“Varje gång jag öppnar tidningen tänker jag ‘Åh, det har de hittat på att skriva om!'”
Orden är Maja-Lisa Furusjös, legendarisk chefredaktör på Icakuriren.
Vi har träffats som hastigast en gång när vi firade av en kollega som gick i pension. Men då var det inte läge för något längre samtal. Den här gången har Maja-Lisa ringt mig, och jag släpper självklart det jag har för handen. Tecknar åt min marknadschef att jag måste pausa vårt möte, på ett block skriver jag: “Maja-Lisa Furusjö!!!!”. Min marknadschef tittar på blocket och nickar förstående, men jag är inte säker på att hon kunde tolka varken namnet eller alla mina uppspelta utropstecken.
Maja-Lisa var med när första numret av Icakuriren kom ut år 1942, då som reporter. För Icakurirens räkning reste hon på reportageresor världen runt. Från USA rapporterade hon på 1950-talet om sådant som då inte fanns i Sverige än, som motorvägar, shoppingcentrum och kattmat på burk.
På den tiden var Icakuriren Ica:s reklamtidning, men det skulle förändras när Maja-Lisa tog över som chefredaktör 1973.
– Så många fajter jag har haft med herrarna i styrelsen. Jag förklarade för dem att Icakuriren betalas av läsarna. Därför måste den vara oberoende och ärlig. En gång under en sådan diskussion krävde en av ledamöterna upprört att få tala med ansvarig utgivare. Då kunde jag svara honom att “hon står framför dig!”.
Maja-Lisa berättar om striderna med ett skratt, det var ju hon som vann. Även ledningen insåg till slut att Icakuriren måste få vara en journalistiskt oberoende tidning. Läsarna ska kunna lita på ett test i Icakuriren, det får inte finnas någon misstanke om att vi skriver på det ena eller andra sättet beroende på vilka som äger tidningen. För sitt arbete med Icakurirens konsumentjournalistik belönades Maja-Lisa Furusjö år 1984 med Stora Journalistpriset.
Numera är hon pensionerad, inga konstigheter när man är 96 år. Men varje nummer av Icakuriren läser hon fortfarande med stor behållning. Jag känner mig stolt att min företrädare tycker att vi förvaltar hennes tidning väl. Tack Maja-Lisa, för att du stod på dig. Trovärdigheten är numera en självklar del av Icakurirens DNA, och det hoppas jag att du som läsare upplever!
