Författaren Marjaneh Bakhtiari om upproret i Iran: ”Känner stor beundran”

Författaren Marjaneh Bakhtiari har skrivit ännu en hyllad bok som utspelar sig i Malmö. Själv är hon född i Teheran, och hon följer det pågående upproret i sitt gamla hemland Iran på håll. Är det en revolution hon ser?

I nya boken ”Oändligt underbart” skriver du om Shayan. Vem är han?

– En ganska vanlig fjortonårig kille i Malmö. Han har familj och vänner, och han är mån om de band och relationer som han har. Han är inte kriminell, men som så många andra i Sverige idag lever han i ett område där steget till ett kriminellt liv inte är så långt. 

Redan på sidan två får läsaren veta att Shayan kommer att dö. Det är en effektiv berättarteknik, varför valde du den? 

– Det kändes som att det var det enda sättet jag kunde berätta om Shayan. Jag ville inte att boken huvudsakligen skulle handla om hans död, däremot om hans sista dag i livet. 

Ja, du skildrar en enda dag i Shayans liv. Vad händer den här dagen? 

– Shayans mamma ska snart fylla fyrtio och Shayan vill fixa en fin present till henne – en egen låt som han ska spela in i en musikstudio. Mamma och son har en ganska komplicerad relation, om de hade stått varandra närmare så hade presenten kanske inte behövt vara lika storslagen. Men Shayans tid i musikstudion blir avbokad och Shayan vill ta reda på varför. 

Svartvitt proträtt författare Marjaneh Bakhtiari i Malmö.
Marjaneh Bakhtiari är aktuell med boken ”Oändligt underbart” Foto: Mehran Afshar Naderi

Dina romaner utspelar sig ofta i Malmö – varför då?

– Jag kom från Iran till Sverige på min födelsedag när jag fyllde sju år. När jag var nio flyttade vi till Malmö. Jag har bott här sedan dess. Jag behöver bara öppna dörren så hör jag hur folk pratar och vad de pratar om. Det är naturligt att skriva om det. 

Du debuterade 2005 med boken ”Kalla det vad fan du vill”. Den blev en supersuccé som sålde i över 100 000 exemplar. Vad betydde det att få en så flygande start som författare?

– När boken kom ut läste jag journalistisk vid Skurups folkhögskola. Jag gjorde min praktik på Sveriges Radio och var helt inställd på att bli journalist. Det blev rätt mycket uppståndelse runt boken, och jag skrev så småningom ännu en bok. Men jag brukar säga att debuten skedde med min tredje bok. Jag hade tillbringat sommaren 2009 i Iran och där var det, precis som det är idag, stora demonstrationer. Min tredje bok handlar om Iran. 

Marjaneh Bakhtiari

Ålder: 42 år. 

Familj:  Man och en ettårig son. 

Bor: I Malmö. 

Yrke: Författare. Är utbildad journalist och har läst socialantropologi. 

Blir glad av: Saker som min son gör. Han håller på att lära sig gå. När han tar några steg blir jag inte bara glad – jag blir överlycklig. 

Ogillar: Maktmissbruk. 

Förhoppning inför 2023: Ett fritt Iran. 

Aktuell: Med boken ”Oändligt underbart”, Ordfront förlag.

Följer upproret i Iran från Sverige

Du är född i Teheran och följer det pågående upproret på håll. Vad är det egentligen som händer?

– På ett sätt är det väldigt komplicerat, på ett annat sätt väldigt enkelt: Människor i Iran vill leva ett fritt liv. De är trötta på att det religiösa styret ska lägga sig i saker som hur människor klär sig och vilken musik de lyssnar på. Jag har släkt och vänner i Iran, vi var de enda i familjen och vänskapskretsen som flyttade till Sverige. Några av mina bästa barndomsminnen är från Iran, på somrarna åkte jag och min familj dit och hälsade på kusinerna. Samtidigt var det så kluvet. När sommarlovet var över åkte jag hem till ett fritt land. Men deras liv kunde ju lika gärna ha varit mitt. 

Hur är det att följa upproret från Sverige?

– Det överskuggar allt annat i livet just nu, också min nya bok hamnar i skymundan. Jag följer nyhetssändningar och jag går ständigt runt med en klump i magen. Jag bär på en oro, men jag känner också en stark beundran för de som protesterar. De som är drivande i upproret är unga, många går fortfarande i gymnasiet. Skolungdomarna tar av sin sjal och skriker ”Död åt diktatorn”. De tar en stor risk, samtidigt är deras livslust så stark, de vill ju leva som andra unga runt om i världen. Det är både beundransvärt och intressant: Egentligen borde deras generation vara den mest hjärntvättade, de har ju under hela sitt liv levt under religiöst förtryck, de vet inget annat. Trots det är de beredda att sätta sitt liv på spel. 

Mahsa Aminis död blev startskottet för protesterna i Iran

Vem var Mahsa Amini? 

– Upproret började med henne. Mahsa Amini, som var 22 år, dog i samband med att sedlighetspolisen arresterade henne. Hon var kurd och på besök i huvudstaden. Därmed representerar hon både unga, kvinnor och landsbygd, och väldigt många människor kunde identifiera sig med henne. För iranier är ingripanden från sedlighetspolisen vardag. Jag har själv blivit arresterad, och suttit i deras lilla minibuss vid flera tillfällen. Sedlighetspolisen har satt i system att åka runt och kontrollera människor. En tröja som är för tight, eller en sjal som sitter för löst – de klankar ner på allt. Det här är en konstig del av iraniernas vardag. 

Hur har protesterna sett ut? 

– Gatuprotester blandas med civil olydnad. Det kan handla om en ung kvinna som går och handlar utan att täcka håret med sjal. Och så spelar hon in alltihop och lägger ut på sociala medier. Nu talas det dessutom om att människor ska börja strejka. 

Kvinnor världen över klipper av sig håret för att visa sitt stöd

Varför klipper kvinnor av sig håret? 

– Det började som en protest i Iran, men blev snart en global rörelse. Människor över hela världen började klippa sitt hår för att visa sitt stöd för Irans befolkning. För människor som är isolerade och har med en brutal regim att göra betyder ett sådant stöd otroligt mycket, kanske mer än vad man kan ana. Det är motsatsen till likgiltighet, och för det iranska folket är det viktigt att känna att omvärlden bryr sig.  

Vad kommer att hända framöver, tror du?

– Protesterna är annorlunda den här gången. De har pågått under så lång tid, de har dessutom förenat olika folkgrupper i Iran. Protesterna har också förenat stad och landsbygd, kvinnor och män. Alla visar sitt stöd med varandra. Det har dessutom byggts en bro mellan iranier och exiliranier. Trots att flera hundra personer har dödats har befolkningen ännu inte skrämts till tystnad. Protesterna sker på en sådan bred front, och det har nog skakat regimen. Oavsett vad som händer så kommer det alltid att finnas ett före och efter Mahsa Amini.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top