Ett författarfoto fångar länge min uppmärksamhet. Det är något som inte stämmer. Hon ligger ner på golvet, hon är medelålders, hon bär ett par knasigt felknäppta snickarbyxor, de är som i all hast uppkavlade för att man ska se att hon bär olika strumpor, den ena är prickig och den andra randig. Budskapet är övertydligt: hon vill framstå som en härlig slarver.
Men är det i själva verket så härligt och är det verkligen ärligt? Är det inte mer än lovligt oäkta att låta sig plåtas i tokiga byxor och olika sockor? För är det inte så att de som är slarviga på riktigt aldrig i livet skulle vilja skylta med det på bild?
Jag som lever med ett par obotliga slarvare som fått det via generna vet att de absolut inte skulle låta en sådan bild bildsätta sin personlighet. Jag ser hur de lider av att ständigt tappa nycklar, glömma låsa dörrar, glömma plattan på spisen, råka få hål på kläderna, spilla på sig själva. För de som är slarviga på riktigt finns det inget som är charmigt eller härligt med det. Ergo: den som medvetet framställer sig som en slarver är fejk.
Författaren i de felknäppta snickarbyxorna och de olika strumporna blir inte den charmiga medelålders kvinna hon vill vara utan blir endast utstuderad och manipulerad. Hon blir inte Pippi Långstrump. Och vem vill vara Pippi Långstrump på riktigt? När det verkligen gäller.
I livet till exempel. Tror någon att vara som Pippi – iklädd olika strumpor och där studier och yrke och familjeliv är lite hejsansvejsan – någonsin kan betala hyran och mat?
Populärfeminismen uppmuntrar flickor att bli en tokig Pippi Långstrump istället för den duktiga Annika, skriver Therese Bohman i den nya antologin Klassresan (redaktörer Tobias Krantz och Karin Rebas).
Bohman skriver: “Man utger sig för att stå på tjejernas sida, samtidigt som man tror sig veta vad som är bäst för alla tjejer – och det är aldrig att vara duktig. (–) Om det är frihet som är målet med alla uppmaningar att släppa på duktighet och måsten, så missar man dessutom att duktigheten är en väg till just frihet.”
Vem tror ni att det går bäst för i livet, Pippi eller Annika? Vem vill ni att era döttrar blir? Den duktiga och ordningsamma eller hon som inte får ihop det och livet är en enda röra?
Vi måste sluta låta slarverfascisterna ha tolkningsföreträde och stå upp för vår rätt att vara prydliga och noggranna och ha likadana strumpor. Duktig flicka, ja tack! Prestationsprinsessa, gärna!
Av Linda Skugge
