Oskar Ekman.
Brukar du köpa böcker på nätet? Du får du troligen påstridiga propåer om att beställa flera samtidigt, utifrån vad andra kunder som köpt “din bok” också har köpt.
Har du Facebook? Då får du dagligen förslag på folk du borde “bli vän med”, baserat på vilka människor dina bekanta har i sin virtuella vänkrets. Flertalet av dessa personer har du säkert aldrig hört talas om, övriga är sådana du för allt i världen inte vill delge privata detaljer ur ditt liv.
De här funktionerna kan förefalla smarta och oskyldiga, men låt dig inte luras. Trenden är en sorts Storebror ser dig, bara dubbelt så infernalisk som George Orwells framtidsdystopi “1984”. Varför? Därför att ingen vet vem som i det här fallet är Storebror. Ingen vet hur informationen om dig hanteras, lagras, sprids eller säljs vidare.
Själv har jag min mejl via en gratistjänst på nätet. Och det gigantiska företag som tillhandahåller denna tjänst har – eller tror sig ha – stenkoll på vem jag är. I annonserna som dyker upp bredvid min inbox föreslås att jag ska köpa ett visst verktyg, en hårvårdsprodukt eller bilförsäkring. Annonserna är inte slumpmässiga. De visas utifrån sökord som återfinns i mina privata brev. Kanske har jag mejlat en vän om att jag måste renovera badrummet, att jag borde gå och klippa mig eller att Saaben sjunger på sista versen.
Jag blir också regelbundet rekommenderad att gå i så kallad KBT-terapi för att behandla min Aspergers syndrom.
Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning som kan innebära att man har problem med socialt samspel eller behöver tydliga rutiner i livet. Vilket visserligen kan stämma in på mig, men inte i en klinisk mening. Däremot har jag varit med och skrivit en bok om Asperger – vilket företaget avläser genom att fånga upp sökord i min korrespondens.
I sin policy kallar mejlföretaget detta spioneri för att de ger mig “anpassade och relevanta annonser”. De lovar att det inte är någon fysisk person som snokar i folks privata brev, och att de aldrig sprider informationen vidare. Jag funderar på att testa sanningshalten i detta genom att skicka ett mejl med ord som “konstgödsel”, “hemmagjord bomb”, “revolution” och “politiker” och se vad som händer. (Och eftersom jag mejlar in denna krönika till Icakuriren är ju tärningen så att säga redan kastad.)
Min gissning och förhoppning är att det kommer en motreaktion. Företagen skjuter sig själva i foten med sina kränkningar av den personliga integriteten. Ta bara det brev jag får från min mataffär varje månad, och som så att säga är tjuvkopplat till mitt kundkort. “Hej, Oskar. Här får du rabatt på varor du brukar köpa”, står det. Och så en lista på saker som:
Svennes kaviar.
Tacomix.
Toalettpapper.
För helvete. Ska detta vara “jag”, tänker jag. Är detta vad mitt liv kan sammanfattas med? En avgrund öppnar sig i själen. Och jag får lust att aldrig handla någonting mer, någonsin.
Av Oskar Ekman
