Då blir Maggan och jag som odjur!

Min hund Maggan har en läggning som jag tror är ovanlig bland hundar. Hon har det hjärtligaste förhållande till alla hundar hon möter och katter formligen älskar hon. Grannens snälla katt ser besvärad ut när hon slickar honom i ansiktet. Numera springer han och gömmer sig under trappan när hon kommer. Men om djur uppträder på tv blir Maggan ett rasande odjur! Hon skuttar jämfota upp och ner framför tv:n och vrålskäller på dem alla – hyenor, isbjörnar, cirkushästar och tecknade Kalle Ankor! Jag har inte kunnat se ett naturprogram sedan hon kom i huset.
Men nu vet jag plötsligt hur hon känner det och jag fruktar det värsta.

Jag upptäckte, när jag såg den stora partiledardebatten i tv, att jag hade velat reagera ungefär likadant som hon, hoppa upp och ner framför tv:n och gallskrika. Alla dessa floskler och debattknep! Allt som inte sas! Jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt inte är så usel på att räkna att han faktiskt tror att fattiga kvinnor fått det mycket bättre än rika män bara för att de fått flera procent i löneökning – nog vet han att många procent av nästan ingenting är små smulor, medan en liten enkel procent av en jättelön blir en hel massa kronor!
Och vadå “det kan minsann finnas brister i den kommunala vården också, det är ingen skillnad”? Inom den offentliga vården sparar man åtminstone inte in på blöjorna för att kunna lägga jättevinster i skatteparadisen! Är det inte skillnad?
Värst är mumlandet i skägget om hur det ska bli med kärnkraften, det gör mig vansinnig! Varför aldrig ett ord om avfallet? Ska vi oskyldigt visslande bara lägga det i fattiga afrikanska länder i några hundra år?

Och inte bara avfallet – I USA har man just upptäckt att det fattas miljarder för att ta hand om de utbrända kärnkraftverken allteftersom de ställs av. Det kostar fler miljarder att ta ner dem och frakta bort dem (och därmed förstöra mark för oöverskådlig tid) än att bygga dem. Och kraftbolagen som skulle betalat lär ha klingat av fortare än radioaktiviteten. Ett rör frös på en avställd reaktor i Illinois, radioaktivt vatten förgiftade hela omgivningen. “Vad tänker ni göra åt det när det händer här?” skriker jag åt dem på tv:n allt vad jag orkar, men då har någon redan börjat tala om “våra fina ungdomar”.

Jag vet ju att det inte tjänar nåt till att vråla, jag önskar jag hade den där sakliga stilen som ekonomiprofessor Agneta Stark har när hon punkterar någon fras om att “effektiviteten måste öka i vården”.
“Enda sättet att göra en intensivvårdsavdelning mer effektiv är att se till att folk dör fortare!” säger hon torrt och det blir tyst.
Sista veckorna före valet 2014 kommer jag att hänga en svart duk över tv:n och förbjuda alla att slå på den. Annars kommer ni att finna mig liggande på golvet, blå i ansiktet och klösande mot hjärttrakten. Och om någon råkar sända en dokumentär om vargar just då kommer Maggan att ligga vid min sida med tassarna i vädret…

Av Katarina Mazetti