Bondbruden Britt Ekland är ett talande exempel på att 70 är det nya 50. Hon är den äldsta deltagaren någonsin i Let’s dance, med sina 75 år, som hon bär med värdighet, hippa skinnbyxor, pösig tröja och varma uggs på fötterna. En kvinna gjord av starkt svenskt stål, enligt brittisk press.
Bakom mörktonade glasögon kliver hon ut ur en taxi utanför sitt hotell i Stockholm med hunden Bowie i sällskap. Precis på utsatt tid gör hon entré i hotellets finrum med anor från 1700-talet. Vi som är vana vid att se henne som en rättfram person i dokusåpan Svenska Hollywoodfruar förväntar oss inget annat än att få träffa en tjusig kvinna med skinn på näsan.
– Jag vill bevisa att man inte behöver lägga sig ner och dö, förklarar hon sin medverkan i danstävlingen.
Britt älskar att ta sig an nya utmaningar.
– Att dansa i Let’s dance, som innehåller allt som är kul, glitter och glamour, och dessutom är en spännande utmaning, är precis “right up my alley”, säger Britt.
Redan som tolvåring lärde hennes far henne att dansa foxtrot, vals och cha-cha.
– Jag älskar att titta på dans, särskilt balett där det ser ut som om deltagarna flyger över golvet.
Sin medverkan i programmet ser hon fram emot.
– Det finns fördelar med att vara så vältränad som jag är. När jag spänner mina muskler blir jag stel som en pinne och lätt som en fjäder att lyfta, förklarar Britt Ekland.
Sin starka fysik tillskriver hon ett aktivt liv med powerpromenader, pilates och viktlyftning. Drivkraften att röra sig kommer från föräldrarna, tror Britt Ekland och minns vintersemestrar i Åre med längdskidåkning och en apelsinklyfta i solen som belöning.
–Vi barn skulle alltid vara ute i friska luften och fick inte sitta inne.
Stockholmsdialekten är stark, sitt modersmål har hon inte glömt trots att det var längesedan hon bodde i Sverige. Idag bor hon i Hollywood, men hon växte upp på Östermalm med mamma, pappa och tre yngre bröder.
Mamma Maj-Britt jobbade deltid inom tipstjänst, pappa Sven var disponent och ägde Eklunds Kappmagasin på Drottninggatan 65 med vackra märkeskläder.
Kvinnor åstadkommer mer än män
Efter skolan – där hon inte trivdes – drogs Britt Ekland till teatern och började som tonåring på Calle Flygares teaterskola. Där träffade hon sin äldsta och bästa väninna, Dramatenskådespelerskan Marie Göranzon.
Det är på den internationella kvinnodagen som mötet med Britt Ekland äger rum.
Vad betyder den dagen för dig?
– Ja, men det är ju min dag, jag är internationell och kvinna. Utan kvinnor hade världen varit en mycket sämre plats. Vi åstadkommer mycket jämfört med män. Vi föder barn, ser dem växa upp och har dessutom tid för ett krävande yrkesarbete. Många män har inte styrka till det. Men svenska män är fantastiska. De tar pappaledigt, matar med flaska och ligger steget före, funderar Britt Ekland.
Själv har hon behövt barnflicka för att klara småbarnsårens vardag, inom film och tv kan arbetstiderna kan vara långa.
– Då har min barnflicka kunnat ta med barnen till inspelningsplatsen för att ge mig någon timme med barnen innan det varit dags för dem att sova. Och hon har följt med oss på resor när jag jobbat på Filippinerna, i Thailand och Hongkong, annars hade det inte gått.
Britt Ekland tycker att det är hoppfullt att kvinnor nu pratar om hur deras verklighet ser ut, på riktigt, och säger “sluta” och “det räcker nu”. Det handlar inte enbart om sexuella trakasserier, menar hon:
– Det finns mer att jobba med, men jag tror att kvinnor kan fixa det. Jag är stolt över att vara kvinna.
Och numera stolt farmor. För elva månader sedan fick Britt Ekland barnbarn nummer två. Sedan tidigare har hon ett på 4,5 år.
– Jag är väldigt bra med barn. Jag är lugn, tydlig, har ett glatt ansikte och en glad röst som jag kan förställa och härma alla karaktärer och djur när jag läser sagor.
Hon har även bra hand med hundar.
– Bowie är en omplaceringshund av rasen dvärgpinscher och chihuahua som jag ger det finaste liv hon kan få och som jag tränar till att bli en show dog (teaterhund), säger Britt.
Förlovade sig efter några dagar
Bowie själv passar på att sova bort en stund på den sammetsprydda herrgårdssoffan intill sin beskyddare, på en pälskrage och en flott leopardmönstrad scarf, som båda är mattes.
– Sobel och Louis Vuitton, bara det bästa är gott nog, säger Britt Ekland med glimten i ögat.
Det är med Bowie hon delar sin vardag. Hennes tidigare hund Tequila dog, men lever vidare som tatuering på Britt Eklands underarm.
