Just nu
Lyssnar jag på just nu: Alla ni som inte hört Christina Kjellsons “Cirkus” – sök överallt, på Youtube och Spotify, tills ni hittar den! Den är som ett renande bad efter en del man hört på sista tiden…
Allting var verkligen inte bättre förr. Jag tillhör inte dem som vill tillbaka till kåldomar, utedass och psalmverser utantill i skolan.
Jag vill inte vara hemmafru och inte lära barn veta hut.
Men det finns två saker jag längtar efter.
Det första är vackra kläder. Såg “Breakfast på Tiffanys” med Audrey Hepburn på video häromdagen, och suckade över fantastiskt skurna små fodral i starka färger med stora hattar till och läckra skor och accessoarer.
Och sen såg jag Arne Mattson-deckaren “Mannekäng i rött ” från 50-talet och undrade varför det ser ut som det gör i dag i vilken svensk folksamling som helst under vintern: en orgie i grått, beige, svart och brunt. Skärningar som gör alla kroppar spolformade och obeskrivligt fula mössor med dubbeltofs.
Min mor var hattmodist. Hon satt hemma och sydde vackra saker på ett stort huvud av trä som kunde skruvas till olika storlekar. Jag minns en liten piffig sak i svart strå med böljande brätte och konstfärdigt bucklat ripsband, och den där fantastiska vidbrättade hatten i brun- och vitrandigt siden med liten ros. Vem skulle bära sådant nu?
Men det är bland annat mitt fel att det gick som det gick. I min generation protesterade vi mot den dåtida kvinnorollens krav – le, vifta med ögonfransarna och spela dum – genom att alltid bära jeans och skjorta och flata skor.
Så nu stolpar våra döttrar omkring på skyhöga klackar, med silikon i brösten och lösögonfransar. Så kan det gå.
Men de hade nog mått bättre av vackra hattar.
Det andra som jag saknar är bra, nya sånglåtar. I Bellmans, Taubes och Ferlins land utbryter varje år en musiktävling där Sveriges främsta artister tävlar, med låtar av de mest framgångsrika låtskrivarna.
Och det vinnande bidraget blir – “Euphoria”! Finns det någon som blivit gripen av texten och kommer ihåg den så här ett par veckor efteråt, eller ens hörde den? På hur många kalas kommer man att sjunga man “app app app” efter ett par snapsar? Varför är inte låtarna BÄTTRE!
Okej, det är ingen tävling om bästa allsång. Men det finns ju bra nya sånger, från Ulf Lundell till Christina Kjellson – varför syns de aldrig på scen i dessa sammanhang? Kan ni tänka er “Öppna landskap” med bensprattel och laserljus? Nej, just det.
I själva verket handlar det kanske bara om att vi är sjukligt fascinerade av själva det glamorösa tävlandet.
Vi skulle kunna tävla om vem som är bäst att vissla/prutta/stå på huvudet, med paljetter, bensprattel och laserljus och få tre miljoner tittare!
Det är i alla fall min teori.
Nu ska jag gå och förkorta livet med en varm korv. Läste just i en kvällstidning att man kapar sin livslängd med 20 procent om man äter sånt. Jag måste sluta med det – läsa kvällstidningar, alltså.
