När psykologen Christoffer Andersson Fahlström föreläser om trauma pratar han om två olika typer. Typ 1-trauma är en enskild traumatisk händelse, till exempel en bilolycka. Och typ 2-trauman som kännetecknas av att vi vid upprepade tillfällen över tid utsätts för hotfulla, skrämmande situationer som vi känner oss maktlösa inför.
Mobbning tillhör den senare, typ 2-trauma.
– Ja, mobbning är barn som misshandlar barn. Jag kallar det övergrepp, säger Christoffer Andersson Fahlström.
Mobbning medför ökade hälsorisker
– Att behöva gå till ett sammanhang där man utsätts för mobbning kickar igång toxisk stress. Särskilt skadligt är det i de tidiga åren när man är under utveckling. Våra hjärnor utvecklas upp till 25 års ålder. Det är en skör tid, barndoms- och tonåren. Mobbningen i unga år kan leda till massor av olika saker. Missbruk till exempel, man hittar helt enkelt sätt att själv ta hand om sina känslor och undvika ångest, oro eller depression.
LÄS ÄVEN: Så påverkar mobbning den utsatta i efterhand – kan sitta kvar hela livet
Den kanadensiska psykologiprofessorn Louise Arseneault har studerat kopplingen mellan mobbning och psykisk ohälsa i över 15 år. Hon och hennes team såg tydliga samband när de följde data från cirka 10 000 britters liv från 7 till 50 års ålder. Risken för psykisk ohälsa i vuxen ålder var 20 procent högre för dem som varit mobbade, jämfört med dem som inte varit det. De som mobbades som barn var mer deprimerade, led av ångest, oro och självmordstankar i högre grad än de andra i undersökningen. Man kunde dessutom se att deltagarna som mobbats oftare var singlar, hade färre vänner och nätverk, samt lägre upplevd livskvalitet. De hade också lägre utbildning, tjänade mindre, var oftare arbetslösa och hade mindre ekonomiska resurser.
Sviterna av vad du utsattes för på skolgården kan sitta i hela livet. Ibland utan att du förstår att länka ditt mående till det.
Skam gör det det svårt att söka hjälp
– Mobbning sätter sig djupare för att det var någon som valde ut en som avvikande. ”Det här händer inte de andra, det måste alltså vara fel på mig”. Mobbning förändrar hur du ser på dig själv. Det är skam över att man blivit utpekad och utstött. Skammen gör att det blir svårt att söka hjälp. Man har kanske haft det jobbigt över lång tid, det är kanske så internaliserat att man inte ens tänkt att det har med mobbningen att göra, säger Christoffer Andersson Fahlström.
Att inte få stöd från någon som bevittnat händelserna förvärrar också. Om övergreppen möts av tystnad från omgivningen tolkas det som acceptans.
– Ibland kan det till och med vara så att de vuxna runtomkring tänkte likadant: ”Om personen inte varit så konstig så hade det här inte hänt”. Det kan vara lärare som inte ingriper eller själva driver på. Då kan följderna bli ännu värre, mobbningen sätter sig mer, säger Christoffer Andersson Fahlström.
Attityden ”Boys will be boys – bry dig inte om dem” finns också kvar, menar han. Och har man som lärare en stressig arbetsplats ser man kanske inte ens problemen.
– Det finns ju tyvärr en ekonomisk realitet som påverkar miljön i skolan och gör att mobbningen bor kvar där.
De som slår tillbaka mår bättre senare i livet
Men det finns alltså även skyddande effekter. Har du bra relationer för övrigt kan det rädda upp hur du mår. Kompisar, föräldrar, lärare.
– En studie visar också att de som slog tillbaka mådde bättre senare i livet. De som inte gav igen tog till sig mobbarnas ord mer.
LÄS ÄVEN: Mobbningen har präglat Annika genom livet: ”Jag känner mig mindre värd än andra”
Men om du nu tänker tillbaka på belackarna och ser ett samband med ditt dåliga mående – hur går man då tillväga för att må bättre?
– Ett mål är att komma till så kallad radikal acceptans, insikten att det inte är jag som försatt mig i det här. Skulden är alltså någon annans, men samtidigt är det bara jag själv som kan göra något åt det. Det kan finnas en orättvis-känsla i det: Någon annan har åsamkat mig smärta och jag själv måste se till att läkas. Om du kommit hem till mig och förstört något hade jag förväntat mig att du ersätter det. Men så kan man inte behandla mobbning, tyvärr.
Börja med att prata
Att prata förtroligt med en vän eller partner är en väldigt bra väg att börja gå, enligt Christoffer Andersson Fahlström. Att börja berättelsen om det som hänt kan öppna upp dig och lätta på skammen, lägga den där den hör hemma. När någon annan bekräftar att det som hände dig var orättvist och fel kan det ibland räcka som läkning. Annars kan du söka professionell hjälp.
– Jag brukar undersöka undvikanden hos de som söker hit och har de här problemen. Vad undviker personen? Ofta har hen hittat strategier för att slippa jobbiga saker. Du kanske inte vågar gå in i nära relationer eller undviker platser med mycket folk. Det är väldigt individuellt hur sviterna av mobbningen fäster på oss.
– Och ilska är en bra mobiliserande kraft, att ge utlopp för det. Och absolut inte köpa resonemanget ”Det är inte ens fel att två träter”. Det stämmer verkligen inte alltid. Men det absolut bästa sättet att straffa sina mobbare är att leva sitt bästa liv!
Gör dig av med skammen
- Många som mobbats har jobbat kanske hela livet för att slippa tänka på den där plågsamma tiden i skolåldern. Att istället lyfta på locket och berätta om det du utsatts för kan göra stor skillnad för ditt mående. Antingen med en partner, vän – eller en legitimerad psykolog.
- Att ingripa när någon utsätts för mobbning är viktigt för att stoppa mobbning i samhället och visa personen i fråga att den inte är ensam och att mobbarna inte har rätt. Då slipper du dessutom leva med skammen att inte ha sagt ifrån.
