Länge leve anslagstavlan!

"Arga lappar" i trappan, tvättstugan, i Konsumbutiken – trots vårt digitaliserade samhälle vägrar de att försvinna…

Länge leve anslagstavlan!
Elin Ek

En av mina mest ihärdiga laster är anslagstavlor, jag kan inte gå förbi en utan att stanna. Det spelar ingen roll om jag har bråttom till bussen, har köttfärs i kassen och det är 40 grader varmt ute. Anslagstavlor kan bara inte passeras utan att ägnas åtminstone ett ögonkast.
Jag tycker att anslagstavlor ska kulturminnesskyddas. De påminner om en tid då information till allmänheten spreds via anslag i parker, utanför Konsum och Folkets hus. Så egentligen är det ju helt naturligt att informationen i dag flyttats till den plats där vi är mest, internet. Det är där man säljer gamla barnvagnar, hyr ut bostäder i andra hand och får reda på vad PROs lokalförening hittar på under sommaren. Men det finns en typ av kommunikation som man missar på nätet.

Min gamla kollega David Batra har skrivit två böcker som heter “Den som inte tar bort luddet ska dö!” och “Det här var ju tråkigt”. Han har dammsugit Sverige på lappar och meddelanden som satts upp i tvättstugor och trappuppgångar och publicerat dessa i de här roliga böckerna.
I en trappuppgång som jag då och då besöker på en fin adress på Östermalm i Stockholm, finns det en eller flera personer som flitigt använder anslagstavlan i entrén till att kommunicera med sina grannar, prisad vare mobilkameran i de här lägena.

Att jag aldrig sett någon under  70 komma ut ur porten gör lapparna ännu roligare.
En dag satt där en bild i A4-storlek med en liten gris i gummistövlar, under bilden kunde man läsa: Ta blöjor och handskar med ER, inte lägg i porten! Vad som menas är ju inte helt klart, men kanske är det hemtjänsten som glömt något och skapat irritation?

En annan dag satt ett långt brev uppnålat till husvärden Stockholmshem:
Ouff, känner mig hedrad utav bostadsbolagets lilla lapp som trillade ner i brevlådan. De ska montera in nya kransilar i lägenheterna. “Lägenheternas standard kommer att förbättras”…eftersom de nu ska sätta in “kulledad kransil” i köket, så man nu även ska kunna spola i hörnen på diskhon?! Nej men kära hjärtanes, vad menar de… att de ska byta ut min egen kulledade mot en annan? No shit Majbritt, ska det öka komforten och standarden i mitt kök…på…vilket sätt då? Den är mer shiny eller?! Man ska få ett nytt duschhandtag?! Jag älskar min massagedusch och kommer spöa dem om de tror sig ska byta ut den mot en ful jävla platsskit. Motiveringen var underbar “bland annat kommer vattenstrålen kännas fylligare och mjukare”! Vad då fylligare? Vad snackar de om? Och jag vill inte ha det mjukare, jag vill ha en stråle som blästrar mig rätt in i kakelväggen och väcker mig med ett illtjut.

Visst är det ändå härligt med folks behov av att fortsätta kommunicera irl (In real life)! Med ett häftstift. Och varje gång jag nu är på besök och håller upp dörren för tanten med rullatorn eller farbrorn med färdtjänsen så undrar jag om det är någon av dem som vill blästras in i kakelväggen varje morgon med ett illtjut.

Av Elin Ek

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top