Gert Wingårdh: ”Jag tar ett hett bad varje dag – gärna tillsammans med Karin”

Vår mest kände arkitekt Gert Wingårdh har ett nytt fritidsparadis vid havet. På Äggdal, ett falurött torp, är allt är uttänkt att passa för fritid och semester.

Vi har precis lämnat Gert Wingårdhs flashiga arkitektkontor i centrala Göteborg och sitter i bilen som ska ta oss till Äggdal, Gert och hustru Karins nya fritidsparadis vid havet. Det ligger inte långt från Marstrand och bara några kilometer från deras hem där Karin lever permanent och han mest över helgerna. 

– Jag är för rastlös för att bo på landet hela tiden, säger Gert medan vi lämnar rusningstrafiken. Snart kör vi genom underskön försommargrönska med blommande ängar, betande kossor och här och var glimtar av havet och klippor. 

 

Trivs i sandaler

Han är sig lik från tv.  Klädd i svart och med matchande svartvit halsduk. På fötterna svarta öppna sandaler på ett par välskötta nakna fötter. Samma sandaler varje dag, de byts inte ut förrän de gamla är utslitna. Strumpor och vanliga skor hör till sällsyntheterna men kommer fram vid högtidliga tillfällen. 

En excentrisk man, kan tyckas. Själv tycker han bara att sandalerna är sköna och praktiska, så varför skulle han ha något annat? En gång retade folk sig på arkitekten med sandalerna, idag är det ingen som stör sig, konstaterar han.

Nej, tvärtom. 

En miljonpublik bänkar sig varje vecka för att se hur en ny familj förverkligar sina ofta spektakulära husplaner. Allt under överinseende av maestro Wingårdh som med stor pondus frågar, lyssnar, tittar, knackar och bedömer. 

Gert Wingårdh

Ålder 70 år.

Bor Hus i Bohuslän, lägenhet i Göteborg.

Familj Gift med Karin. En gemensam son, två barn från tidigare äktenskap,
två bonusbarn.

Gör Arkitekt, företagsledare, tv-personlighet, författare.

Njutning Varje morgon ett hett bad i badkaret, gärna tillsammans med Karin.

Dricker Vatten. Slutade med alkohol för tio år sedan för att få ner vikten.

Läser Mest tidningar, intresserad av världsläget.

Lyssnar på Modernt, gärna rap.

Aktuell Ny säsong ”Husdrömmar” i  SVT och boken ”Äggdal” (tillsammans med hustrun Karin).

Det roligaste jag gjort

− ”Husdrömmar” är det roligaste jag har gjort. Jag gillar verkligen att träffa folk som jag annars aldrig skulle ha träffat, säger Gert om långköraren som började med en provfilmning för åtta år sedan. 

Både vi tittare och husägarna lyssnar och lär. Att vi inte hade tänkt på att toaletten kanske inte ska vara det första besökaren ser när ytterdörren öppnas. Eller att det kan bli väldigt fint att låta taket gå upp i nock.

I rollen som expert i “Husdrömmar” njuter Gert av att slippa bestämma, trots sitt rykte att helst vara just den som bestämmer. Här gör andra grovjobbet och själv kommer han in först när bara det roliga är kvar. 

– Jag får ett manus i förväg och lite instruktioner och bakgrund, ibland med repliker, ibland inte. Men jag är ingen skådespelare, så om jag pratar tolv minuter skulle det kanske ha varit trettio sekunder enligt manus. 

Improvisationerna i programmet är en stor kontrast till vardagen på Wingårdhs arkitektkontor, ett av Sveriges största med närmare 150 medarbetare i tre städer. Prestigefyllda projekt och tävlingar för att få nästa uppdrag är slitsamt.

På sitt företag är han kung och enväldig. “Hård som chef”, säger Karin när vi träffas lite senare. Gert säger inte emot. Deras olika roller på jobbet var en anledning till att Karin tog tjänstledigt och idag driver sina egna projekt hemifrån, utan att behöva ta order från någon.

− Jag tycker om att bestämma och det är ingen slump att jag är ensam ägare till företaget, säger Gert som fortfarande ­attesterar alla fakturor själv.

”Jag tar ett hett bad varje dag – gärna tillsammans med Karin”
Karin och Gert Wingårdhs har varit ett par sedan nittiotalet och båda bröt upp från sina dåvarande äktenskap för passionen.

Nergånget torp

Via två kogrindar har vi nått vårt mål. En knappt körbar väg leder rakt ut i Tofta naturreservat, där Äggdal är det enda huset med betande kossor utanför fönstren och Västerhavet alldeles nedanför. 

Äggdal är parets andra gemensamma projekt där de varit varandras jämlikar fullt ut. Det första var Sand, torpet som är deras hem sedan många år. Då som nu har varenda detalj, skruv och spik godkänts av den andra. Ett mödosamt arbete som gjort för ett par med sinne för skönhet, funktion och därtill kunskap. Som gjort också för konflikter, men det har i huvudsak gått bra.

Allt började med favoritpromenaden, en väl upptrampad runda genom skogen några kilometer hemifrån.

– Vi brukade passera det kommunägda nergångna torpet och en dag var det till salu, berättar Gert. 

Mot alla odds fick de köpa. Till mångas förtret, tror Gert och Karin. Att vara känd och kontroversiell arkitekt är inte alltid en fördel. Skulle det bli ett höghus mitt i naturreservatet?

”Jag tar ett hett bad varje dag – gärna tillsammans med Karin”
På Äggdal ska den stora familjen samlas. Här är gott om utrymme och det var själva tanken.

