Johan Croneman

"Vi kommer att börja gräla om ispåsarna"

Johan Croneman
Johan Croneman

Jag köpte ispåsar häromdagen. Ni vet, sådana där i plast som är ett helvete att hälla vatten i, och som man inte får fylla på för fort och inte för långsamt, och som det sedan är det ett litet helvete att plocka ut de frusna små jävlarna ur.
Tänkte på en av mina favoritpoeter, en spanjor, som alla glömt namnet på:
“Vi blickar ut mot världen, genom ständigt krånglande, persienner, och i våra nästan fyrkantiga rum, hör vi våra böner, för världens eländiga, vänder persiennerna mot skyn, – och på andra sidan glaset, kan de höra, våra röster, hur vi ber för dem, om uppehåll. Stackarna! De skulle bara veta, hur jävligt vi har det, med krånglande persienner, och ansträngande böner.”
Och så säger dom att poesi är svårt?!
När jag står där med ispåsarna är jag en ångström ifrån att ge upp, en gång för alla. Bara lägga mig ner, tack, hej, det blir inget mer. Man står helt ensam, en helt vanlig torsdag, det lackar mot sjudraget, Rapport börjar om 35 minuter. Jobbat hela dagen utan riktning… Nu är det istärningsproblem.

Får ni ibland inte komplett spader av att göra exakt samma saker? Vecka efter vecka, år efter år. Klockan ringer, du sätter dig upp, stegar ut i köket (9,65 meter), slår på vattenkokaren, in i duschen, armhålan, fötterna, fejset, tandborstning, ungarna, tidningen, kaffet, rostmackor, fil, flingor, skinka, kläder, strumpor, “för fan”, skynda, bråttom, skolan, jobbet, hämta, lämna. Jobba, handla, mysa, trösta, läxa, läsa, äta, tv – “vem i helvete har tagit den sista isen utan att lägga i ny”!!
Ena dagen är jag helt upptagen med att detta kan vara den enda sanningen: Att fylla på ispåsar är väl det enda meningsfulla i en helt, komplett, galen värld. Vad skulle jag annars göra?
Den andra dagen är ispåsebestyren ett obestridligt bevis för att varken jag eller världen har något som helst existensberättigande. Man funderar på att bli religiös. En bok, en profet, en sanning?! Det hade varit perfekt, om nu inte också grannen höll sig till samma sak, men med en annan bok, en annan profet, en annan sanning.

Vi kommer att börja gräla om ispåsarna: Får man verkligen fylla ispåsar på en lördag? Måste det inte vara heligt vatten?
Eller är man en dag bara sugen på ett glas vattenvatten, isen är slut, man tänker: Bäst att jag fyller på, tills nästa gång. Det är kanske meningen med livet, ett glas gott isvatten..?

Av Johan Croneman

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top