Jag heter Sansa och är en bengalunge. Jag är döpt efter Sansa i Game of thrones. Vackra, rödhåriga Sansa Stark som säger: “There are no heroes… In life, the monsters win.”
Jag är lika vacker som teve-Sansa och går i guld och ser ut som en leopard. Men jag har inget av det där vemodet, nej mitt mest utmärkande drag är sjövild. Dessutom förstår jag inte varför jag skulle ligga ensam när det finns andra att gosa med. Som den där jättestora och ograciösa tantkatten, jag snuttar på henne ett tag och huvudgosar, pussar och biter lite, trampar med tassarna och sätter i gång aktersnurran. Vadå att tantkatten inte alltid har tid för kattgos? Det är ju jag, Sansa!
Och den där gruppen småkatter, de som är lite mindre än tantkatten, när de kommer in genom den där dörren så gosar jag lite med dem som i ett kattgryt. Pax för bästa platsen! Den i någons knäveck.
Det är jättekul att jaga den där saken som den klumpiga tantkatten rör runt med i kattlådan. Så mycket sand som möjligt ska det vara, åh så härligt att krafsa och gräva, det är som en sandstrand. Nu byter tantkatten sand igen, då hoppar jag i och kissar lite mer, det går alltid att klämma ut lite till.
Sedan är det bäst att jag sitter i köket ett tag och piper och rynkar på nosen så där oemotståndligt så kanske jag får lite köttbullar eller skinka. De där klumpiga storkatterna är så långsamma. De tror att de har koll på sina mackor men det är bara att lurpassa lite och vips får jag med mig mackan ner på golvet. Jag förstår inte varför de blir så arga för jag slickade ju bara litegrand på smöret, knappt ens alls.
Nu är jag hungrig igen. Ibland ger katttanten mig sådan där äcklig Whiskas. Då äter jag inget, bara skrapar kring maten med tassen och går därifrån.
Det är roligt när de där klumpiga småkatterna dricker med sugrör. Jag gillar att fånga och springa iväg med det i munnen.
De där stora klumpiga katterna ska inte tro att deras anordning för att jag inte ska hoppa ner i toan biter på mig, ner i toan ska jag! Där finns en massa vatten som rinner och låter så spännande. Jag älskar vatten. Särskilt det i toaletten.
Jag älskar även att klättra. Jag klättrar högt, gärna så högt det går på alla hyllor och garderober. Sedan piper jag när jag vill ner för det är bekvämast så. Det kommer alltid någon och bär ner mig.
Nu ska jag leta upp storasyrran, hon är också en leopard. Jag tänkte att hon ska få tvätta mig litegrand. Sedan ska jag hoppa ner i toaletten.
Av Linda Skugge
