Jag tror att mobilerna radikalt har förändrat vårt sätt att leva. Helt och hållet. Hur vi lever och hur vi förhåller oss. De har inneburit ett paradigmskifte, mer betydelsefullt än någon annan modern teknisk innovation. Mer betydelsefullt än något annat liknande paradigmskifte.
Jag menar inte bara att vi uppför oss lite annorlunda, jag tror inte bara att det är frågan om ett uppförande, ett beteende, något vi skojar med i våra nyårsrevyer, jag tror inte bara det handlar om självupptagenhet och isolering – jag tror det har påverkat/påverkar evolutionen. Människans & samhällets utveckling.
Och jag pratar inte om strålning, den har vi ju kollektivt ändå bestämt oss för att ignorera, ungefär som man ignorerade rökning långt in på 70-talet.
Säger man idag högt något om mobiler och strålning blir man bemött som en galen gammal dam, en rättshaverist inlindad i stanniolpapper.
Jag ser dagligen min son stoppa ner mobilen i vänster framficka, en centimeter från sina framtida fortplantningsorgan. Jag tänker allt möjligt, säger ingenting.
Det påverkar ett helt samhälles umgängesformer, det påverkar alla våra enskilda och våra kollektiva samtal. Det påverkar vårt sätt att röra oss, vårt sätt att handla.
Jag minns fortfarande hur det var att inte få tag på någon, Och hur ingen fick tag på mig. Jag minns att jag letade upp en telefonkiosk, jävlar, jag hade inget mynt, jag ringde, det var upptaget, jag fick vänta ytterligare en halv dag.
Minns ni hur man förr i timmar kunde sitta på en fest och träta om en film, ett årtal, en händelse? Och hur den diskussionen födde andra diskussioner, nya uppslag, nya idéer – andra tankar, andra idéer.
Någon tar upp sin mobil, googlar – och så är den saken ur världen.
Har ni märkt hur tyst det har blivit? Mellan människor. Hemma. I familjerna. Fyra personer i soffan, kring matbordet. Fyra personer upptagna med sitt andra liv, det enda som snart är verkligt.
Jag minns hur det var att skriva brev och få brev. Hur länge dröjer det innan jag skriver att jag minns hur det var att skriva?!
På riktigt.
Jag tror mobilerna påverkar vårt sätt att stå, gå och sitta. Mobilerna förändrar just nu historien. Kan ni tänka er Trump utan twitter?!
Jag upptäcker att jag känner viss irritation, viss noja, viss oro om jag så bara gått till tvättstugan utan mobilen. Kanske måste jag vänta på att en maskin skall tvätta klart. Vad fan gör jag då!? Bara sitter där, på en bänk, tittar rakt ut och – vad skall jag göra: tänka…?
Jag tror det påverkat/påverkar vårt sätt att tänka. Ett dramatiskt sätt att minska tänkandet. Som vi en gång kände det. Som en paus, en vila, en eftertanke.
“Har du någon riktigt nära vän?” “Nja, jag hade. Nu har jag Siri.”