– Tequila var min arbetskamrat på scenen, nu tränar jag Bowie att ta den platsen.
I brittiska Daily Mail har Britt Ekland förklarat att det är självvalt att leva singelliv. Men tidigare har hon haft flera kända män vid sin sida, som skådespelaren Peter Sellers och rockikonen Rod Stewart. Relationer som varit mycket omskrivna. Britt Ekland själv bjuder på en anekdot, som handlar om hur hon träffade Peter Sellers.
När hon bodde på samma hotell som honom i London, knackade det på dörren. Där stod en man som berättade att han jobbade för mr Peter Sellers som gärna skulle vilja träffa henne:
– Jag hade läst om honom i skvallertidningar. När vi skulle träffas ville jag inte att han skulle få för sig något med mig. Så jag tog på mig alla kläder jag hade. Pappa hade varnat mig för män.
Peter Sellers bjöd på whisky och föreslog att de skulle gå på bio. De såg Den rosa pantern och åkte därefter tillbaka till hotellet.
– Han var nöjd att jag nu visste vilken stor stjärna han var. Han bjöd på champagne och introducerade mig för en marijuanacigarett. Sedan kysste han mig, och efter det minns jag inget mer, berättar Britt Ekland.
Hon vaknade dagen efter – fullt påklädd – i sitt rum som nu var fullt av blommor. Och tänkte: “Åh, blommorna är från mina fans!” Men då såg hon ett litet kort, “Hope you slept well, inspector Clouseau”. Då förstod hon att alla blommorna var från Peter Sellers.
De förlovade sig efter några dagar. Ringen fick hon på sitt finger i en städskrubb på ett flygplan, medan pressen stod utanför och ropade att de ville se ringen!
– Peter Sellers var charmerande och artig, men otroligt svartsjuk. Det blev ohållbart med hans kontrollerande svartsjuka. Så jag lämnade honom, berättar Britt Ekland.
Bland annat anställde han en privatdetektiv som spionerade på henne.
På sin yrkesmässiga meritlista har Britt Ekland hundratals produktioner: Filmer, tv-serier, teater (som utgjort 17 år av hennes yrkesverksamma liv) och pantomimer. Ändå har en hel del av artiklarna om henne handlat om hennes relationer.
Sturegatans Brigitte Bardot
– Det är samma för alla som är kända, att träffar de någon annan som är känd så blir det en nyhet, liksom om och när det tar slut, och att det kan överskugga annat.
På 1960- och 1970 talen var Britt Ekland en av de mest fotograferade kvinnorna i världen. Prydde kända tidningars omslag och beskrevs som en av “världens vackraste kvinnor”.
– Jag kallades för Sturegatans Brigitte Bardot, berättar hon om sin uppväxt.
Är det svårare att acceptera åldrandet när skönhet är en egenskap som ofta lyfts fram?
– Du, finns det någon annan utväg än att åldras? Ålder är vad det är. Livet blir vad du gör det till.
Hon gjorde en skönhetsoperation vid 50 och ångrar det djupt, berättar hon vidare.
– Jag skulle helst velat åldras som en vanlig människa. Men det är mycket press på att en skådespelare ska se ut på ett visst sätt för att få roller, konstaterar Britt Ekland.
– Det finns fördelar med att vara vältränad, säger hon.
Foto: Peter Jönsson
Partajat hos Cher
Under sin livsresa har hon bland annat partajat hos Cher och dansat disco på Studio 54 i New York, en legendarisk nattklubb under discoeran i slutet av 1970–talet. Tagit för sig av det som livet erbjudit, helt enkelt.
Och så även yrkesmässigt.
Rollerna har genom åren varit allt från att synas i några sekunder, att vinka till någon från en tågperrong, till att vara hästrumpa i en Knäppupp-revy eller till att glittra som Bondbrud. Sin roll i Mannen med den gyllene pistolen ordnade hon själv.
– Jag var redan en internationellt känd skådespelare när jag gick till Cubby Broccoli och sa att jag gärna ville ha en roll i filmatiseringen av Ian Flemings bok Mannen med den gyllene pistolen. Efter mötet åkte jag till Los Angeles och spelade in en annan film, och när jag kom tillbaka till London ringde min agent och sa att Cubby Broccoli ville träffa mig igen. När jag kom in på hans kontor sa han: “Du är Mary Goodnight” och gav mig manuset.
Motgångar betraktar hon som en del av jobbet: som att inte få de roller man vill ha, eller vara så nära att bara ett hårstrå står emellan en själv och andra som vill ha samma roll, och sedan bli bortvald. Men man skaffar sig tjock hud på vägen och lär sig att aldrig ge upp, funderar Britt Ekland.
– Som entertainer försöker man alltid förnya sig. Detta är vad som lett mig till Let’s dance. Min förmåga att ständigt kunna förnya mig, att hålla intresset uppe för Britt Ekland. Jag älskar mitt jobb, jag älskar att underhålla – vare sig det är teater, film eller som i det här fallet – dans. Jag gillar utmaningar.
– Mitt motto är “Get on with it”. Gör det bara!
