• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Egna höns i villaområdet: kan man bli självförsörjande på ägg?

    Färska ägg från egna höns låter som en dröm. Men kan det inte också vara lite skräpigt och kackligt? Och kan man bli själv-hushållande på ägg? Vi vände oss till Anna Billing, "hönsmamma" och matskribent, för att få svar på hur det är att ha egna hönor till vardags.

    – Jag ger hönorna matrester och får ägg tillbaka, säger Anna. De sällskapliga hönorna är sedan länge en naturlig del av familjen Billings hem.

    I år är det åtta år sedan Anna Billing skaffade sina första kycklingar, sju små dunbollar som till en början fick bo i en kaninbur i köket, men som snart utvecklades till personliga och sällskapliga individer. Idag är de en självklar del av hushållet. Anna Billing säger:

    – Jag ger hönorna matrester och jag får ägg tillbaka. Dessutom fin gödsel som vi komposterar och som jag sedan använder till odling, till exempel grönkål som jag sedan kan ge rester av till hönorna. Det är cirkulärt på ett logiskt och praktiskt sätt.

    Anna Billing är matskribent och bor med man och tre tonåringar i Lund. Det var efter ett besök på en liten hönsgård utanför Ystad som Anna Billing drabbades av ett starkt habegär. Till de vackra nyvärpta äggen och till hönorna som fridfullt och hemtrevligt pickade runt på gårdsplanen. 

    – Det finns så mycket vi kan ha en standardrelation till – äpplen, mjölk och att de ägg vi köper i affären ska vara vita och rena. Men det finns ju enorma värden i ett nyvärpt ägg som kommer från en egen höna som fått gå ute och sprätta, äta gräs, mask och även kanske lite överbliven spaghetti. Äggvitan är fastare, gulan är krämigare och det blir mycket roligare att laga mat när äggen smakar så mycket mer. Frukosten blir en fest, alla kakor blir godare och en enkel carbonara blir till rena rama Guide Michelin-rätten! 

     

    Viktigt med stängsel

    Ett hus för hobbyhönor kan se ut på många olika sätt. Hos familjen Billing byggdes barnens övergivna lekstuga om till ett hönshus. Hönsgården fick ett stängsel som grävdes ner djupt i marken så att inte rovdjur som räv och iller skulle kunna gräva sig in. Som hörnstolpar återanvändes en gammal gungställning. Hönsgården fick också ett skyddande tak av finmaskigt nät.

    – Att ha egna hobbyhöns är ganska enkelt. Men blir de sjuka, eller skadas, måste man vara beredd på att agera och fatta beslut snabbt så att djuret inte lider. 

    Vardagsbestyren i sig kräver inte mycket tid, menar hon. På morgonen öppnas dörren till hönshuset så att den lilla flocken kan komma ut till rastgården och på kvällen stängs den igen.

    – Vi släpper ut dem och ser till att de har vad de behöver. De får värpfoder och friskt vatten och finns det några ägg så plockar vi dem. Är jag hemma senare på dagen kanske de får lite matrester, någon brödkant eller lite kål som står kvar i landet. 

    All mat serveras inne i hönshuset och man måste noga se till att inget blir stående. För det gäller att inte göra platsen attraktiv för skadedjur.

    I hönshuset har varje höna sin bestämda plats.

    Egna platser i hönshuset

    – Hönor har dålig mörkersyn. Så de pickar runt i rastgården eller ute i gräset tills solen dyker ner. Då går de självmant in i hönshuset och hoppar upp på sina pinnar – alla på sina speciella platser. 

    En till två gånger i veckan städas hönshuset. Det går snabbt och enkelt eftersom familjen har en gödselskiva, ett slags hyllplan, under sittpinnarna som  tar emot det allra mesta av hönsspillningen. På det läggs ett lager tidningspapper och kompostgaller för att hönorna inte ska trampa runt i sitt eget träck.

    – Då behöver man bara vika ihop tidningspappret där spillningen blivit nästintill torr och luktfri, och byta till nytt. Eftersom hönsen är ute på dagarna behöver vi inte mocka ur hönshuset särskilt ofta, torven på golvet håller länge. Storstädar gör vi två till tre gånger om året. Då plockar vi ut all löstagbar inredning och allt skrubbas med såpa och lite rödsprit.

     

    Sociala flockdjur

    – Några gånger per år gör vi en ordentlig hälsocheck på hönsen. Höns är extrema flockdjur och de skulle aldrig visa att de blivit sjuka, eftersom de då riskerar att bli mobbade av de andra flockmedlemmarna. Så man får vara lite observant på om de skulle bete sig märkligt eller om någon verkar ovanligt svag. 

    De sju hönorna värper olika mycket beroende på vilken ras de tillhör, hur gamla de är och vilken årstid det är. 

    – Om vi är självhushållande? Det beror lite på. En höna kan lägga ett ägg om dagen i en vecka och sedan ha ett uppehåll på några dagar. Unga höns värper i princip ett ägg om dagen om de är friska, men bara under de ljusa månaderna, eftersom en höna behöver tio till tolv timmars dagsljus för att värpa. Det går förstås att fuska med lampa i hönshuset, men så länge de får gå ute följer de dagens längd. 

     

    Inte mycket kackel

    Så grannarna har inga problem med hönor i kvarteret? Man kan tänka sig att de både luktar och låter?

    – Nej, det sprids faktiskt ingen dålig lukt över huvud taget. Vi har ett bra system, håller rent och komposterar gödslet i behållare under lock. Och eftersom vi inte får ha tupp så är flocken inte alls högljudd, de bara kacklar lite då och då. Ibland på förmiddagen hörs en liten värpsång från dem, ett visst läte som betyder ungefär: "Tjohoo! Nu har jag värpt!" Det tycker grannarna bara är trevligt. Och jag får en signal om att det finns nya ägg att hämta.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!