Inga nyheter är dåliga nyheter

Hur säker är du i dag på att dina skattepengar inte pumpas in i vansinniga projekt som inkluderar studieresor till Disneyland, svindyra konsulter och orgier på kommunchefens kontor?

Just nu är näthatet på agendan. Men varför klagar ingen på allt underhållningsvåld?

Inga nyheter är dåliga nyheter
Fredrik Kullberg
Fredrik Kullberg

Det är ett faktum: Jag är inte efterfrågad. Mediabranschen krisar och var tionde svensk journalist har fått sparken på ett år, vilket tvingar mig att överväga alternativa karriärval som hemmansägare, korvgubbe eller spion.

En sparkad amerikansk kollega gör ett försök med egna brygden Unemployed Reporter Porter, den arbetslösa reporterns porter, ett öl lika mörkt och bittert som framtiden för tidningarna och journalistiken.
Bakgrunden är att du, kära läsare, knappast köper lösnummer och prenumerationer i samma utsträckning som förr, och varför skulle du egentligen det nu när nyheterna kommer gratis i läsplatta och mobil? Det är bara det att de där gratisnyheterna är lika dyra som förut att ta fram. Och eftersom de produceras av folk som nu får sparken på bred front, närmar vi oss en punkt där det inte blir några lokala nyheter alls.

Man kan naturligtvis ha stort nöje av att kolla sajter med gulliga katter i stället, men jag menar att inga nyheter är dåliga nyheter för de flesta av oss. Riktigt, riktigt dåliga.

För hur triviala de där lokalnyheterna än kunde verka, med Röda Kors-möten och rapporter om källarinbrott, var de ändå ett kitt som höll samman en ort eller en stad. Och ibland var tidningarna något hett på spåren.

Hur säker är du i dag på att dina skattepengar inte pumpas in i vansinniga projekt som inkluderar studieresor till Disneyland, svindyra konsulter och orgier på kommunchefens kontor? Förr i världen, fram tills för tre år sedan ungefär, fanns lokalredaktörer som kollade upp sånt där.
Även om det inte blev något i tidningen, fick deras blotta existens politikerna att skärpa sig.

När bara Gud vet vad som pågår i kommunhuset, uppstår ett informationsvakuum som bäddar för ryktesspridning och korruption. Instagram lär inte granska diariet på byggnadsnämnden åt oss, och jag ser ingen på Facebook som ställer upp och gör det gratis.

Finns överhuvudtaget ställen som Perstorp, Ljungby och Karlshamn längre? Det var länge sedan man hörde talas om dem, och som svensk medborgare anser jag mig ha rätt att veta. Norrlands existens framstår definitivt som oklar. Nyhetsbyrån TT slår igen alla redaktioner norr om Slussen i Stockholm. Medieskuggan lägrar sig.

Även de “alternativa” (läs: främlingsfientliga) sajterna på nätet, som omfamnar mörkret och jublar över “PK-mediernas” sammanbrott, bör finna viss anledning till oro. Deras innehåll bygger i stor utsträckning på material från traditionella medier, fast omtuggat och färgat i en brunare nyans. Undrar var de ska hitta något att skriva om när den journalistiska infrastrukturen brakar ihop. Och hur i all världen ska det gå för lilla mig?

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top