Jag veckohandlade på min lokala stormarknad och gjorde min vanliga lov framför den nuförtiden mycket välfyllda glutenfria hyllan.Surdegsbröd med linfrön. Mörkt bröd med nypon och morot. Toast med pumpafrön och valnötter. Mmm täta, tänkte jag för mig själv. Mmm täta var en av min mellandotters allra första ord. Hon var en bebis som var väldigt förtjust i mat. Den här dagen bestämde jag mig för glutenfria tortillabröd, korvbröd, kanelbullar och havrekex. Mmm täta! Minst sagt.
“Tänk vad de kan! Vilket utbud!”, sa en gammal man i sjuttioårsåldern som stod bredvid mig. “Min fru var glutenintolerant”, fortsatte han, “men på den tiden fanns ingenting att köpa. Vi bakade eget bröd men det blev ju inte så bra, det blev kladdigt och föll isär.”
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Mannen botaniserade en bra stund till.
“Tänk om allt det här hade funnits då”, sa han efter ett tag.
Sedan vände han sig om och gick. Utan att lägga något glutenfritt i vagnen. Han var inte där för att köpa någonting, utan för att minnas sin fru lite grand. Det var bland de sorgligaste och finaste jag varit med om på länge.
Ni har säkert likt mig märkt att det varit väldigt populärt att göra narr över “alla” som påstår sig vara “glutenintoleranta”. Jag har läst både insinuanta krönikor och sett tv-inslag som gör sig lustiga över att det snart inte går att bjuda folk på middag längre för att gästerna ska ha den mest märkliga specialkost.
Celiaki är en kronisk sjukdom som gör att glutenprotein startar en inflammation i tarmen. En till två procent av den svenska befolkningen tros ha celiaki. Diagnos ställs med hjälp av blodprov samt en tunntarmsbiopsi.
Ja, det är extremt få som har den här ovanliga sjukdomen. Vi känner till det. Men det är väldigt många som, i en eller annan form, lider av magont och som är beredda att testa nästan vad som helst för att slippa värken och magbesvären, som ofta kan vara väldigt handikappande, som exempelvis diarré.
En del testar att äta laktosfritt, andra glutenfritt. Många mår bättre av det. Därför är det oerhört trist att det ska raljeras över vuxna människors fullgoda skäl till att äta den kost som får dem att må lite bättre. Det är knappast så att det inte finns oerhört tråkiga och allvarliga skäl till att man slutligen måste testa att utesluta gluten. Det är för att man vill må i alla fall okej, man måste orka jobba, man vill och måste kunna ta hand om sin familj.
Ingen väljer att utesluta gluten ur kosten för att verka speciell eller prinsessan på ärten, folk gör det för att de inte står ut med att ha ont i magen, för att de helt enkelt måste. Om de som driver med “alla glutenintoleranta” fick ta över en ond mage för bara ett par timmar skulle de bittert ångra sina lustiga skämt. De skulle springa (om inte till närmaste toalett) till närmaste glutenfria hylla och vara väldigt tacksamma över det enorma utbudet.
