Att vara intellektuell har givetvis ingenting med intelligens att göra – intellektuella arbetar (oftast) med tankar, idéer och modeller av verkligheten, motsvarigheten är dem som jobbar med kroppen. Snickrar, gräver, bygger, drar el, jobbar med händerna helt enkelt. Och så har man nästan alltid definierat skillnaden. Distinktionen har dragits mellan huvud och händer.
Och det fanns också en tid när ett helt land kunde vara stolt över sina intellektuella och särskilt sina studenter – precis på samma sätt som man var glada över sina arbetare.
Alla behövdes, den ene fungerade inte utan den andre.
Särskilt i förtryckta länder stod studenterna högt i kurs, minns Grekland, Portugal, Chile, Argentina, Uruguay på 60- och 70-talet. De kinesiska studenterna på 80-talet. Studenterna i Tjeckoslovakien 1968, i Polen, under Solidaritetseran, också på 80-talet.
Studenterna vågade gå först. Studenterna var möjligen naiva, men också väldigt modiga.
När Tjeckoslovakien efter murens fall skulle välja sin första president blev det en poet och en dramatiker! Vaclav Havel.
Idag smyger folk med att de är intellektuella. Studenterna tiger som muren, sitter duktigt och antecknar allt som sägs från katedern. Snart är det bara konstnärer, målarkluddar och poeter som öppet erkänner sin intellektualism – de flesta andra intellektuella har hamnat i yrkesskugga, i snobbfacket, en kulturelit, ett etablissemang. Och den skyltar de rätt sällan med.
Det finns bara en grupp som Sverigedemokraterna avskyr mer än invandrare och flyktingar och det är intellektuella – och konstnärer. Onyttigt folk som inte anses bidra med något alls.
Ledande Sverigedemokrater har flera gånger varit tydliga på den punkten, särskilt när det gäller den intellektuella pressen: “Dom skall vi i sinom tid ta hand om”.
Det är nästan rakt av ett Joseph Goebbels-citat, som i många av sina aggressiva tal i Sportpalatset i Berlin på 30-talet upprepade sitt mantra: “Den intellektuella pressen skall ta sig i akt, för snart, inom kort, så tar vårt tålamod slut, och det blir ingen rolig historia”.
Nej, så sant som det var sagt. Joseph Goebbels var förresten själv en av få ledande nazister med universitetsbakgrund, mycket beläst, smart, doktor i litteratur. Han skrev romaner och pjäser också!
Själv är jag mycket glad över att vara intellektuell, komplett opraktisk, oduglig på att snickra, spika, borra, måla. Däremot konstant avundsjuk på alla som kan. Och fylld av beundran för alla praktiska jävlar. Nåt kunde man väl själv ha fått med sig…?
P S Hörde förresten ett rykte om att Per Gessle nästa år är aktuell för litteraturpriset. Trevligt. D S.
