Johan Croneman: Får de som tappat hoppet synas?

När livet vänder är det hoppingivande namnet på en aktuell SVT-serie. Anja Kantor reser runt och besöker många med ofta fruktansvärda upplevelser bakom sig. Hoppet...

Johan Croneman: Får de som tappat hoppet synas?

När livet vänder är det hoppingivande namnet på en aktuell SVT-serie. Anja Kantor reser runt och besöker många med ofta fruktansvärda upplevelser bakom sig. Hoppet skall leva – det vänder alltid! Jag tror att det är budskapet. 

Anja Kantor samtalar med bland andra Niklas Frank, son till Hans Frank, en av Nazitysklands allra värsta förbrytare, en man som in i det sista gjorde allt för att upprätthålla det tusenåriga riket. Som Tysklands generalguvernör i det skövlade och etniskt rensade Polen var hans brott mot mänskligheten av det mer ofattbara slaget. En bildad man, en högt uppsatt jurist – mer blod på händerna kan man inte ha. Hur lever en son med det arvet efter sin far? Det är en av Anja Kantors allra bästa intervjuer.

Som sagt, hoppet skall leva, det vänder alltid, jag förstår det uppbyggliga, den goda tanken, uppsåtet – varför görs det inga program om de hopplösa, för vilka livet aldrig vänder, hur ingenting någonsin blir bättre, och som utan minsta tvekan går mot sin undergång. Och med de flesta av oss som vittnen. Och goda grannar. Nej, det är klart att vi kollektivt försöker titta bort, och lyckas ju dessutom nästan hela tiden. Ibland skriver någon en bok om undergången, en dikt om just den döden, den där helt osnygga, kanske en sång om alla dem som inte kunde räddas – eller än värre: Inte vilja bli räddade.

Det är inte sant att alla vill bli räddade. Inte dom som bara blir räddare och räddare och räddare. En dag kroknar dom helt. Alla lägger pannan i djupa veck och undrar varför vi inte såg det komma – jag har två ungdomsvänner som valde att avsluta sina liv, och jag har länge och ofta och många gånger sagt att jag inte för mitt liv såg det minsta tecken. Det var bara lögn. Jag såg många tecken, länge, däremot hade jag inte en susning om hur de skulle tydas – men nog visste jag innerst inne vart det var på väg att barka. Åt helvete!

Jag orkade bara inte prata högt om det, jag kunde inte ens formulera det. Det är bara något man vet, och fruktar så mycket att det inte kan formuleras. Det är den ensammaste formuleringen.

Vem gör tv-program om de som inte orkar? 

Nej, gissa vem som bor här istället?! Och tänk på vilken hjälp du kan få av glade snickaren och mysige Ernst, och hela Sverige bakar en paj – och i Babel kan man möjligen säga något om de hopplösas lott, men givetvis först om de är riktigt döda och vi kan prata om dem som riktiga hjältar. Som litteratur.

Samtal med oss som gett upp. En tv-serie helt utan hopp. Jag är övertygad om att införsäljningen till kvällisarna skulle vara hur lätt som helst, kanske rörliga bilder också. Kanske kan någon helt hopplös sate också få sina femton minuter i rutan…? 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top