Mormors kärlek till gubbar var enkel

Söta, trinda och intimt förknippade med svensk 
sommar – vår kärlek till jordgubbar känner inga 
gränser. Oskar Ekman vet varför.

Just nu

Är hela familjen på “fjällkurs” för att lära sig friluftsliv – och förhoppningsvis vad som är fram och bak på en ryggsäck …

Mormors kärlek till gubbar var enkel
Oscar Ekman
Oscar Ekman, krönikör

Min mormor, som inte var min biologiska men likafullt min mormor, var en komplicerad människa. Till brädden fylld med både bitterhet och generositet, i sitt tidiga liv en utmärkt sällskapsmänniska och en ypperlig sömmerska. Barnkär och lättirriterad. De olika delarna av sig själv lyckades hon aldrig foga samman till en fungerade helhet.
Det enda som var enkelt hos mormor var hennes kärlek till jordgubbar. När säsongen var inne fick morfar släpa hem litervis varje dag från torghandlaren uppe i centrum. Hon åt dem med mjölk till frukost, lunch och middag. Själv avstod han helt under de sista åren.
Till jordgubbarna slapp mormor också sitt eviga sötningsmedel (hon hade diabetes) och fick lov att använda äkta vara. Jag minns hur hon, nästan blind, plockade rastlöst med fingrarna över Josef Frank-duken för att hitta sockerskålen. Där!
Jordgubbar. Smaka på ordet. De måste ha fått sitt namn i ett gammalt fattigsverige som nästan alltid gick i grått. Slit och sjukdomar, svält och armod. Men så en dag i sommarens vackraste tid lyste det plötsligt rött bakom åkern med rovor. De var mogna! De lustiga små jordgubbarna, naturens nådegåva. Njut nu, trasungar, för snart är de borta igen. Låt den köttiga sötman fylla munnen, låt saften rinna ner över smutsbruna halsar!
Svenskars intresse för jordgubbar lever kvar och har utvecklats till något som liknar sjukdom. Mormor var inte unik, hon gav sig bara hän helt öppet.
Medierna följer jordgubbssäsongen noga. Det börjar med rapporteringen kring skörden av de första frilandsodlade, som till hutlösa kilopriser går till Operakällaren eller någon annan finkrog i huvudstaden.
Några veckor senare letar de sig till ut på löpsedlarna. “UTLÄNDSKA JORDGUBBAR SÄLJS SOM SVENSKA”. Vilken skandal. Vilka är de grönsaksförsäljare som medvetet inlåter sig i ett så hänsynslöst bedrägeri? Att fiffla med ursprungsmärkningen av jordgubbar förefaller ligga snäppet under barnmisshandel och våldtäkt på den moraliska straffskalan. 
Inför midsommar diskuterar svenskar två saker. Väderutsikterna och priset på jordgubbar (som alltid är för högt). När dagen är inne står vi där och snoppar och dividerar. Men Gud, ska vi lägga på tårta eller äta som de är?
Iaktta gärna dig själv eller en medmänniska nästa gång du ska köpa jordgubbar. I affären förvandlas vanligtvis aningslösa konsumenter till kritiska bärkonnäsörer. Vi vänder upp och ner, granskar, ratar, byter ut – och lägger till. Det är en accepterad form av stöld att alltid toppa litern med tre stora gubbar från grannasken. “Om nån säjer nåt så fick jag med mig flera ruttna förra veckan!”. Vi ser oss om över axeln och går krampaktigt mot kassan.
Nu är säsongen i princip över. Vi får alla hjälpas åt att hålla ut. Nästa år kommer de igen, jordgubbarna.

Av Oscar Ekman

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top