Så ska Hillary Clinton bli president i USA

Kvällen den 5 juni 2008 ligger Hillary Rodham Clinton ihopkrupen på golvet i baksätet på en minibuss med tonade rutor. Hon kastas fram och tillbaka när bilen i hög fart lämnar hennes bostadsområde i Washington DC. Hon är besviken och utmattad, men medveten om att mötet hon är på väg till är oundvikligt. 

Manövern lyckas lura den samlade världspressen som belägrat hennes bostad. Inte långt senare sitter hon i en öronlappsfåtölj framför en öppen spis i en väninnas hus med ett glas kalifornisk chardonnay i handen. Mitt emot henne sitter mannen hon har debatterat med de senaste två åren och som precis har avgått med segern i kampen om att bli Demokraternas presidentkandidat. Hon berättar om episoden i boken Svåra val (Albert Bonniers förlag) från 2014:

“Vi sneglade på varandra som två tonåringar på en tafatt första dejt och läppjade lite på vinet, men till sist bröt Barack isen genom att retas lite med mig om vilken tuff kampanj jag hade drivit mot honom. Sedan bad han mig om hjälp att ena partiet och vinna presidentämbetet.” 

Läs mer: Bildquiz: Känner du igen blommorna?

Upprörd över sexismen

Hillary har redan bestämt sig för att tacka ja, men kräver att de ska tala ut om alla hårda ord och anklagelser som utväxlats under kampanjen. Särskilt upprörd är hon över den sexism hon mött från motståndarsidans anhängare. Barack Obama svarar med att personligt och öppet berätta om sin mormors prövningar i affärslivet och om hur stolt han är över Michelle och döttrarna Malia och Sascha och hur de förtjänar fulla och jämlika rättigheter i samhället. En och en halv timme senare är luften rensad. 

“Att vi kunde tala så uppriktigt och öppet med varandra lugnade mig och stärkte mig i mitt beslut att stödja honom. Det hade definitivt varit roligare att sitta där och själv be om stöd, men för ögonblicket var det viktigaste att presidentvalet gick rätt väg.”

Två dagar senare samlas journalister och besvikna anhängare på National Building Museum i Washington. Många gråter öppet. Hillary har med sig maken Bill, dottern Chelsea och sin 89-åriga mamma Dorothy Rodham på podiet. 

“Stämningen påminde om en likvaka – spänd, känsloladdad, sorgsen och med ett starkt inslag av indignation, men också med stolthet och rentav kärlek.” 

Hillary måste både trösta sina förkrossade fans och be dem om att rösta på Obama, samtidigt som hon tvingas undertrycka sin egen känsla av att ha svikit miljoner förhoppningsfulla kvinnor. I talet vänder hon sig särskilt till den äldre generation som föddes innan kvinnor ens hade rösträtt och som nu levt så länge att de åtminstone hann se en kvinna komma nästan ända fram till att bli presidentkandidat. 

Hon säger: “Vi lyckades inte krossa det högsta, hårdaste glastaket den här gången, men tack vare er har det nu ungefär 18 miljoner sprickor”.

Snart ska det visa sig om glastaket, åtta år senare, kommer att rämna. 

Läs mer: Ska man äta avokadokärnan?

Pappa republikan

Hillary Rodham föddes 1947 i Chicago i delstaten Illinois och har två yngre bröder, Hugh och Tony. Hon har beskrivits som alla lärares favorit i skolan, flitig och medlem av både skoltidningens redaktion och elevrådet. Ständig mottagare av utmärkelser för sina prestationer. 

På fritiden tränade hon simning, baseboll och var flick-scout. När hon senare fått frågan om varifrån hon fått sin arbetsmoral och enorma kapacitet har hon svarat:

“Det kommer från min uppfostran och från hur mina föräldrar var. Min pappa hade en liten affärsrörelse och om han inte gick upp och gick till jobbet blev det inga affärer. Min mamma hade en väldigt svår barndom och arbetade för att komma över den och för att ge oss ett bra hem.” 

Pappan drev ett litet företag inom textilindustrin, var trogen republikan och brinnande antikommunist. Mamma Dorothy var hemmafru och hennes bakgrund framstår som en nyckel till att förstå Hillarys livsval och karriär. För “svår barndom” förefaller vid en närmare granskning vara snarast en underdrift. “Dickensk” är ett uttryck som har använts.

Dorothy Rodham, född Howell 1919, var åtta år när hennes föräldrar till slut skiljdes efter att familjen levt ett kringflackande liv. Föräldrarna var dysfunktionella, olyckliga och lär ha ägnat Dorothy och lillasystern sporadisk uppmärksamhet. Efter skilsmässan sattes systrarna ensamma på ett tåg till farföräldrarna i Los Angeles, bara för att mötas av en total kärlekslöshet. 

 

“Förbannelsen” bröts

Farmodern straffade barnen för minsta förseelse. Efter att Dorothy vid ett tillfälle brutit mot förbudet att leka “bus eller godis” vid halloween fick hon inte lämna sitt rum på ett års tid, annat än för att gå till skolan. Att äta vid köksbordet eller leka på gården var inte tillåtet. Som 14-åring försökte hon återförenas med sin mamma, som då var omgift och inte ville ta emot henne. Hillary har beskrivit sin mormor som en “svag och självsvåldig kvinna insvept i tv-såpoperor och frikopplad från verkligheten”.

