De muttrar mantrat att om många gör lite har det stor effekt. Tyvärr är det en farlig myt. Att välja ekomjölk, sopsortera och köra köttlös måndag har ytterst marginell effekt. Sanningen är att det bara är stora och drastiska förändringar som kan rädda planeten. Enstaka individers beteende räcker inte långt, det viktigaste är att påverka våra politiker. Samtidigt tror jag att politikerna inte kommer att lyssna förrän vi väljare skickar tydliga signaler. Och det innebär även att var och en efter egen förmåga minskar sina utsläpp så mycket de kan. Och dessutom berättar att de gör det.
Jag kan verkligen inte kasta moralkakor från mitt glashus, oavsett vad jag gör i resten av mitt liv kommer jag att tillhöra gruppen som förstört framtiden för världens barn allra mest. Men man kan välja att gå ur klubben och sluta göra skada. Till min förvåning har livet blivit bättre och roligare sen vår familj tog steget. Att inte ha en bil gör att vi har råd att bygga upp en vinkällare. En extra familjemedlem från Afghanistan fick ner hushållsmedlemmarnas genomsnittliga utsläpp och gav sexåringen en ny leklysten bästis. Semestrar i Sverige har gjort bekanta till nära vänner. Få saker utvecklar en så mycket som matlagare som att laga veganskt ibland. Och bergvärme och solpaneler lönar sig ganska snabbt. Listan kan göras lång. Men egentligen kan den sammanfattas till en enda punkt: Ta föräldraansvar!