Det blev ett torp igen, exteriört i princip en kopia av det gamla som revs. Karin blev projektledaren under byggets gång. Hon designade inredning och höll i kontakterna med de lokala hantverkarna. 

Allt är uttänkt att passa för fritid och semester för många. Karin och Gert har en gemensam son och vardera två barn från tidigare äktenskap.

Äggdal blev ett sätt att samla den stora familjen. Ett fritidsparadis där många får plats vid matbordet i ladan och där sovplatserna räcker. Själva har de ännu inte övernattat där, men tiden kommer.

Karin och Gert har varit ett par sedan nittiotalet och båda bröt upp från sina dåvarande äktenskap för passionen. Han den “lite barockt svulstige” och hon “den asketiskt tillbakadragna”. Gert beskriver deras personligheter så i förordet till ­boken om Äggdal. 

 

“Det var jag som svek”

De gör ingen hemlighet av att äktenskapet stundtals har knakat och under en period levde de isär, “det var jag som svek”, säger Gert.

Att han blev just arkitekt är kanske inte så förvånande. Företagsledning ligger i släkten, och det gör också den konstnärliga ådran. Gert växte upp i Skövde där farfar var delägare i cementfabriken som var stadens största arbetsgivare och där pappa Bo blev produktionschef.

– Men pappa målade också och var konstintresserad. Vi åkte till Stockholm och gick på museer och utställningar. Jag tyckte om att rita och måla som liten och pappa uppmuntrade mig.

Som enda barnet fick Gert mycket uppmärksamhet, inte bara hemma utan också i skolan och ute i samhället. Det blir kanske så när man tillhör traktens ton­givande familj, och han minns sina första tio år i Skövde som i ett rosa skimmer.

− Jag fick ta plats och var älskad och där grundades min starka självkänsla. Jag duger och jag kan. Sedan var mamma pådrivande. Hon var undersköterska och hennes dröm var att jag skulle bli läkare.

 

”Jag tar ett hett bad varje dag – gärna tillsammans med Karin”
Tre kända byggnader av Gert Wingårdh. Från vänster: Liljevalchs i Stockholm, bärnstens-entrén till Emporia i Malmö och Äggdal i Bohuslän.

Men när familjen flyttade till Göteborg hände något. Det var under sextiotalet och Gert fick uppleva helt andra vindar. 

Han hamnade utanför och blev mobbad, samtidigt som föräldrarnas tillvaro också ändrade inriktning. Pappan läste in en examen i sociologi och började måla.

– Själv hade jag planer på ett liv i Paris som konstnär och konsthandlare där jag skulle leva det goda livet, med älskarinnor och luncher med mycket vin och god mat. 

Studierna vid Chalmers kom emellertid i vägen för detta. Redan första byggnaden han ritade, ett klubbhus under markytan på en golfklubb, gjorde sensation och tilldelades det mest prestigefyllda arkitektpriset man kan få i Sverige, Kasper Salin-priset. 

Djärva lösningar, överraskande material och formspråk har sedan dess varit hans signum och gjort honom till Sveriges mest kände arkitekt med uppdrag som Universeum i Göteborg, Aula Medica i Stockholm och renoveringen av Nationalmuseum.Men trots fem Kasper Salin-pris, Sveriges finaste arkitekturpris och fler än någon annan har fått, är Gert Wingårdh ändå kontroversiell. För högt, för fult, för stort, för mycket betong är några av omdömena.

Just nu handlar det om tillbyggnaden i betong av Liljevalchs konsthall i Stockholm, “Liljevalchs nya tillbyggnad sticker ut som en otäck parasit bland de vackra husen på Djurgården”, skriver nätverket Arkitektupproret med 48 000 medlemmar och utser projektet till Årets fulaste nyproduktion.

 

Konst SKA beröra

Upphovsmannen själv tar kritiken med ro, han har varit med förr. Men klart att det svider lite, Gert konstaterar själv­ironiskt att annars vore han ju inte den bekräftelsesuktande person som han faktiskt är, eller hur?

– Men, säger han, konst SKA beröra, tänker jag. Liljevalchs tillbyggnad signalerar sitt innehåll, och den är en hommage till originalbyggnaden, också den i betong. Det kommer alltid att finnas en falang som har svårt för betonghus, men minst lika många tycker något annat.

Nyss fyllde Gert 70 år och han har inga planer på att trappa ner. Han kände sig äldre vid 60 än nu. Aptiten på nya uppdrag och nya äventyr är oförminskad. Det går alltid att hitta utmaningar och det gäller att stå på medan tid är. 

Men förr eller senare kommer åldrandet, något som Gert helst vill förtränga. Gert tror att nedtrappning föder ännu mer nedtrappning och att medicinen är att öka farten istället för tvärtom.

– När jag närmade mig 65 började medarbetarna undra vad jag tänkte göra med firman. Det blev jag störd av. Men vi satte igång ett förändringsarbete som vitaliserade mig, och livet blev mycket roligare när jag insåg att jag i det arbetet utvecklade en empati för medarbetarna som inte hade funnits hos mig tidigare. 

Baktanken är att Gert och Karin en dag ska lämna sitt Sand som är långt ifrån tillgänglighetsanpassat och låta flyttlasset gå till kanske Sveriges lyxigaste äldreboende för två. Äggdal är redan anpassat för detta.

– Jag har sett vad åldrandet kan göra med människor och har respekt för vilka komplikationer livet kan ställa till. Vi blir alla en dag stagnerade och börjar lukta urin Jag är livrädd för den dagen. ¨

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top