Men Dorothy bröt alltså familjeförbannelsen och gjorde allt för att Hillary och hennes yngre bröder skulle känna sig starka och älskade. Under ett gemensamt framträdande hos Oprah Winfrey berättade de en anekdot från Hillarys barndom. Familjen hade precis flyttat till ett nytt grannskap och Hillary kom in gråtande efter att ha blivit överfallen av en jämnårig flicka tvärs över gatan. Mamma Dorothy sa: “Du måste ta tag i saken och visa att du inte är rädd. Gå tillbaka, och om hon slår dig igen så slår du tillbaka. Det finns inget utrymme för fegisar i det här huset”. Stolt kunde Dorothy sedan stå gömd bakom gardinen och se sin dotter med rak rygg marschera över gatan, för att sedan återvända “glowing with victory” några minuter senare.

En annan avgörande händelse inträffade år 1962. Hillary var aktiv i kyrkans ungdomsrörelse och en engagerad pastor tog med henne för att lyssna till Martin Luther King. 

“Efteråt stod jag i en lång kö för att få hälsa på King. Hans vänlighet och genomborrande moraliska klarhet gjorde ett bestående intryck på mig … Nu insåg jag att att många amerikaner fortfarande förvägrades de rättigheter jag tog för givna.” 

Det var också den dolda rasism hon tidvis upplevde inom det republikanska partiet som några år senare fick henne att byta sida och börja stödja Demokraterna. 

Spåddes ljus framtid

År 1969 började Hillary läsa juridik på prestigeuniversitetet Yale där hon också träffade Bill Clinton. Vid sidan av studierna hade hon fullt upp med politiska engagemang och frivilligarbete med bland annat gratis juridisk rådgivning för fattiga. Examensarbetet handlade om barns rättigheter. I mitten av 1970-talet spåddes hon bli en framtida politisk stjärna och nå minst posten som senator, kanske till och med president. Samtidigt hade Bill fått chans till en politisk karriär i sin hemdelstat Arkansas och tjatade på Hillary att de skulle gifta sig och flytta dit. Hon tvekade. Arkansas skulle vara en politisk återvändsgränd för henne själv, men till slut gav hon med sig: “Jag valde att följa mitt hjärta och inte mitt huvud”.

Men även när Hillary officiellt var guvenörsfru fortsatte hon hela tiden sitt arbete på en inflytelserik juristfirma, ett val som ständigt ifrågasattes av allmänhet och medier. “Jag antar att jag kunde ha stannat hemma och bakat kakor och druckit te, men jag ville förverkliga mitt yrke”, sa hon i en intervju i samband med Bills presidentkampanj 1992 – ett uttalande som fick konserva-tiva amerikanska hemma-
fruar att gå i taket. 

Som USA:s första dam 1993 till 2001 anses hon ha haft fler engagemang och mer politiskt inflytande än någon tidigare presidenthustru. Hon blev också den första någonsin att under denna tid väljas till ett eget politiskt ämbete när hon blev senator för New York. 

Av de fyra åren som utrikesminister i Obamas administration (2009–2013) tillbringade hon över ett år på resande fot och besökte 112 länder. Hon beskriver arbetet utförligt i boken Svåra val, där hon också i epilogen förklarar hur skönt det var när allt tog slut:

“Jag har skrivit denna bok i ett trivsamt, soligt arbetsrum två trappor upp i vår villa i Chappaqua i delstaten New York. Där finns en tjock matta och en bekväm stol, och jag tittar ut genom fönstren mot trädtopparna. Jag har äntligen fått tid att läsa, sova ifatt, ta långa promenader med Bill och våra hundar, träffa mina närmaste mer och fundera över framtiden.” 

Tuffare än någonsin

Man kan fråga sig hur mycket vila en människa verkligen har när hon samtidigt skriver en bok på 650 sidor, startar ett antal välgörenhetsorganisationer, drar in 40 miljoner kronor på föreläsningar över hela landet och planerar för sin kommande presidentkampanj. 

Det officiella beskedet att hon ställer upp kom i april 2015. Just nu ser läget tuffare ut än någonsin och vem som får företräda Demokraterna i presidentvalet den 8 november 2016 är en öppen fråga. Men hon har sin vision klar för vilket USA hon vill se om tio år.

“Jag vill att samhällets nötta vävnad har reparerats, att människor känner att vi alla är i samma båt, att den amerikanska drömmen är verklig och inte någon avlägsen bild på horisonten, att rättvisa har återvänt till ekonomi och politik, att vårt utbildningssystem är bättre och fler barn är friska, och att vi återigen är respekterade för våra värderingar och hur vi presenterar oss för världen.”

Och som Washington Post påpekar: Om Hillary Clinton når hela vägen till Ovala rummet skulle hennes egen livsberättelse avslutas i en fulländad tre-
enighet: “Presidenten jag gifte mig med, presidenten jag tjänade, presidenten jag blev”. 

Av: Oskar Ekman