En av mina gamla favoritfilmer är 80-talsrullen “Tillbaka till framtiden” med Michael J Fox, en lagom underhållande film där han åker tillbaka i tiden med en tidsmaskin. Med den här resan kunde han förändra historien och därmed också påverka sin nutid. Nu är det här bara en film men jag har märkt att det här med att göra tidsresor och ändra det som redan är gjort verkar vara en förmåga som många tror att vi faktiskt har 2012.
Jag fastnade för tidningsrubriken “Så blir du av med dina gravidkilon!” Ett vanligt artikelämne nuförtiden, för feta morsor står inte högt i kurs i vårt samhälle. Här gav en manlig före detta elitidrottare (utan egna barn) råd om hur man blir av med sina onödiga kilon efter att bebisen kommit ut. Förutom det vanliga att man ska äta fettsnålt och röra på sig så fokuserade han till min förvåning på något annat – hur man skulle ha gjort innan man ökade i vikt. “Det är viktigt att du tänker på vad du äter under graviditeten, man behöver inte äta för två!”
För det första tycker jag att själva idén om att en elitidrottare ska ge vanliga människor råd är lite skev. För grejen med eliten är att de inte är som du och jag, de är extrema på sitt område. Han gillar smärta, han har en spetskompetens och en vinnarskalle som gör att han kan och vill utstå vidriga fysiska och mentala utmaningar bara för att få en medalj. Någon sådan skalle har ingen jag känner.
För det andra, att vara efterklok och förmana en person – som uppenbarligen känner behov av ett träningstips – hur de skulle gjort för att inte bli feta, det är smått sadistiskt.
Och skuld är inget som småbarnsmammor som regel lider brist på.
“Tänk på vad du äter under graviditeten!”. Då ska jag berätta något: Det finns inga som tänker så mycket på vad de äter som den som har en bulle i ugnen. Livsmedelsverket har långa listor på vad de ska undvika. De godaste ostarna och skivat smörgåspålägg är bannlysta, många fiskar är för fulla av gifter och hon blir den där krångliga gästen som måste fråga om det är rå äggula i såsen och om hon möjligtvis kan få steka på sin köttbit lite till. Och det är ändå den enklare delen.
Jag har några väninnor som faktiskt varit spysjuka under hela sina graviditeter. Hördu elit-idrottarn, föreställ dig att du har kräksjuka i nio månader samtidigt som du ska leva ett normalt liv. När du vaknar så spyr du, när du står på bussen måste du kliva av och spy, när du ska ha ett viktigt kundmöte så går du ut och spyr. Och du har ingen möjlighet att stanna hemma för graviditet är ingen sjukdom. Tänk dig då att det enda som kan dämpa det där illamåendet är att ständigt ha något i magen, att du måste äta en ostmacka eller en liten yoghurt eller en påse sura nappar eller en kexchoklad varje vaken halvtimma av ditt liv. I det läget är några extra kilon inget problem.
Och för det tredje är det ett helt värdelöst råd, för mig veterligen så har ingen hittills lyckats låna den där tidsmaskinen och göra det
gjorda ogjort.
